14 Mar

16:52

Ledsen!

0kommentarer
Hej igen kära, trogna, otroliga läsare!
 
Först och främst vill jag tacka för de fina pepande kommentarerna! De fick mig att le inbords även om jag hade en hemsk vecka!
 
Jag vill sedan ursäkta mig för att jag inte skrivit inlägg på ett par dagar! Men jag har först och främst inte mått så bra och sedan har jag haft fullt upp (presentationer/redovisningar och labrapporter i skolan, plugg, ridit  och gått på kings of tennis matcher)!
 
Som sagt har det varit jobbigt att räkna kalorier denna veckan och insett att det just nu är så jobbigt att inte klara 2000 kcal/dag! Samtidigt har jag ätit spagetti denna veckan!!! (sjukt)!! 
Men imorse var nog värsta helvetes-dagen någonsin. Jag var extremt trött, sedan stressad över att jag hade redovisningen imorse och hungrig. Jag går upp för att fixa i ordning min frukost, men innan jag ens hinner smaka kommer mamma utspringandes med vågen (eftersom torsdagar är min vägnings-dag). För typ fjärde veckan i sträck: ± 0.00 kg......Mamma började nästan skrika av besvikelse och började bara anklaga mig och säga att detta inte går längre och att jag måste bli inlagd nu!! Tårarna pressade bakom mina ögonlock och jag blev helt skakis, illamående, magen knöt sig och jag tappade helt och hållet all aptit. Jag sprang ner, tog en dusch och gjorde iordning mig så länge. Kom sedan tillbaka upp och åt min frukost medan mamma var ute med hunden. Så fort hon kom tillbaka var det redan dags att köra mig till tunnelbanan. Men såklart beslöt hon sig för att skjutsa mig hela vägen dit så vi kunde snacka... Det gjorde mig bara ännu mer stressad eftersom jag skulle ha min redovisning om 10 minuter framför en hel publik och jag var helt tårögd! 
Sedan ringde hon mig på väg hem från universitetet och började babla om hur de är så oroliga för mig och vad jag tycker de kan göra till mig för att hjälpa mig (vård på nått hem eller vad som helst...?). Just då bubblade det av besvikelse, sorg, ilska och allt inom mig så jag orkade inte prata om det då). Jag kommer hem och så ringer min psykolog!! Då har mamma sms:at henne om mig (såklart....) och frågat om vi kunde ha ett extra-möte imorgon. Hon kunde tyvärr inte sade hon och jag berättade att jag inte ens visste om att mamma ville ha ett möte.... Jag berättade sedan att jag inte mått så bra denna vecka och hur jag varit en besvikelse som inte klarat 2000 kcal/dag denna vecka och som inte gått upp i vikt. Otrolig som hon är så snurrade hon runt på det hela och påminde mig om alla framsteg:
 
  • Jag ätit pasta och njutit denna vecka (och även lyckats och vågat prova en massa nya saker)
  • Jag inte tappat vikt
  • Jag ändå har utökat mina kcal/dag denna vecka! (även om det inte varit 2000/dag)
  • Jag motionerat (ridit etc) och lyckats bihehålla vikten
  • Jag faktiskt gått upp i vikt sedan jag först träffade henne förra hösten (drygt 2 kg)
  • Jag berättade sanningen för mina föräldrar (ljög ej om vikten!)
  • Jag har de senaste veckorna verkligen velat gå upp i vikt och inte varit rädd att skalan skulle visa +
  • Med mera... som jag inte kommer på exakt nu
 
Tack och lov spenderade jag också över en timma med pojkvännen på skype och kunde snacka av mig en massa, och han sade ju själv hur stolt han är över mig och hur bra han vet att jag kämpat på sistonde! Tänk att jag redan ska träffa honom på Lördag!!! 
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion familjen livet mat. motivation om mig utmaningar vikt ätstörning
Kommentera

11 Mar

17:41

Matschema utlagd!!!

3kommentarer

Som Hanna skrev, tog jag hennes OTROLIGT goda tips och satt in tunna äppelskivor i ugnen idag! Det blev riktigt gott som snacks! :D

Jag har också fixat (delvis, inte klart... men en början i alla fall) ideer på matscheman till mig själv som innehåller 2000 kcal/dag (runt 400 per stora måltiderna och 800 för 3 mellisar):

(Frukost, lunch och middag förslag till mig själv... utökade portioner av lite saker jag brukar äta...)
(Mellis förslag, först indelade i 3 separata sedan 1 lista med mellis kombinerade, tex. om det blir en dag med färre mellis tillfällen etc.)

Ps. matschemana fortsätter på andra sidor med, men jag tog bara med första sidorna på dem... (därför blev vissa mål beskurna i mitten på slutet av sidorna). 

Jag måste klara detta nu, så snart som möjligt... en vanlig dag...det är ALLT jag begär av mig själv!! Så varför kan jag inte bara unna min kropp och själ det?! Varför måste jag hela tiden skjuta på det och tänka "imorgon..."

Allmänt Mat schema Motgångar anorexia bloglovin kreativ livet mat tips mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

11 Mar

15:42

...?

1kommentarer
Denna vecka har verkligen varit pest. Att sitta och räkna kalorier för att försöka äta 2000/dag har varit katastrof. Det har bara gjort allt värre. Ångesten över att jag är ständigt misslyckas och är en "failure/loser" som inte ens kan klara av detta gör mig bara deppig, frustrerad och besviken på mig själv. Inte hjälper det då att mamma ständigt säger: men där finns inga kalorier, ta det här!!! Eller att det måste ske en förrändring nu annars läggs jag in... 

Nu ska jag till Estland på Lördag och hämta pojkvännen (JIPPIE!) och sedan på solsemester om 12 dagar! Så jag kan verkligen inte må så här dåligt. Jag känner hur jag ännu en gång tappat ork till att göra saker, umgås, plugga, ens kolla på film!!!Och det värsta av allt är att jag känner hur mitt humör har börjat svänga igen och jag blir mer lätt retad, irriterad och tar ut det mer på mamma när hon kommenterar och bara försöker göra det bästa för mig. Dessutom blir jag mer nere och deppig, vilket bara gör det hela ännu värre, och jag blir ännu mindre inspirerad att anta nya utmaningar och pusha mig själv.
 
Varför har det hela kalori-räknandet även lett till att jag verkar utesluta vissa saker som jag äntligen lyckats börja äta igen? FY! Jag blir så ledsen och besviken på mig själv... Kanske är jag inte redo att bli fullt frisk? MEN JAG VILL JU DET!! Har ni också haft dessa "dippar" och motgångar i tillfrisknandet?
 
