20 Mar

20:48

Ångest,...?

3kommentarer
Ush, ångesten kommer verkligen i alla former och färger och omständigheter. Ikväll lämnade mamma och pappa till Österike och det var jag, H (pojkvännen), min syster och hennes pojkvän. Vi bjöd hem vår närmsta killkompis (till H) och hade middag. Nu sitter de och snackar i rummet bredvid och här sitter man själv med ångest över att man druckit 2.5 glas rött vin..... ?! Jag har även haft sådan himla ångest över plugget. Har ju tenta på Fredag på Zoologi... riktigt stor kurs och såååå mycket detalj... Jag har varit så himla stressad att jag inte kunnat sova ordentligt på ett par nätter. Försöker trösta mig själv med att jag tack och lov nu pluggar i Sverige i år och man kan ta omtentor! (som inte existerar annars!!!) Så i värsta fall får jag bara göra en omtenta ju! Det är ju inte hela världen? Eller?! 
 
Ena sekunden är jag så stressad att jag sitter och skakar och andra sekunden bryr jag mig inte?! Ibland känns det verkligen som om att jag måste fokusera mer på min hälsa och stress beteende och INTE plugget, men samtidigt är jag såååå snart FÄRDIG MED UNIVERSITETET JU! Bara 1 år kvar!! 
 
Jag saknar verkligen skolan/gymnasiet med våran underbara klass som var så "tajta" och vi hade lunch pauser, raster och allt ihop. Men på universitetet blir det aldrig detsamma. Man drar ju efter föroläsningnen är klar, äter ensam. Man förblir aldrig den enheten man var en gång i tiden. Jag saknar verkligen den. Är det även ett skäl till att man blev sjuk? Att kunna vara ung för evigt? Vara så liten som man en gång i tiden var som tonnåring? Då man inte hade några ansvar och måsten?
 
Inte vet jag. Men ibland känns det så. 
 
Om 2 veckor typ fyller jag 21. Det är helt ofattbart. Jag vill inte vara så gammal. Det känns verkligen som livet bara susat förbi och jag inte "hunnit" vara ung och njutit av livet tillräckligt ännu.
 
Är jag helt galen? Eller håller ni med ibland?
 
Allmänt anorexia diskussion kompisar umgänge ätstörning ångest
Kommentera

17 Mar

08:12

Vad vore livet utan kärlek?!

0kommentarer
INLÄGGET SOM JAG FÖRSÖKTE LADDA UPP IGÅR: (men internet på båten var för kasst!)
 
Kärlek kommer oxh går till oss i många skepnader, storlekar och olika tidspunkter genom livet. Idag ska jag iväg till Estland för att äntligen få se min underbaraste och bästa pojkvän som jag längtat efter i runt 8 veckor nu! Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan honom: ett liv utan pirriga känslan av fjärilar i magen så fort jag fortfarande nu efter 3 år ser på honom, eller hur hans välbefinnande nästan känns viktigare än mitt egna..., hur jag inte kan gå en dag utan att tänka på honom eller fundera på vad han gör/mår eller så, hur jag älskar att klä upp mig och göra iordning mig för honom som för ingen annan, hur alla mina bekymmer och all oro försvinner så fort jag är i hans famn... listan är evig. Nu ska jag äntligen tillbaka till denna himmelska värld som är ångestfri, lyckan själv och livet helt enkelt. Så idag har jag packat lite och förberett mig inför resan (även om vi redan är tillbaka på måndag:D). 
 
Igår var jag förresten myyyycket nära att nå till min 2000 kcal/dag mål... om det inte vore för den saken att min syster åt upp allt mitt godis jag köpt (300g!) att ha till filmkvällen medan jag var på stallet.... jahapp... mamma var irriterad då hon var så glad att jag äntligen skulle få i mig en massa kalorier i godis... men INTE VAR DET MITT FEL DENNA GÅNGEN! Men tanken att jag tänkte äta dem var ju bra i alla fall :D! Så jag fick nöja mig med en fruktsallad istället.... 
 
Ps. mina banan-ägg plättar till lunch var HELT fantastiska!! (hittat nya favorit fusna bären: körsbär!!!)
 
 (internet är fortfarande för segt att ladda upp bilder, SÅ BILDER KOMMER IMORGON!) :)
 
Måste bara också nämna hur totalt absurbt det är med hunger/mättnadskänslorna?! Nu älskar jag att tillfredställa mig och bli mätt men samtidigt har man en enorm rädsla för att inte vara hungrig till nästa mål...? Det är såååå konstigt....!?
 
Tänkte även mycket på det när jag var på stallet idag. Hon med ponnyn bredvid vår häst hade med sig sina 3 barn där. De sprang alla omkring, skrattade och lekte runt! Tänk var med energi det tar att ta hand om sina egna barn! Det är rena slit jobbet att springa runt och hålla koll på dem alla. Och jag som tillslut sedan kommer vilja vara en mamma måste kunna klara av att ha all den orken och energin för att kunna se över dem 24/7! Inte kan man då bara sega och lata sig. Det är ett fulltids jobb. Så för att någonsin komma kunna ha barn måste jag ju först och främst hormon/fysiskt sätt kunna det igen, men sedan även bygga upp en kondition, muskler och energi för att kunna det!!!
 