Jag vet att det kommer bli bra igen så fort jag träffar pojkvännen och spenderar runt 3 veckor med honom (så är det alltid), men just nu har jag panik. Panik att träffa psykologen på Torsdag... hon kommer bli så besviken när jag inte klarat av 2000 kcal/dag som jag skulle i en hel veckas tid... sist sade jag att jag haft runt 1400/dag, men jag hade legat på runt 1200 bara insåg jag sedan. Och nu har jag haft en HEMSK vecka och verkligen varit dålig. Jag tror ärligt talat jag tappat vikt. Det känns verkligen så.... !!! Tänk om jag måste läggas in? Ska jag ljuga för henne om jag gått ner och säga att jag stått stilla? Det känns som jag nästan måste det...? Men jag vet som sagt att pojkvännen sedan kommer, vilket kommer underlätta ALLT. 
 
 
"Sometimes when things are falling apart they may actually be falling into place"
 

Jag önskar att saker och ting verkligen vore så
Allmänt Motgångar anorexia dagen citat diskussion familjen hjälp kontrollbehov livet mat. om mig tankar umgänge utmaningar vikt ätstörning ångest
Kommentera

09 Mar

21:00

Nu får det vara slut på pessimismen!

1kommentarer
Visst har jag haft bakslag  men jag får ju inte glömma alla framsteg och utmaningar jag har klarat av senaste veckan heller.
  • Jag åt till och med 2 dubbel mackor idag, och jag kan faktiskt njuta mer och mer av bröd, med noll ångest nu!
  • Jag klarar även av att lägga på helt valfritt pålägg och tjockare lager av smör/phildelphia ost!
  • Jag har också börjat dricka saft igen!! (och det ni, det var länge sedan!!!)
  • Jag tar nu alltid en mjukmacka till min gröt! (det klarade jag inte för 1 vecka sedan!)
  • Jag vågade äta mig "illamående" på godis i mitten av veckan!
Varför ska det vara så himla svårt att bli frisk?! Speciellt när det verkligen känns som jag har motivationen. Men jag antar att när det väl kommer till kritan är det svårare. Jag måste även påpeka att äta 2000 kcal/dag är för mig svårt. Det känns som hur mycket mat som helst även om det INTE är det. Men det är väl lite av mitt egna fel med. Hade jag käkat "fetare" produkter och råvaror hade jag inte behövt gå upp i sådana stora mängder (tex. pizza, hamburgare, majonäs, läsk, juicer, feta såser, ost, grädde, bakelser och tårtor och kakor, sötsaker etc). Men jag har verkligen INGET som helst sug för de sakerna. Mitt sug finns bara ibland för choklad eller möjligtvis salt lakrits... men aldrig ovanstående...
 
 
 
Det tråkiga är ju att jag verkligen känt mig mer irriterad och osocial de senaste par dagarna. Vilket jag som sagt inte behövt om jag bara lyckats äta normalt... Jag har sett att mamma verkligen försökt de senaste dagarna med allt för att få mig på bättre humör och att äta mer. Hon köper hem vad som helst jag vill ha... men jag kan aldrig komma på något typ...Jag ser hur hon är orolig och det verkligen sårar henna att hon känner sig så maktlös. Jag mår verkligen dåligt av att se henne vara så orolig, bekymrad och försöka vara förstående. Inte klagar hon på det jag väljer att äta. Mest rädd är hon nog då att det skulle göra bakslag och bara göra saken värre. Om hon bara visste hur mycket jag älskar henne och mår dåligt av att hon inte mår bra på grund av mig! Jag vill ju inget annat än att göra henne stolt och glad!
Allmänt Motgångar anorexia diskussion hjälp mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

09 Mar

20:24

Jobbiga dagar

0kommentarer
Ända sedan torsdags kväll då jag träffade min psykolog har saker och ting inte riktigt gott som planerat. Motgångar och bakslag har det varit. Men alla har väl sådana perioder i tillfrisknandet?
 
Hos psykologen diskuterade vi att när jag inte räknat kalorier har det visat sig att jag låg på TOK FÖR LITE (altså att jag verkligen har överskattat mängden)... runt 1200-1400 kcal/dag!!! Och ändå tycker jag att jag ätit sååå mycket på senaste tiden (choklad, godis, bröd, smör...). Så vi kom tillsist fram till att jag skulle räkna och äta 2000kcal/dag nu i en vecka... och sedan trappa upp till 2500 veckan därpå. Men redan fredagen (ännu en hektisk dag) lyckades jag bara ha fått i mig 700 fram till middagen, och då fick jag såååådan ångest att jag verkligen ätit för lite och att det var omöjligt att få i sig 1300 på middagen.... så då mådde jag inte bra. Det gjorde hela saken ännu värre och jag kände mig helt misslyckad och värdelös som inte kunde klara det. Då tapade jag helt min aptit till middagen och fick då i mig ännu mindre än vanligt.... När jag mår dåligt blir det jämt så! Jag får panik, magen knyter sig och jag får kväljningar... inte bra. 
 
Idag gick jag sedan upp 5:30 på morgonen då min syster hade hopptävling!! Det blev 2 dubbelmackor och 2 äpplen ned packade, (frukost, mellis, lunch och mellis, men FÖR LITE IGEN) men det var allt vi hade hemma, och vad mamma packade till mig. Sedan kom vi hem sååå mycket senare än vi trodde (eftersom det gick så bra för min syster:D) och då var klockan redan 7 och det var dags att laga middag (mamma och jag gjorde en tonfisk sallad med tonfisk, avokado, bönor, oliver, tomater, paprika, lök, sallad, etc...). Men ännu en gång... ingen stor middag. Så nu ligger jag här med enorm ångest och har panik att jag 1. gått ner i vikt och 2. att jag är så misslyckad och hur besviken min behandlare kommer vara (och jag själv är så besviken på mig själv). 
 
Visst har mamma köpt hem choklad till mig ikväll... men inte alls nån jag gillar... och hon vill ju sååå gärna jag ska ta, men jag är VERKLIGEN inte sugen på den... :( och när jag mår så dåligt med ångest blir jag lixom illamående och magen knyter sig och krampar... ! 
 
Nu måste jag ju ta tag i detta! Jag blir såååå galen på mig själv!
 
Vackraste ekipaget!!
Allmänt Motgångar anorexia familjen hjälp häst mat. om mig sjuk tankar vikt ätstörning ångest
Kommentera

05 Mar

21:43

Ätstörnings skalan diskussion

1kommentarer

Jag bestämde mig för att ”måla upp” ätstörnings skalan jag nämnde här. Jag började fundera på vilka steg jag behövde klara av för att klättra och ta mig neråt i skalan ännu en gång tillbaka till var jag var innan jag blev sjuk.

Innan ätstörningen ägde rum så tror jag (om jag minns rätt!) att jag låg på mellan en 2:a och 3:a i skalan. Jag fick ingen ångest med maten, men jag var väl medveten vad jag stoppade i mig (fast jag INTE brydde mig ett dugg!). Visst motionerade jag för att få ”snyggare kropp” men det gick inte ut över matintaget på ett sådant vis (undantag att jag kanske valde nyttigare alternativ efter jag tränat). Det är väl hit jag skulle vilja komma tillbaka till igen, om inte ännu lägre ner på skalan. Nu har jag ju verkligen insikten och ett annat perspektiv och vill verkligen helt och hållet släppa all kontrollbehov, ångest, kompensation och bara njuta av maten och livet och allt det har att ge oss, speciellt då livet inte får slösas bort på detta viset, vi har ju bara 1 liv.

 

Så som ni ser på bilden ovan så är mitt första mål att klara av att lita på min kropp att den kommer klara av att bli hungrig igen även om jag ätit mig själv mätt på måltiden/mellisen innan. Det är en stor oro fortfarande inom mig. Att äta utan att vara hungrig!

 

Vad har ni för mål och trappsteg att besegra för att uppnå dem?

Allmänt Hur anorexia diskussion framtiden kontrollbehov livet mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

05 Mar

21:42

Hur jag ser på livet

0kommentarer

Livet är precis som en tåg resa. En tågresa utan retur. Alla stiger på och av vid olika tillfällen och tåg stationer (föds och dör). Man sitter närmare vissa människor än andra (relation och släktmässigt) och ibland byter man platser efter ett tag och pratar/samtalar mer (och bli närmare) med någon annan individ (relationer kan växa eller glida isär). Man vet aldrig sin slutliga destination och hur länge man förblir på tåget, alla har sin tid. Det finns även ändlöst med olika banor/vägar/leder att ta och de beror på beslut man tar längst med vägen (till exempel på diagrammet nedan – om man vill till F måste man först välja väg C och sedan F, man kan inte först välja B, och så vidare…).

 

 

Ps. Igår var jag på bio och såg filmen Flight med Denzel Washington. Den var faktiskt förvånansvärt bra. Jag hade inga höga förhoppningar, men den visade sig vara djup, lite sorglig men bra! Jag rekommenderar den. Den är definitivt sevärd! J

 

OCH idag åt jag en ljus surdegsmacka till lunch med PHILADELPHIA OST (INTE LIGHT!). Den var sååå god faktiskt! Tänk att man nu mera klara äta bröd utan ångest! Det är helt fantastiskt! :D (det var 3:e gången bara en så länge, men tänk att ångesten har kunnat släppa och försvunnit så snabbt, bara jag vågade släppa den kontrollen och utmana mig själv gång på gång för en av mina fobier!)

Allmänt anorexia diskussion film framtiden livet mat. motivation om mig utmaningar ätstörning
Kommentera

02 Mar

19:04

I want to live where soul meets body

0kommentarer
Precis som titeln beskriver: I want to live where soul meets body. Det är mitt ultimata mål. Dit ska jag nå!
 
Och idag, som Neil Armstrong en gång i tiden sade: "One small step for man, one giant leap for mankind" (or my soul in this case). Kanske var det ett litet steg att klara ta en mjuk-vit-macka till frukost för de flesta, men för mig, mitt psyke och min själ var det ett jätte framsteg.
 
Vet ni förresten vad mer jag gjort idag? Köpt godis! Hade lite panik på hemköp med mamma när hon plockade godis till resten av familjen. Då jag aldrig äter godis bestämde jag mig för att ta min egna plock påse och sedan kolla på kvittot för att se hur många gram det blev... (Vet att jag inte ska hålla på att väga och mäta och så, men å andra sidan äter jag aldrig godis, så det var ett lite extra kontrollbehov jag kände här, och sedan var det inte bara kalori mässigt heller, jag ville bara helt enkelt veta hur mycket jag hade tagit!). Men så klart tog kassörskan och vägde båda påsarna tillsammans!! Så det blev inget mer med det. Det känns ju lite jobbigt just nu, men samtidigt kanske bara bra? Plus, jag måste jämt och ständigt påminna mig själv att jag ändå ska upp i vikt... den tycks glömma bort det rätt så ofta känner jag!!! Tänk att man kan bli så stressad av desserter. Som det på engelska lyder: "Stressed is desserts spelled backwards" ! Ironiskt? :D
 
 Nu ska jag snart iväg och njuta av mitt godis, men jag tänkte lägga upp lite rolig/interessant fakta åt er:D!
 
  • Medellängden en människa spenderar på sin telefon i sin livstid är 2 år! (Tänk att man spenderar och slösar 2 hela år av sitt liv)!
  • Visste ni att -40°C är samma temperatur som 40°F?!
  • När man dör fortsätter ens hår att växa i ett antal månader till! (äckligt tycker jag!)
  • Nummer "57" på Heinz ketchup flaskor representerar antalet olika varianter syltgurkor företaget hade en gång i tiden! (Hade jag ingen aning om)
  • Att panta bara 1 glas flaska eller glas burk sparar tillräckligt med energi för att kunna se på TV i 3 timmar! (SÅ PANTA :D)
  • Om man ser på alla ord i Engelskan så har ordet "set" de flesta definitioner av dem alla
  • På 1200-talet så döpte ("baptised", tror det är att döpa på svenska?) man barn med öl istället för vatten!!! (HELT SJUKT!)
  • Om man jämför kr/kg så kostar hamburgare mer än en ny bil!!
Allmänt anorexia diskussion fakta kontrollbehov motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

02 Mar

08:47

Utmaning avklarad!! *Stolt med ett stort leende!!!*

0kommentarer
Ska jag vara helt ärlig var gårdagen inte så lyckad. Var hemma själv då min lilla syster drog ut på krogen som vanligt. Jag kände mig helt värdelös, hopplös, ensam och nere i botten. Varför kunde inte bara jag kunna njuta av livet med? Speiellt efter alla tankar jag hade den kvällen (förra inlägget)? De satt och drack vin och åt chips innan de drog. Men icke sa nicke... inga chips till mig... Jag saknade min pojkvän så innerligt igår kväll och det är väl också ett skäl till att jag var så nere. Men jag måste ju inse att jag ser honom om bara 2 veckor nu! Jag måste stå ut!
 