Jag har även spenderat stor del av dagen med att försöka tänka ut saker och ting jag önskar mig från mina släktingar (som ringer omgående för att få veta...) men det är såååå svårt! Jag har verkligen allt jag behöver...Så mamma föreslog att jag eventuellt kanske kunde titta ut några fina vinglas eller kanske servis sett eller så jag tycker om (som jag kommer få användning av i framtiden när jag flyttar ut)! Så det kan ju vara en ide! 
 
Juste, köpte också SÅÅÅ SNYGGA SOLGLASÖGON IGÅR (får ta och fotta och visa på måndag när jag kommer hem!) men även 2 par ballerina skor till min sol resa nu ;) hihi!
 
Allmänt Mat schema Motgångar anorexia diskussion familjen häst kontrollbehov livet mat tips mat. motivation tankar umgänge utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

14 Mar

16:52

Ledsen!

0kommentarer
Hej igen kära, trogna, otroliga läsare!
 
Först och främst vill jag tacka för de fina pepande kommentarerna! De fick mig att le inbords även om jag hade en hemsk vecka!
 
Jag vill sedan ursäkta mig för att jag inte skrivit inlägg på ett par dagar! Men jag har först och främst inte mått så bra och sedan har jag haft fullt upp (presentationer/redovisningar och labrapporter i skolan, plugg, ridit  och gått på kings of tennis matcher)!
 
Som sagt har det varit jobbigt att räkna kalorier denna veckan och insett att det just nu är så jobbigt att inte klara 2000 kcal/dag! Samtidigt har jag ätit spagetti denna veckan!!! (sjukt)!! 
Men imorse var nog värsta helvetes-dagen någonsin. Jag var extremt trött, sedan stressad över att jag hade redovisningen imorse och hungrig. Jag går upp för att fixa i ordning min frukost, men innan jag ens hinner smaka kommer mamma utspringandes med vågen (eftersom torsdagar är min vägnings-dag). För typ fjärde veckan i sträck: ± 0.00 kg......Mamma började nästan skrika av besvikelse och började bara anklaga mig och säga att detta inte går längre och att jag måste bli inlagd nu!! Tårarna pressade bakom mina ögonlock och jag blev helt skakis, illamående, magen knöt sig och jag tappade helt och hållet all aptit. Jag sprang ner, tog en dusch och gjorde iordning mig så länge. Kom sedan tillbaka upp och åt min frukost medan mamma var ute med hunden. Så fort hon kom tillbaka var det redan dags att köra mig till tunnelbanan. Men såklart beslöt hon sig för att skjutsa mig hela vägen dit så vi kunde snacka... Det gjorde mig bara ännu mer stressad eftersom jag skulle ha min redovisning om 10 minuter framför en hel publik och jag var helt tårögd! 
Sedan ringde hon mig på väg hem från universitetet och började babla om hur de är så oroliga för mig och vad jag tycker de kan göra till mig för att hjälpa mig (vård på nått hem eller vad som helst...?). Just då bubblade det av besvikelse, sorg, ilska och allt inom mig så jag orkade inte prata om det då). Jag kommer hem och så ringer min psykolog!! Då har mamma sms:at henne om mig (såklart....) och frågat om vi kunde ha ett extra-möte imorgon. Hon kunde tyvärr inte sade hon och jag berättade att jag inte ens visste om att mamma ville ha ett möte.... Jag berättade sedan att jag inte mått så bra denna vecka och hur jag varit en besvikelse som inte klarat 2000 kcal/dag denna vecka och som inte gått upp i vikt. Otrolig som hon är så snurrade hon runt på det hela och påminde mig om alla framsteg:
 
  • Jag ätit pasta och njutit denna vecka (och även lyckats och vågat prova en massa nya saker)
  • Jag inte tappat vikt
  • Jag ändå har utökat mina kcal/dag denna vecka! (även om det inte varit 2000/dag)
  • Jag motionerat (ridit etc) och lyckats bihehålla vikten
  • Jag faktiskt gått upp i vikt sedan jag först träffade henne förra hösten (drygt 2 kg)
  • Jag berättade sanningen för mina föräldrar (ljög ej om vikten!)
  • Jag har de senaste veckorna verkligen velat gå upp i vikt och inte varit rädd att skalan skulle visa +
  • Med mera... som jag inte kommer på exakt nu
 
Tack och lov spenderade jag också över en timma med pojkvännen på skype och kunde snacka av mig en massa, och han sade ju själv hur stolt han är över mig och hur bra han vet att jag kämpat på sistonde! Tänk att jag redan ska träffa honom på Lördag!!! 
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion familjen livet mat. motivation om mig utmaningar vikt ätstörning
Kommentera

11 Mar

17:41

Matschema utlagd!!!

3kommentarer

Som Hanna skrev, tog jag hennes OTROLIGT goda tips och satt in tunna äppelskivor i ugnen idag! Det blev riktigt gott som snacks! :D

Jag har också fixat (delvis, inte klart... men en början i alla fall) ideer på matscheman till mig själv som innehåller 2000 kcal/dag (runt 400 per stora måltiderna och 800 för 3 mellisar):

(Frukost, lunch och middag förslag till mig själv... utökade portioner av lite saker jag brukar äta...)
(Mellis förslag, först indelade i 3 separata sedan 1 lista med mellis kombinerade, tex. om det blir en dag med färre mellis tillfällen etc.)

Ps. matschemana fortsätter på andra sidor med, men jag tog bara med första sidorna på dem... (därför blev vissa mål beskurna i mitten på slutet av sidorna). 

Jag måste klara detta nu, så snart som möjligt... en vanlig dag...det är ALLT jag begär av mig själv!! Så varför kan jag inte bara unna min kropp och själ det?! Varför måste jag hela tiden skjuta på det och tänka "imorgon..."

Allmänt Mat schema Motgångar anorexia bloglovin kreativ livet mat tips mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

11 Mar

15:42

...?

1kommentarer
Denna vecka har verkligen varit pest. Att sitta och räkna kalorier för att försöka äta 2000/dag har varit katastrof. Det har bara gjort allt värre. Ångesten över att jag är ständigt misslyckas och är en "failure/loser" som inte ens kan klara av detta gör mig bara deppig, frustrerad och besviken på mig själv. Inte hjälper det då att mamma ständigt säger: men där finns inga kalorier, ta det här!!! Eller att det måste ske en förrändring nu annars läggs jag in... 

Nu ska jag till Estland på Lördag och hämta pojkvännen (JIPPIE!) och sedan på solsemester om 12 dagar! Så jag kan verkligen inte må så här dåligt. Jag känner hur jag ännu en gång tappat ork till att göra saker, umgås, plugga, ens kolla på film!!!Och det värsta av allt är att jag känner hur mitt humör har börjat svänga igen och jag blir mer lätt retad, irriterad och tar ut det mer på mamma när hon kommenterar och bara försöker göra det bästa för mig. Dessutom blir jag mer nere och deppig, vilket bara gör det hela ännu värre, och jag blir ännu mindre inspirerad att anta nya utmaningar och pusha mig själv.
 
Varför har det hela kalori-räknandet även lett till att jag verkar utesluta vissa saker som jag äntligen lyckats börja äta igen? FY! Jag blir så ledsen och besviken på mig själv... Kanske är jag inte redo att bli fullt frisk? MEN JAG VILL JU DET!! Har ni också haft dessa "dippar" och motgångar i tillfrisknandet?
 
Jag vet att det kommer bli bra igen så fort jag träffar pojkvännen och spenderar runt 3 veckor med honom (så är det alltid), men just nu har jag panik. Panik att träffa psykologen på Torsdag... hon kommer bli så besviken när jag inte klarat av 2000 kcal/dag som jag skulle i en hel veckas tid... sist sade jag att jag haft runt 1400/dag, men jag hade legat på runt 1200 bara insåg jag sedan. Och nu har jag haft en HEMSK vecka och verkligen varit dålig. Jag tror ärligt talat jag tappat vikt. Det känns verkligen så.... !!! Tänk om jag måste läggas in? Ska jag ljuga för henne om jag gått ner och säga att jag stått stilla? Det känns som jag nästan måste det...? Men jag vet som sagt att pojkvännen sedan kommer, vilket kommer underlätta ALLT. 
 
 
"Sometimes when things are falling apart they may actually be falling into place"
 

Jag önskar att saker och ting verkligen vore så
Allmänt Motgångar anorexia dagen citat diskussion familjen hjälp kontrollbehov livet mat. om mig tankar umgänge utmaningar vikt ätstörning ångest
Kommentera

09 Mar

21:00

Nu får det vara slut på pessimismen!

1kommentarer
Visst har jag haft bakslag  men jag får ju inte glömma alla framsteg och utmaningar jag har klarat av senaste veckan heller.
  • Jag åt till och med 2 dubbel mackor idag, och jag kan faktiskt njuta mer och mer av bröd, med noll ångest nu!
  • Jag klarar även av att lägga på helt valfritt pålägg och tjockare lager av smör/phildelphia ost!
  • Jag har också börjat dricka saft igen!! (och det ni, det var länge sedan!!!)
  • Jag tar nu alltid en mjukmacka till min gröt! (det klarade jag inte för 1 vecka sedan!)
  • Jag vågade äta mig "illamående" på godis i mitten av veckan!
Varför ska det vara så himla svårt att bli frisk?! Speciellt när det verkligen känns som jag har motivationen. Men jag antar att när det väl kommer till kritan är det svårare. Jag måste även påpeka att äta 2000 kcal/dag är för mig svårt. Det känns som hur mycket mat som helst även om det INTE är det. Men det är väl lite av mitt egna fel med. Hade jag käkat "fetare" produkter och råvaror hade jag inte behövt gå upp i sådana stora mängder (tex. pizza, hamburgare, majonäs, läsk, juicer, feta såser, ost, grädde, bakelser och tårtor och kakor, sötsaker etc). Men jag har verkligen INGET som helst sug för de sakerna. Mitt sug finns bara ibland för choklad eller möjligtvis salt lakrits... men aldrig ovanstående...
 