Denna morgon har jag velat fram och tillbaka över vad jag ska ha till frukost. Jag är sugen på gröt, på yoghurt med bär men även på en ägg och mack frukost... Jag överväger om jag kanske skulle klara utmana mig med ett runt polarbröd idag. Jag har faktiskt inte ätit en mjuk macka på över 2 års tid. Vad tror ni? Yoghurten kan jag ju ta sedan till en mellis faktiskt! Då skulle jag bli så stolt över mig själv om jag skulle klara detta! Det skulle verkligen vara en vinst mot annorexian! Hm... Jag tror det blir så!
 
Och så här såg frukosten då ut...!!!! (Tyvärr taget med min mobil, så ingen bra bild)! Men jag var riktigt stolt att jag åt mackan! Men jag måste säga att jag var lite besviken... den var inte lika god som jag minns den! Så nästa gång får det bli en annan mjuk smörgås! Ps. SMÖR tog jag på den!!! :D Löjligt glad och stolt! Och ingen ångest än så länge!! Fantastiskt! :D
 
 
 
Allmänt Motgångar anorexia kontrollbehov mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

01 Mar

19:13

Dåtiden, nutiden, framtiden...?

0kommentarer
Snart börjar man ju undra om inte alla i samhället idag har någon form av åtminstonde "lättare" ätstörning. Om man skulle gradera sig själv med en siffra mellan 1-10 om hur mycket man låter maten styra ens liv (var 10 är totalt och 1 är inget), var jag på en 9-9.5 när jag var som värst och djupast inne i ätstörningen och gissar på att jag ligger på runt en 7:a nu skulle jag tippa på. Jag tror faktiskt att de flesta tjejer/kvinnor i 15-25 års åldern som skulle vara HELT ärliga nog skulle svara runt en 3-4:a. I vårat samhälle är det idag lite skrämmande ibland kan jag tycka, hur mycket vikt som läggs på mat, hälsa, kost, träning med mera. De flesta skulle inte klassificera sig själva som ätstörda, men en ätstörning behöver inte vara så allvarlig, den kan vara av en slags mer "mild" variant varav man bara kanske känner att man måste kompensera för att man ätit mindre bra en dag, eller att man inte kan äta si och så eftersom man just tränat etc... Men jag vill verkligen bli fri fårn ALLT det där,.. Visst kan man vara nyttig som person, men det får inte gå i överstyr och ta över ens vardag. Tänk bara hur runt 60% av alla tidningar nu för tiden handlar om hur man ska bli "nyttigare", tappa vikt, träna hårdare etc...? Inte för att tala om hur modeller bara blir smalare och smalare... jag menar, titta på modellerna som fanns på 1990-talet bara. De var ju helt normal viktiga ju! Dessa är i alla fall bara mina åsikter om saker och ting. Håller ni med? Eller kanske inte alls?
 
 
Jag hade en lång diskussion med en av mina universitets kompisar häromdagen angående frihet. När är man fri? Vad är fritt för dig? Att bara leva på en ö ute i havet och njuta, måla, äta, sova och ALLT när man vill? Tänk att slippa ansvaret, tids-passningar och pengar nån gång? Vilken känsla det skulle vara! Visst hade det varit absoluta friheten ett tag, men för tillfället tror jag att friheten för mig skulle vara en dag som var helt fri från mat, kalorier, ångest och förbränning och kompensations tänk. Det är allt jag ber om. Jag vet att det finns inom räckhåll, bara jag sträcker mig efter det, men samtidigt finns det så långt ifrån mig och mitt psyke. Många kvällar kan jag bara sitta och fundera och intala mig själv att imorgon ska jag ha en helt frisk dag. Men det verkar aldrig bli så. Tanken och hoppet lever inuti mig, men jag har inte lyckats vara stark nog ännu att ta mig dit. Men då kan jag inte hjälpa att nu tänka, varför sedan, varför alltid sjuta upp saker och ting. Man ska inte alltid leva i framtiden eller då tiden, man ska leva i nuet. Vem vet vad som kommer inträffa mig imorgon, eller om kanske bara 1 timmas tid? Varför ödsla bort dessa dyrbara år, månader, dagar, timmar och minuter på att inte leva livet fullt ut? Livet är ju faktiskt en tickande tids bomb... man har tyvärr inte en oändlig tid på jorden, så man måste ta vara på den! Så varför kunde jag bara inte det idag? Fy! Jag blir så besviken på mig själv! 
 
Blev lite inspirerad av Soelas blogg idag, om hur varje dag bär något positivt även om det ibland kan kännas som en helt hopplös och värdelös dag. Man måste alltid se ljuset i slutet av tunneln, alltså se och fokusera på det påsitiva och inte bara det negativa i ens liv och ens dag. Idag kan jag känna mig lite misslyckad: sitter ensam en fredags kväll då resten av familjen är ute med vänner. Jag har inte vågat unna mig något gott på förmiddagen även om jag var sugen. Blev sedan sugen på en läsk (som jag inte druckit på runt 2 månader) och köpte då en cola light... VARFÖR LIGHT?! Jaa ni.. men till det positiva: Jag har ätit bra frukost, mellis, lunch, verkligen njutit av en riktigt skoj föroläsning (reproduktion!!) på universitetet idag, jag har haft tankar som dessa ovan vilket tyder på att jag VILL UT OCH BLI FRI! Allt detta var inte ens på kartan för bara nån månad sedan! Så visst är inte allt hopplöst! Jag har även en otrolig familj, pojkvän (BÄSTA) och underbara kompisar som bryr sig om mig! Dessutom har jag en GRYM systemkamera nu, och jag ska på sol semester om redan 3 veckor!!! JAG HAR TUR. Punkt slut.
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion framtiden hjälp kontrollbehov mat. modeller motivation om mig tankar ätstörning ångest
Kommentera

27 Feb

18:48

Lite blandat... :)

0kommentarer
Idag har jag som vanligt varit på universitetet och haft lite interessanta föroläsningar om hormoner etc. i kroppen. Det var såklart en sak min hjärna direkt lade på "longterm-memory" delen: Jod höjer ämnesomsättningen och basal metabolismen (och fett förbränningen) mycket och folk som har underskott blir trötta och har sämre ämnesomsättning varav individer med överskott är smala, har extremt höga förbränningar och kan i princip äta vad som helst. Det första jag gjorde? Kollade om saltet hemma innehöll jod. OCH DET GJORDE DET. Vilken lättnad... Jag som äter en massa salt med! Tack och loc har man lågt blodtryck så det borde väl inte vara någon större fara?
 
Har tyvärr ännu inte tagit ur sladdarna och så till mobilen, men så fort jag gjort det ska bilder komma fram:D!
 
Har ätit lite sämre idag känner jag:
 
7:30 Frukost: 1.5 dl Lättfil med frusna bitar av banan, blåbär och hallon med 1 tsk linfrön + ett knäckebröd med skinka och gurka + 2dl tomatjuice
 
10:00 Mellis 1: 1 äpple + ett knäckebröd med skinka och gurka
 
12:30 Lunch: Blomkål, tomat och morotsbitar med gräddfil dipp + 1 ägg + riktigt liten sallad (PÅ TOK FÖR LITE)
 
16:00 Mellis 2: Te med socker + blomkål med gräddfildipp + någon torkad aprikos
 
18:00 Middag: Torks och lax med ugnsrostade grönsaker (morötter, fänkål, lök, paprika) MED OLJA PÅ (liiite jobbigt, men annars blir de torra ju eller hur?!)!! Åt faktiskt MYCKET MER än jag trodde jag skulle! Kompensation för det lilla jag ätit under dagen?
 
(Alla blomkåls bitar redan borta!! Dippen: Gräddfil med en massa pommes frites krydda! Så gott!!!)
 
Mellis 3 kommer sedan... då måste jag ta något... har ju inte alls ätit tillräckligt idag!
 
Imorgonbitti blir det invägning med... då det blir möte med psykologen! Har ju inte sett henne på 2 veckor! Jag är lite nervös inför invägningen. Tror inte jag har gått upp denna vecka, men förra veckan hade jag ju gått upp 0.5kg! Så det borde ligga kvar på kroppen!!! Plus, det kanske låter helt vansinnigt men jag känner faktiskt att magen inte längre är lika mager och är "in-sjuken/in-sugen" på samma sätt som innan, den liksom är mer platt tycker jag! Och det känns faktiskt BRA! Och jag har verkligen haft super lite ångest den senaste tiden! Så skönt!! Men det konstiga är att ännu en gång har mitt sötsug typ upphört? Ett tag var jag helt galen i sött när jag väl fick äta det igen, men nu har det försvunnit och jag är typ bara sugen på "mat", speciellt ägg och gröt haha! Får se om det ändras snart igen eller?!
 
Är så himla sugen på att åka till värmen nu! Men om bara runt 2 veckor hämtar jag pojkvännen i Estland, så är vi här i 1 vecka, sedan åker vi äntligen!! Bara 3 veckor kvar! Det kommer bara susa förbi!! Sedan fyller jag ju år med! :D
 
Ps. tänkte göra keso-plättar till lunch imorgon (då jag har keso kvar). Några tips? Läste att man bara blandar det med 1 ägg och nån matsked dinkelmjöl och steker. Men vad ska man ha till? :)
 
Kram!!
  
Allmänt BMI Mat schema anorexia diskussion mat. motivation om mig vikt ätstörning
Kommentera

24 Feb

09:26

TGI fridays och lite ångest

0kommentarer
Keso? Aldrig smakat! Vill det! Så jag har nu äntligen köpt hem det, men måste lista ut vad jag ska göra med den! Några goda tips? :D Hade tänkt med frusna bär kanske...?
 
 
Igår kväll var jag på TGI Fridays i Kungsträdgården med familjen på middag. Det var rätt jobbigt i början då jag fick sådan beslutsångest och jag vet att alla rätterna och salladerna är enorma. I början ville mamma att vi alla tre tjejer skulle ta en drink var.... KALORI BOMB skrek det inom mig... men tillslut tog jag en av mina favoriter: en june bug (söt och sur smak med: coconut rum, banan likör, melon likör, sweet & sour, annanas juice).
 
Min june bug, syrrans strawberry daquiry, mammas mojito
 
Först bestämde sig jag och syrran för att dela en kyckling fajitas (perfekt tänkte jag!) men SÅKLART var de slut igår??!! Fattar inte hur det är möjligt... så då fick jag lite panik...Jag får ju sådan ångest när en jätte tallrik ställs framför mig då jag känner att jag måste äta allt. Och salladen jag tänkte ta är enorm (mediteranean sallad). Så mamma var jätte gullig och tog 3 appetizers och tog min sallad och sedan fick jag ett mindre fat och lade upp det jag ville ha på. Tack och lov för mamma! <3
 
Jag var också väldigt stressad igår då det blev en sådan sen middag. Jag får oftast ångest då eftersom jag inte klarar av en kvälls fika då. Vi var ju inte hemma förren kl 22.00 och då var jag trött och mätt.. Men när jag berättade det för mamma och pappa att jag får ångest över att jag ätit för lite när jag äter för sen middag för jag då inte orkar en kvälls fika förstod de äntligen och bara: oj, nämen lilla gumman, det hade vi INGEN aning om! Nu förstår vi! Men du åt sååå bra ikväll, du var jätte duktig!  Så det kändes skönt i alla fall!
 
Sedan har jag varit mycket dålig i magen igår natt och var uppe flera gånger. Tror att jag tappat vikt därför :( dumma mage!! Men får vänta tills på Torsdag att se...
 
Ps. Min favorit gröt: !!!
 
 
Ps. ska på bio ikväll. Någon som sett Ego och rekomenderar den? :D
 
Allmänt BMI Motgångar Resturang T.G.I Fridays anorexia diskussion hjälp kontrollbehov mat tips mat. motivation om mig utmaningar vikt ätstörning ångest
Kommentera

20 Feb

21:39

Positiv!

0kommentarer
Jag känner mig verkligen motiverad som sagt denna dag! Och stolt är jag! Mycket positiv dag:
 
  • Ingen ångest över allt "extra" jag lade till idag!
  • Ingen ångest över att magen varit så svullen och förstoppad, jag åt även om jag inte änns var hungrig då! För att bevisa för Ana att hon inte hade någon som helst makt över MIG och att hon inte hade den minsta chansen till att skippa en måltid!
  • Jag har skrattat mer än vanligt med systern (förr orkade man ju inte ens med att skratta... det tog för mycket kraft...hemskt igentligen!)
  • Jag klarade av att handla "spontant" i affären tills mamma kom idag, som: fil, start, halloumi etc till mig att äta! Utan att bli helt stressad, utan en massa beslutsångest och utan att kolla om och om igen på kalori-värderna! :D
  • Jag var så mycket mer koncentrerad på mina föroläsningar idag och orkade verkligen att vara på stallet och hjälpa systern ! :) Och jag kände mig generellt gladare! 
 