 
 
Det tråkiga är ju att jag verkligen känt mig mer irriterad och osocial de senaste par dagarna. Vilket jag som sagt inte behövt om jag bara lyckats äta normalt... Jag har sett att mamma verkligen försökt de senaste dagarna med allt för att få mig på bättre humör och att äta mer. Hon köper hem vad som helst jag vill ha... men jag kan aldrig komma på något typ...Jag ser hur hon är orolig och det verkligen sårar henna att hon känner sig så maktlös. Jag mår verkligen dåligt av att se henne vara så orolig, bekymrad och försöka vara förstående. Inte klagar hon på det jag väljer att äta. Mest rädd är hon nog då att det skulle göra bakslag och bara göra saken värre. Om hon bara visste hur mycket jag älskar henne och mår dåligt av att hon inte mår bra på grund av mig! Jag vill ju inget annat än att göra henne stolt och glad!
Allmänt Motgångar anorexia diskussion hjälp mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

09 Mar

20:24

Jobbiga dagar

0kommentarer
Ända sedan torsdags kväll då jag träffade min psykolog har saker och ting inte riktigt gott som planerat. Motgångar och bakslag har det varit. Men alla har väl sådana perioder i tillfrisknandet?
 
Hos psykologen diskuterade vi att när jag inte räknat kalorier har det visat sig att jag låg på TOK FÖR LITE (altså att jag verkligen har överskattat mängden)... runt 1200-1400 kcal/dag!!! Och ändå tycker jag att jag ätit sååå mycket på senaste tiden (choklad, godis, bröd, smör...). Så vi kom tillsist fram till att jag skulle räkna och äta 2000kcal/dag nu i en vecka... och sedan trappa upp till 2500 veckan därpå. Men redan fredagen (ännu en hektisk dag) lyckades jag bara ha fått i mig 700 fram till middagen, och då fick jag såååådan ångest att jag verkligen ätit för lite och att det var omöjligt att få i sig 1300 på middagen.... så då mådde jag inte bra. Det gjorde hela saken ännu värre och jag kände mig helt misslyckad och värdelös som inte kunde klara det. Då tapade jag helt min aptit till middagen och fick då i mig ännu mindre än vanligt.... När jag mår dåligt blir det jämt så! Jag får panik, magen knyter sig och jag får kväljningar... inte bra. 
 
Idag gick jag sedan upp 5:30 på morgonen då min syster hade hopptävling!! Det blev 2 dubbelmackor och 2 äpplen ned packade, (frukost, mellis, lunch och mellis, men FÖR LITE IGEN) men det var allt vi hade hemma, och vad mamma packade till mig. Sedan kom vi hem sååå mycket senare än vi trodde (eftersom det gick så bra för min syster:D) och då var klockan redan 7 och det var dags att laga middag (mamma och jag gjorde en tonfisk sallad med tonfisk, avokado, bönor, oliver, tomater, paprika, lök, sallad, etc...). Men ännu en gång... ingen stor middag. Så nu ligger jag här med enorm ångest och har panik att jag 1. gått ner i vikt och 2. att jag är så misslyckad och hur besviken min behandlare kommer vara (och jag själv är så besviken på mig själv). 
 
Visst har mamma köpt hem choklad till mig ikväll... men inte alls nån jag gillar... och hon vill ju sååå gärna jag ska ta, men jag är VERKLIGEN inte sugen på den... :( och när jag mår så dåligt med ångest blir jag lixom illamående och magen knyter sig och krampar... ! 
 
Nu måste jag ju ta tag i detta! Jag blir såååå galen på mig själv!
 
Vackraste ekipaget!!
Allmänt Motgångar anorexia familjen hjälp häst mat. om mig sjuk tankar vikt ätstörning ångest
Kommentera

05 Mar

21:43

Ätstörnings skalan diskussion

1kommentarer

Jag bestämde mig för att ”måla upp” ätstörnings skalan jag nämnde här. Jag började fundera på vilka steg jag behövde klara av för att klättra och ta mig neråt i skalan ännu en gång tillbaka till var jag var innan jag blev sjuk.