Orkade även vara ute med hunden och leka omkring mer än vanligt! :)
Allmänt anorexia mat. motivation om mig utmaningar ätstörning
Kommentera

19 Feb

22:33

Lite tankar hit och dit...

0kommentarer

Igår satt jag lite uttråkat på tv:n och det visade sig vara Top Model Sverige på. Jag såg inte hele då jag tycker den är rätt så ”skräpig” och tråkig (ursäkta mig om det är någon som inte instämmer…) men hur som helst insåg jag ju till min skräck att man är smalare än de ”blivande modelerna”. Hur läskigt är inte det? De må va riktigt smala och slanka men jag är mager. Urhålkad. Deras magar putar ut en aning, de har kurvor, de är vältränade. Min mage går ”inåt”, jag har inga kurvor och jag är långt ifrån vältränad (alla muskler är nedbrutna för energi). Det är verkligen läskigt att tänka så! Idag var jag även inne i stan ett tag med mamma och systern. Skyltdockorna är också mycket större än mig!? Och jag som alltid brukade tycka att de var så magra! Men vad är jag nu då? Helt sjukt igentligen. Jag skulle sedan prova ridbyxor att köpa och de ända som passade runt midjan (barn byxor) var på tok för korta så klart (då jag är 174 cm) så det blev inget köp i slutändan. Jag får helt enkelt vänta tills våren eller sommaren (mest troligt).

 

Lite andra tankar jag haft idag:

Ibland känner jag dock att det blir för mycket snack och för lite gjort. Men visst är det så att de flesta utmaningarna och tankarna man har är lättare sagt än gjort. När det väl kommer till kritan så smyger anorexian och ångesten in… ibland vågar man trotsa henne och ibland inte.

Jag har också tänkt tillbaka till en av de största skälen till att jag verkligen vill bli frisk: Jag vill leva ett friskt FAMILJE LIV. Hur ska jag kunna få barn nu? Och jag skulle aldrig vilja att anorexian skulle bli sedd och på så vis överföras till mina framtida barn! Hur ska jag kunna äta min egen bröllopstårta? INGENTING funkar ju! Plus, för vissa verkar det ju som att även när de väl börjat äta normalt och gått upp till normalvikt får vänta flera månader och till och med upp till ett par år innan mensen kommer tillbaka. Tänk om jag vill ha barn innan dess? Vem vet vad framtiden bär på? 

Mitt liv om 10 år kan se väldigt annorlunda ut beroende på vilken rutt jag väljer. Antingen ser man en pigg, glad, social, framgångsrik familje-mamma eller en ensam, deprimerad, svag, grå, trött liten kvinna för sig själv. Vem väljer jag? Det är väl rätt så uppenbart! Men såklart måste jag ändra mitt liv NU. Inte sedan, inte om några månader eller ens några veckor. NU eller aldrig. Nu gäller det. Man vet aldrig vad som kommer hända en i framtiden.

 

Visst måste man leva i nuet oftast, njuta av allt livet har att ge, men ibland måste man också leva för framtiden. Det är i alla fall min åsikt. 

Funderar ni någonsin över hur era liv kommer se ut om 10 års tid? 

Allmänt anorexia diskussion mat. modeller motivation om mig sjuk vikt ätstörning
Kommentera

19 Feb

22:30

:)

0kommentarer
Blev mycket ångest igår kväll kan jag säga. Efter min första kolhydrat middag som var rätt så tidig (runt 18:00) så blev jag lite smått sugen snabbt och tog kanske runt 30g mandlar... sedan åkte vi till stallet och kom hem 20:30, då satte sig mamma och jag och kollade på vetenskapens värld med te... och en näringsdryck. Skulle slutat där... men sedan fick jag i mig 4 marianne godisar därinpå, och då sa anorexian inom mig till. ORDENTLIGT. Oj vad hon skrek. För mycket på en gång. 
 
Tack och lov skypade jag pojkvännen då, och han fick mig att inse att 4 marianne omöjligt kan ha någon effekt på min kropp! Efteråt insåg jag då själv hur ologisk den tanken var! Plus, ska man bli frisk MÅSTE man utmana anorexian och man bara MÅSTE sätta lite presspå sig själv och sina störst rädslor och fobier.
 
Därför blev idag ännu mer lyckad! Jag åt även kolhydrater till lunch! Visserligen inte mycket... men det är en början och mycket mer än en sallad som jag alltid har!! :D Jag åt gröt! :) Jag är "fånigt stolt" över detta!
 
 
 
 
Till middag vågade jag även pröva något jag aldrig smakat förut: Halloumi ost! Mamma hade stekt dem i pannan i olja med chili salt på. ÅÅH SÅ GOTT! Min nya ost favorit (då jag bara annars gillar mozzarella :D)!!! Mamma blev så glad att jag blev helt förälskad i det att hon nu tydligen ska köpa hem mer till imorgon! Varför inte!?! GO FOR IT! Alltid kul när man hittar nått nytt som man älskar! :)
 
 
Som vanligt inser jag efter jag börjat mumsa i maten att jag kanske borde dokumentera? Så jag hade redan hunnit käka upp 2 till halloumi bitar! Men lite chili con carne med sallad och halloumi blev det (kände att ris var lite för stor utmaning ikväll, för nån konstig anledning har jag lättare för fullkorns pasta tror jag. Nudlar och blugur slinker också ner mycket lättare än både ris och pasta...). Nu sitter jag framför tv:n med en andra frusen näringsdryck för idag, och är rätt så nöjd med mig själv :)!
 

Något annat som jag verkligen saknar är fil med start. Jag åt det jämt. Varje morgon innan jag blev sjuk. Jag hade det som mellanmål ibland men även som kvällsmål. Efter man bott utomlands mer än 80% av ens liv så saknade man fil med start så mycket att man blev aldrig trött på att äta det till frukost när man väl kom tillbaka!

Kanske fil imorgon? Vi har inte start hemma, men en massa flingor att välja på…? Vi får väl ta och se:D! 

Allmänt Motgångar anorexia diskussion hjälp mat. motivation om mig utmaningar ätstörning
Kommentera

18 Feb

18:35

Jag vet, jag kan, jag SKA!

1kommentarer
Vi vet mycket väl att jag kan svälta. En helt sjuk slags "tävling" man dragit sig själv in i och bara velat bli klart bäst på. Man ville vara bättre än alla andra. Och visst berodde det på många bidragande faktorer att det började (som att man undermedvetet äntligen ville ha uppmärksamheten man inte fick? Och tro mig. Detta ledde till att jag fick uppmärksamheten, men mycket mycket mer än vad jag någonsin ville ha). Men vad är det för en slags kapplöpning och tävling igentligen? Att man slutligen begår självmord då kroppen ger upp på en? En tävling ska man vinna för att få nån slags belöning, men allt ätstörningen bidrar med är negativt i slutändan: ångest, tvångstankar, depression, osocialt liv, etc... INGET LIV ALLS... Det finns ingen belöning i slutändan. Så varför?
Varför inte istället kämpa för att bli riktigt bra på en "riktig" talang? Musik, konst, ridning, tennis,... inte vet jag?
Som sagt. Jag vet att jag kan svälta mig själv. "Been there, done that". Så nu är det dags att faktiskt utmana mig själv till något vettigt. Jag är ju snart 21! Det är nu livet ska börja! Det är nu det är dags att hitta nya aktiviteter att utforska och bli bra/bäst på! 
Jag vet att jag har talanger inom olika områden, men det är ingen som får se dem då jag inte tillåter dem eller mig själv utföra dem! Allt de ser är en osocial, instängd tjej som bara blir mindre och mindre och mindre.... Nä nu är det dags att visa alla vad jag igentligen går för! Det jag var menad för, vad mitt liv igentligen går ut på!
 
Konstigt nog kan jag ibland kan ha spår av tankar att jag inte vill bli "normalviktig" och då "normal" och som "alla i mängden". Men snälla nån! Vet jag igentligen hur många här i världen som lider av en ätstörning? SJUKT MÅNGA, så jag är LÅNGT IFRÅN UNIK. Jag tänker även då på att man absolut inte är en i mängden och som "alla" andra bara för att man är frisk från en ätstörning. Alla är unika på sina sätt! Alla har olika styrkor och talanger!
 
Now let them come to me! :D
 
Jag får speciellt ångest här när jag inser att det finns såååå många fall var människor tragiskt nog dör utan att de ens får en chans att leva sitt liv och inse deras talanger. Här har jag värsta chansen, men jag har inte tagit den? Jag är begåvad som fått liv på denna jord. Men istället vill jag som fått ett liv bara förkorta det?  
 
Så till det positiva:
 
Ni skulle sett mammas min när jag sade att jag ville ha bulgur (KOLHYDRATER) till middagen! Priceless! Önskar att pappa inte jobbar så sent ikväll så att han också sett mig äta det... Men men. Det blir fler tillfällen, som till exempel imorgon?! För detta var inte en "engångs grej" utan snarare kommer det bli en ny livsstil för mig!
 
Middagen: Fullkorns bulgur (MED LITE OLJA och persilja och lök) med citron- och zuccini-kycklingen från igår och några kokta morot och broccoli bitar!!!!
 
Mamma blev helt tårögd efter middagen då jag sade Jag kan knappt förstå det själv att det är första gången på runt 2 år jag faktiskt äter kolhydrater till middagen.... så då blev jag helt tårögd med och vi började nästan böla båda två! :). JAG ÄR SÅ STOLT ATT DET KNAPPT FINNS ORD FÖR DET. Men det är klart jag fick ångest. Och ångesten sitter kvar nu med, 30 min senare, MEN VET NI VAD? DÄR FICK HON!  :D  Längtar tills jag får berätta för min psykolog på Torsdag :)!
 
 
Som tidigare nämnt ovan, jag kan svälta mig, så varför inte ge livet en chans och bara ta en hel vecka åt att vara "normal" och äta det jag vill, kan och känner för?! Vad har jag att förlora? Jag kan som sagt alltid vända mig till svälten om det så skulle upstå några problem och jag inte skulle vara nöjd? (Inte för att jag någonsin tror jag kommer vilja dit igen, men det är som en slags "trygghet" för min hjärna att i alla fall tänka så).
 
Se upp! För nu är jag i farten :D!
Allmänt anorexia diskussion familjen hjälp kreativ mat. motivation om mig ätstörning
Kommentera

18 Feb

11:47

Låt henne inte ta mig!

0kommentarer
De senaste 2 åren har "att vara sjuk" varit en ursäkt att slippa umgås med människor, när hon, mrs. onda anorexia inom mig, lyckats dra med mig in i hennes helvete igen. Där umgänge bara sker på hennes vilkor (vilket mesta dels bara innebär ensamhet med henne). Men idag är jag faktiskt verkligen sjuk. Och ovanpå det börjar jag nu vid lunch tid känna darrningar i kroppen igen, som tyder på extrem kolhydrat brist. Så nu har jag bestämt mig:
 
IKVÄLL blir det kolhydrater till kycklingen. Såg att vi har fullkorns bulgur hemma. Jag har aldrig provat bulgur, men det har alltid varit något jag velat prova, även innan jag blev sjuk, men det blev aldrig av då vi aldrig tidigare haft det hemma. Och jag tror att det kommer vara en enklare typ av kolhydrat att börja med/prova! Jag medelar er sedan :D
 
Ush, jag vill inte bli tagen, kidnappad, bort rövad av henne. Men ibland växer hon så stor och stark. Jag vill inget annat än att någon ska hålla om mig. Hålla mig fast vart jag är. Jag vill inte med henne in i hennes värld igen! Det är just därför som ikväll blir bra. Kolhydrater är hennes största oro. Jag ska vinna denna kamp i alla fall! Jag ska återställa en bättre balans i vår relation, för just nu är den helt i obalans och kaos. 
Allmänt Brister Motgångar anorexia diskussion hjälp mat. motivation om mig sjuk ätstörning
Kommentera

18 Feb

09:08

Dåliga nyheter igen?

0kommentarer
Inte bara är jag sjuk, men jag fuskade lite idag! Jag har haft det mycket lättare än jag trott med att släppa på kaloriräknandet, men däremot... vägandet är svårare. Jag ska ju bara väga mig 1 gång i veckan (torsdagar) men nu gjorde jag det imorse! 3 dagar för tidigt! Men skillnaden är faktiskt att jag var rädd att jag gått ner i vikt imorse så jag var tvungen att kolla! För jag måste gå upp tills på torsdag! Jag var rädd att jag gått ner i vikt eftersom jag igårkväll åt min näringsdryck runt 22:00, men stannade uppe tills efter midnatt och jag blev faktiskt sugen på något mer, men tillät inte mig själv ta det så sent så jag somnade hungrig och på morgonen var jag sjuk, kände mig helt tom i magen och var bara tvungen att väga mig. Men eftersom jag trappat upp med maten denna vecka trodde jag verkligen att jag säkert stannat i vikt fortfarande (vilket INTE HELLER ÄR BRA ALLS) eftersom mat mängden fortfarande är alldeles för lite för min stackars kropp. Men nej.... till min förskräckelse visade vågen -0,6 kg AJ! Det sved till! NÄÄE! NU! Åh vad arg jag blir på mig själv. Min kropp måste ha anpassat sig till att jag sakta börjat öka mina portioner, vilket i början ledde till att min vikt blev stadig, men nu börjar den gå neråt! NEJ!! Så nu får jag riktigt ta i denna vecka tills på torsdag!
 