Innan ätstörningen ägde rum så tror jag (om jag minns rätt!) att jag låg på mellan en 2:a och 3:a i skalan. Jag fick ingen ångest med maten, men jag var väl medveten vad jag stoppade i mig (fast jag INTE brydde mig ett dugg!). Visst motionerade jag för att få ”snyggare kropp” men det gick inte ut över matintaget på ett sådant vis (undantag att jag kanske valde nyttigare alternativ efter jag tränat). Det är väl hit jag skulle vilja komma tillbaka till igen, om inte ännu lägre ner på skalan. Nu har jag ju verkligen insikten och ett annat perspektiv och vill verkligen helt och hållet släppa all kontrollbehov, ångest, kompensation och bara njuta av maten och livet och allt det har att ge oss, speciellt då livet inte får slösas bort på detta viset, vi har ju bara 1 liv.

 

Så som ni ser på bilden ovan så är mitt första mål att klara av att lita på min kropp att den kommer klara av att bli hungrig igen även om jag ätit mig själv mätt på måltiden/mellisen innan. Det är en stor oro fortfarande inom mig. Att äta utan att vara hungrig!

 

Vad har ni för mål och trappsteg att besegra för att uppnå dem?

Allmänt Hur anorexia diskussion framtiden kontrollbehov livet mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

05 Mar

21:42

Hur jag ser på livet

0kommentarer

Livet är precis som en tåg resa. En tågresa utan retur. Alla stiger på och av vid olika tillfällen och tåg stationer (föds och dör). Man sitter närmare vissa människor än andra (relation och släktmässigt) och ibland byter man platser efter ett tag och pratar/samtalar mer (och bli närmare) med någon annan individ (relationer kan växa eller glida isär). Man vet aldrig sin slutliga destination och hur länge man förblir på tåget, alla har sin tid. Det finns även ändlöst med olika banor/vägar/leder att ta och de beror på beslut man tar längst med vägen (till exempel på diagrammet nedan – om man vill till F måste man först välja väg C och sedan F, man kan inte först välja B, och så vidare…).

 

 

Ps. Igår var jag på bio och såg filmen Flight med Denzel Washington. Den var faktiskt förvånansvärt bra. Jag hade inga höga förhoppningar, men den visade sig vara djup, lite sorglig men bra! Jag rekommenderar den. Den är definitivt sevärd! J

 

OCH idag åt jag en ljus surdegsmacka till lunch med PHILADELPHIA OST (INTE LIGHT!). Den var sååå god faktiskt! Tänk att man nu mera klara äta bröd utan ångest! Det är helt fantastiskt! :D (det var 3:e gången bara en så länge, men tänk att ångesten har kunnat släppa och försvunnit så snabbt, bara jag vågade släppa den kontrollen och utmana mig själv gång på gång för en av mina fobier!)

Allmänt anorexia diskussion film framtiden livet mat. motivation om mig utmaningar ätstörning
Kommentera

04 Mar

08:10

Förlåt för sen update!

0kommentarer
Igår var jag lite upptagen tyvärr, MEN MED STORA FRAMSTEG! Vänta ni bara! 
 
Först gick jag upp, åt en god frukost med mamma och pappa runt 08:00 sedan åkte vi iväg till farmor och farfar vid 10:00, men på vägen stannade vi förbi ett undebart gulligt litet cafe på Odengatan som heter Lindqvists (varmt att rekomendera!!!). Här köpte mamma olka kakor, bakelser och smörgås frallor att ta med. Det vra meningen att vi skulle hinna hem till lunch runt 12:30, så jag var lite stressad när det inte fanns några frukter hemma hos dem som jag kunde ta till mellis. Men det visade sig sedan att vi stannade betydligt längre och jag kände hur kroppen började darra lite halvt p.g.a. mitt låga blod socker. SÅ JAG TOG EN STOR FRALLA!! MED SMÖR OCH SKINKA! Visst hade jag ett tunnbröd dagen innan till frukost (första på 2 år), men detta var en stor fralla! Men på något sätt eftersom det var andra gången jag vågat utsätta mig själv för denna utmaning så var ångesten mycket mindre och frallan var ingen besvikelse som mjukbrödet dagen innan utan SÅÅÅÅ GOD! Vilken njutning! Tänk vad jag gått miste om!!! 
 
 
 
Jag tog sedan en massa bilder med nya kameran på alla hos farmor och farfar, åkte sedan till stallet och red, gjorde läxor, åkte till affären och köpte lite lösgodis och sedan kom bästisen C över! :D Vi hade det verkligen så otroligt mysigt och jag fick i mig en massa godis!!! Lite ångest, kändes som jag hade "hetsätit"  i typ 1 minut efteråt, men sedan insåg jag att när man får i sig 100g godis har man INTE hetsätit!
OCH I HELGEN SKA VI UT! :D (det var över 1 år sedan jag var ute typ)! Så det är lite nervöst men det ser jag ändå fram emot! Något att sikta och längta till!
 
 
 
Min söta lilla vovve hemma hos farmor och farfar!
 