 
Jag har en annan fråga till er. Känner ni någonsin känslan av att man känner någon över en blogg för att man följer deras liv så detaljerat? Så kan jag känna. Och det känns som en "vänn" på något vis. Och det känns som man ibland själv var med dem i det dom gjorde... lite läskigt? Men det skulle vara kul att någongång faktiskt kunna träffa någon vars blogg man följer i verkligheten, eller även en läsare. Är jag helt ute och cyklar eller håller ni med på något plan?
 
 
 
Allmänt BMI Motgångar anorexia bloggar diskussion hjälp mat. motivation om mig umgänge vikt ätstörning
Kommentera

18 Feb

08:56

Sjuk! Ett litet "friskhets tecken" möjligtvis?

0kommentarer
Nääe! Visst hade man lite ont i halsen igår när man gick och lade sig. Men det trodde man skulle gå över rätt snabbt. Men vet ni vad? Jag vaknade imorse med yrsel, huvudvärk, värk i kroppen och feber!! Jag har helt glömt bort hur det känns att vara sjuk. På 2 år har jag faktiskt inte varit sjuk! Som min psykolog säger så är kroppen så "smart" att den inte orkar vara sjuk när man har svår annorexia och ligger på undervikt. Kroppen facinerar mig om och om igen hur den anpassar sig till sin miljö! Men nu när jag ätit mer på sistonde kanske det bara blev så att den har så många andra processer nu som måste ha tillförsel av energin jag äter (som matsmältningen, ämnesomsättningen etc som nu äntligen fungerar igen) att den inte kan använda ALL energi till att motarbeta bakterierna/viruset i min kropp nu!? Så kanske det är lite av ett tecken att jag är på rätt väg?
Men tänk att man har glömt hur det känns att ha feber, ont att svälja och när körtlarna kring halsen sväller upp?!
Det värsta är nog att man tappar aptiten när man blir såhär riktigt förkyld. DET ÄR INTE BRA FÖR MIN DEL, som äntligen lyckats få tillbaka den! Men jag har tryckt i mig frukost och 2 stora koppar te med en massa honung istället för socker idag för halsen!
 
 
Utöver detta hade jag tänkt nämna hur jobbigt det är när alla runt omkring jämt ska "ner i vikt" och vara så "nyttiga och hälsosamma" medan man själv bara ska kämpa för att gå upp, altså motarbeta alla funderingar och tankar och allt man kämpat för i 2 års tid: att se siffrorna på vågen sjunka. Det är en STOR omställning att vilja se de siffrorna gå upp. Det är en sak att tänka tanken att de SKA göra det men det är en helt annan sak när det sedan väl kommer till kritan och man står på vågen! Det är det jag nämnt i tidigare inlägg att psyket måste också få chansen att hinna med de fysiska förrändringarna annars kan det bli att man lätt "faller tillbaka" in i annorexian, speciellt när man inte är inlagd tror jag. 
 
Igår kväll tänkte jag på detta en hel del då mamma och pappa inte alltid tänker sig för när de säger vissa kommentarer när jag står nära intill, "måste verkligen gymma bort dessa extra kilon från julen" eller, "ojj... nääe fy så man börjar se ut, nu får vi ta och dra ner på si och så..." och så diskuterar de den saken etc. Det är inte alltid så lätt, speciellt när de sedan inser att de inte borde sagt det i min närhet och då säger "men det är inget du behöver tänka på gumman, du borde ju till och med dricka grädde"!!! Det ger mig panik attaker ibland. Inte för att jag faktiskt dricker grädde (FY) men bara tanken och de mentala bilderna ger mig rysningar och kväljningskänslor! 
 
Sedan kom ju pappa även ner igår för att säga godnatt, så jag bad honom ta upp min tomma näringsdryck flaska, då säger han "jag är såååå glad för att du tar 2-3 näringsdrycker nu!! Duktig tjej". Det är ju bara gott menat, men på någotsätt blir det en konstig, dålig påminnelse i hjärnan som stimuleras och säger till mig JUSTE du har tagit SÅ många idag?! Men USH! Precis som om att man glömt hur mycket man ätit på en dag och nu påminns man!
Samma scenario gäller ungefär när mamma säger "ååh vad kul att se att du är så duktig att äta mer" eller "är det inte skönt att börja känna hunger och mättnads känslor igen?" För NEJ mättnads känslorna är fortfarande jobbiga (inte alltid, men oftast) och ovanpå det så har alltid haft hunger känslor faktiskt!! Det är klart de inte försvinner!!! Men då återigen påminns man om hur den där obehagliga, övermätta känslan känns och det är inte alltid så positivt. Med jag vet att hon bara menar väl, så jag bara instämmer med en nickning... 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion familjen hjälp mat. om mig sjuk ätstörning
Kommentera

17 Feb

20:56

Konkret, strikt matschema?

1kommentarer
Jag börjar verkligen fundera om jag ändå inte borde göra ett matschema till mig själv?! Då slipper jag beslutsångesten av vad jag ska köpa och/eller äta, och tvingas följa tider så min kropp kanske lär sig hunger och mättnads signalerna bättre. Men sedan är det ju svårt när jag bor hemma och inte kan bestämma middagarna och tiden de blir av. Det som också tar emot lite är att man ändå vill kunna äta normalt spontant...? Jag oroar mig även att det där med scheman är min sjuka sida som vill ha kontrollen på intaget, eftersom när man planerar maten kan hon få lite av sin vilja igenom. Byta ut något jag kanske mer spontant hade känt mig för till något "nyttigare" alternativ. Men samtidigt tänker jag att det kan gå motsatta hållet med: Att den sjuka delen får "sista-minuten" ångest och tar spontant något kalori-snålt alternativ om jag inte gör ett schema att följa. Så jag tror i slut ändan att ett matschema skulle vara en bra ide, för om jag skriver den när jag är i ett "motiverat och positivt tillstånd" så väljer jag troligtvis de bättre alternativen.
 
 
Jag vet inte. Vad tycker ni?
 
 
Allmänt Mat schema anorexia diskussion hjälp kontrollbehov mat. motivation om mig ätstörning
Kommentera