Det ända problemet när C lämnade igår var att efter allt socker från godiset blev jag HELT galet pigg och fick Världens energi-kick och även om jag skulle upp om 6.5-7 timmar så kunde jag omöjligt sova och hade "spring i benen". Så jag satte på lite musik och hoppade och skuttade runt rummet i runt 30 minuter, sedan var jag nöjd och sov som en sten! :D
 
Jag snackade länge med C igår att vi verkligen måste ta tag i vår vänskap. Den som vi hade en gång i tiden: vi kunde ringa varandra när som helst bara för att berätta de löjligaste sakerna, spendera timmar och bara måla ihop, käka picknikar, grilla på klipporna vid mig, ha övernattningar, tjejsnack- och tjejfilm-kvällar, ta lååånga promenader längst med vattnet, ta fåniga patetiska och fula bilder som ingen annan någonsin får se och MED MERA! 
Tyvärr gled vi isär delvis, men nu är vi påväg tillbaka! Tack och lov! Någon som man kan berätta vad som helst för, som förstår, lyssnar, känner en lika bra som man själv känner en själv. Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan henne så pass länge!! 
 
 
Allmänt anorexia cafe familjen kompisar mat. motivation umgänge utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

02 Mar

19:04

I want to live where soul meets body

0kommentarer
Precis som titeln beskriver: I want to live where soul meets body. Det är mitt ultimata mål. Dit ska jag nå!
 
Och idag, som Neil Armstrong en gång i tiden sade: "One small step for man, one giant leap for mankind" (or my soul in this case). Kanske var det ett litet steg att klara ta en mjuk-vit-macka till frukost för de flesta, men för mig, mitt psyke och min själ var det ett jätte framsteg.
 
Vet ni förresten vad mer jag gjort idag? Köpt godis! Hade lite panik på hemköp med mamma när hon plockade godis till resten av familjen. Då jag aldrig äter godis bestämde jag mig för att ta min egna plock påse och sedan kolla på kvittot för att se hur många gram det blev... (Vet att jag inte ska hålla på att väga och mäta och så, men å andra sidan äter jag aldrig godis, så det var ett lite extra kontrollbehov jag kände här, och sedan var det inte bara kalori mässigt heller, jag ville bara helt enkelt veta hur mycket jag hade tagit!). Men så klart tog kassörskan och vägde båda påsarna tillsammans!! Så det blev inget mer med det. Det känns ju lite jobbigt just nu, men samtidigt kanske bara bra? Plus, jag måste jämt och ständigt påminna mig själv att jag ändå ska upp i vikt... den tycks glömma bort det rätt så ofta känner jag!!! Tänk att man kan bli så stressad av desserter. Som det på engelska lyder: "Stressed is desserts spelled backwards" ! Ironiskt? :D
 
 Nu ska jag snart iväg och njuta av mitt godis, men jag tänkte lägga upp lite rolig/interessant fakta åt er:D!
 
  • Medellängden en människa spenderar på sin telefon i sin livstid är 2 år! (Tänk att man spenderar och slösar 2 hela år av sitt liv)!
  • Visste ni att -40°C är samma temperatur som 40°F?!
  • När man dör fortsätter ens hår att växa i ett antal månader till! (äckligt tycker jag!)
  • Nummer "57" på Heinz ketchup flaskor representerar antalet olika varianter syltgurkor företaget hade en gång i tiden! (Hade jag ingen aning om)
  • Att panta bara 1 glas flaska eller glas burk sparar tillräckligt med energi för att kunna se på TV i 3 timmar! (SÅ PANTA :D)
  • Om man ser på alla ord i Engelskan så har ordet "set" de flesta definitioner av dem alla
  • På 1200-talet så döpte ("baptised", tror det är att döpa på svenska?) man barn med öl istället för vatten!!! (HELT SJUKT!)
  • Om man jämför kr/kg så kostar hamburgare mer än en ny bil!!
Allmänt anorexia diskussion fakta kontrollbehov motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

02 Mar

08:47

Utmaning avklarad!! *Stolt med ett stort leende!!!*

0kommentarer
Ska jag vara helt ärlig var gårdagen inte så lyckad. Var hemma själv då min lilla syster drog ut på krogen som vanligt. Jag kände mig helt värdelös, hopplös, ensam och nere i botten. Varför kunde inte bara jag kunna njuta av livet med? Speiellt efter alla tankar jag hade den kvällen (förra inlägget)? De satt och drack vin och åt chips innan de drog. Men icke sa nicke... inga chips till mig... Jag saknade min pojkvän så innerligt igår kväll och det är väl också ett skäl till att jag var så nere. Men jag måste ju inse att jag ser honom om bara 2 veckor nu! Jag måste stå ut!
 
Denna morgon har jag velat fram och tillbaka över vad jag ska ha till frukost. Jag är sugen på gröt, på yoghurt med bär men även på en ägg och mack frukost... Jag överväger om jag kanske skulle klara utmana mig med ett runt polarbröd idag. Jag har faktiskt inte ätit en mjuk macka på över 2 års tid. Vad tror ni? Yoghurten kan jag ju ta sedan till en mellis faktiskt! Då skulle jag bli så stolt över mig själv om jag skulle klara detta! Det skulle verkligen vara en vinst mot annorexian! Hm... Jag tror det blir så!
 
Och så här såg frukosten då ut...!!!! (Tyvärr taget med min mobil, så ingen bra bild)! Men jag var riktigt stolt att jag åt mackan! Men jag måste säga att jag var lite besviken... den var inte lika god som jag minns den! Så nästa gång får det bli en annan mjuk smörgås! Ps. SMÖR tog jag på den!!! :D Löjligt glad och stolt! Och ingen ångest än så länge!! Fantastiskt! :D
 
 
 
Allmänt Motgångar anorexia kontrollbehov mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

01 Mar

19:13

Dåtiden, nutiden, framtiden...?

0kommentarer
Snart börjar man ju undra om inte alla i samhället idag har någon form av åtminstonde "lättare" ätstörning. Om man skulle gradera sig själv med en siffra mellan 1-10 om hur mycket man låter maten styra ens liv (var 10 är totalt och 1 är inget), var jag på en 9-9.5 när jag var som värst och djupast inne i ätstörningen och gissar på att jag ligger på runt en 7:a nu skulle jag tippa på. Jag tror faktiskt att de flesta tjejer/kvinnor i 15-25 års åldern som skulle vara HELT ärliga nog skulle svara runt en 3-4:a. I vårat samhälle är det idag lite skrämmande ibland kan jag tycka, hur mycket vikt som läggs på mat, hälsa, kost, träning med mera. De flesta skulle inte klassificera sig själva som ätstörda, men en ätstörning behöver inte vara så allvarlig, den kan vara av en slags mer "mild" variant varav man bara kanske känner att man måste kompensera för att man ätit mindre bra en dag, eller att man inte kan äta si och så eftersom man just tränat etc... Men jag vill verkligen bli fri fårn ALLT det där,.. Visst kan man vara nyttig som person, men det får inte gå i överstyr och ta över ens vardag. Tänk bara hur runt 60% av alla tidningar nu för tiden handlar om hur man ska bli "nyttigare", tappa vikt, träna hårdare etc...? Inte för att tala om hur modeller bara blir smalare och smalare... jag menar, titta på modellerna som fanns på 1990-talet bara. De var ju helt normal viktiga ju! Dessa är i alla fall bara mina åsikter om saker och ting. Håller ni med? Eller kanske inte alls?
 
 
Jag hade en lång diskussion med en av mina universitets kompisar häromdagen angående frihet. När är man fri? Vad är fritt för dig? Att bara leva på en ö ute i havet och njuta, måla, äta, sova och ALLT när man vill? Tänk att slippa ansvaret, tids-passningar och pengar nån gång? Vilken känsla det skulle vara! Visst hade det varit absoluta friheten ett tag, men för tillfället tror jag att friheten för mig skulle vara en dag som var helt fri från mat, kalorier, ångest och förbränning och kompensations tänk. Det är allt jag ber om. Jag vet att det finns inom räckhåll, bara jag sträcker mig efter det, men samtidigt finns det så långt ifrån mig och mitt psyke. Många kvällar kan jag bara sitta och fundera och intala mig själv att imorgon ska jag ha en helt frisk dag. Men det verkar aldrig bli så. Tanken och hoppet lever inuti mig, men jag har inte lyckats vara stark nog ännu att ta mig dit. Men då kan jag inte hjälpa att nu tänka, varför sedan, varför alltid sjuta upp saker och ting. Man ska inte alltid leva i framtiden eller då tiden, man ska leva i nuet. Vem vet vad som kommer inträffa mig imorgon, eller om kanske bara 1 timmas tid? Varför ödsla bort dessa dyrbara år, månader, dagar, timmar och minuter på att inte leva livet fullt ut? Livet är ju faktiskt en tickande tids bomb... man har tyvärr inte en oändlig tid på jorden, så man måste ta vara på den! Så varför kunde jag bara inte det idag? Fy! Jag blir så besviken på mig själv! 
 
Blev lite inspirerad av Soelas blogg idag, om hur varje dag bär något positivt även om det ibland kan kännas som en helt hopplös och värdelös dag. Man måste alltid se ljuset i slutet av tunneln, alltså se och fokusera på det påsitiva och inte bara det negativa i ens liv och ens dag. Idag kan jag känna mig lite misslyckad: sitter ensam en fredags kväll då resten av familjen är ute med vänner. Jag har inte vågat unna mig något gott på förmiddagen även om jag var sugen. Blev sedan sugen på en läsk (som jag inte druckit på runt 2 månader) och köpte då en cola light... VARFÖR LIGHT?! Jaa ni.. men till det positiva: Jag har ätit bra frukost, mellis, lunch, verkligen njutit av en riktigt skoj föroläsning (reproduktion!!) på universitetet idag, jag har haft tankar som dessa ovan vilket tyder på att jag VILL UT OCH BLI FRI! Allt detta var inte ens på kartan för bara nån månad sedan! Så visst är inte allt hopplöst! Jag har även en otrolig familj, pojkvän (BÄSTA) och underbara kompisar som bryr sig om mig! Dessutom har jag en GRYM systemkamera nu, och jag ska på sol semester om redan 3 veckor!!! JAG HAR TUR. Punkt slut.
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion framtiden hjälp kontrollbehov mat. modeller motivation om mig tankar ätstörning ångest
Kommentera

27 Feb

18:48

Lite blandat... :)

0kommentarer
Idag har jag som vanligt varit på universitetet och haft lite interessanta föroläsningar om hormoner etc. i kroppen. Det var såklart en sak min hjärna direkt lade på "longterm-memory" delen: Jod höjer ämnesomsättningen och basal metabolismen (och fett förbränningen) mycket och folk som har underskott blir trötta och har sämre ämnesomsättning varav individer med överskott är smala, har extremt höga förbränningar och kan i princip äta vad som helst. Det första jag gjorde? Kollade om saltet hemma innehöll jod. OCH DET GJORDE DET. Vilken lättnad... Jag som äter en massa salt med! Tack och loc har man lågt blodtryck så det borde väl inte vara någon större fara?
 
Har tyvärr ännu inte tagit ur sladdarna och så till mobilen, men så fort jag gjort det ska bilder komma fram:D!
 
Har ätit lite sämre idag känner jag:
 
7:30 Frukost: 1.5 dl Lättfil med frusna bitar av banan, blåbär och hallon med 1 tsk linfrön + ett knäckebröd med skinka och gurka + 2dl tomatjuice
 
10:00 Mellis 1: 1 äpple + ett knäckebröd med skinka och gurka
 
12:30 Lunch: Blomkål, tomat och morotsbitar med gräddfil dipp + 1 ägg + riktigt liten sallad (PÅ TOK FÖR LITE)
 
16:00 Mellis 2: Te med socker + blomkål med gräddfildipp + någon torkad aprikos
 
18:00 Middag: Torks och lax med ugnsrostade grönsaker (morötter, fänkål, lök, paprika) MED OLJA PÅ (liiite jobbigt, men annars blir de torra ju eller hur?!)!! Åt faktiskt MYCKET MER än jag trodde jag skulle! Kompensation för det lilla jag ätit under dagen?
 
(Alla blomkåls bitar redan borta!! Dippen: Gräddfil med en massa pommes frites krydda! Så gott!!!)
 
Mellis 3 kommer sedan... då måste jag ta något... har ju inte alls ätit tillräckligt idag!
 
Imorgonbitti blir det invägning med... då det blir möte med psykologen! Har ju inte sett henne på 2 veckor! Jag är lite nervös inför invägningen. Tror inte jag har gått upp denna vecka, men förra veckan hade jag ju gått upp 0.5kg! Så det borde ligga kvar på kroppen!!! Plus, det kanske låter helt vansinnigt men jag känner faktiskt att magen inte längre är lika mager och är "in-sjuken/in-sugen" på samma sätt som innan, den liksom är mer platt tycker jag! Och det känns faktiskt BRA! Och jag har verkligen haft super lite ångest den senaste tiden! Så skönt!! Men det konstiga är att ännu en gång har mitt sötsug typ upphört? Ett tag var jag helt galen i sött när jag väl fick äta det igen, men nu har det försvunnit och jag är typ bara sugen på "mat", speciellt ägg och gröt haha! Får se om det ändras snart igen eller?!
 
Är så himla sugen på att åka till värmen nu! Men om bara runt 2 veckor hämtar jag pojkvännen i Estland, så är vi här i 1 vecka, sedan åker vi äntligen!! Bara 3 veckor kvar! Det kommer bara susa förbi!! Sedan fyller jag ju år med! :D
 
Ps. tänkte göra keso-plättar till lunch imorgon (då jag har keso kvar). Några tips? Läste att man bara blandar det med 1 ägg och nån matsked dinkelmjöl och steker. Men vad ska man ha till? :)
 
Kram!!
  
Allmänt BMI Mat schema anorexia diskussion mat. motivation om mig vikt ätstörning
Kommentera

24 Feb

12:18

Tänk till ibland...

0kommentarer
"Även om du bara skulle ligga utsträckt i en hängmatta en hel dag så får kroppen jobba.
Varje dygn slår nämligen ditt hjärta över 130 000 slag, du drar efter andan 23 000 gånger, andas in ca. 12 000 liter luft, ditt blod färdas mer en 6 varv runt jorden och du motionerar flera miljarder hjärnceller. 
Tänk då hur mycket energi du behöver om du dessutom ska orka träna och röra på dig".
 

Fyller man då på sina "bränsleförråd" ofta och regelbundet med tillräckligt med mat så orkar man så mycket mer!!
Allmänt anorexia diskussion mat. motivation ätstörning
Kommentera

24 Feb

09:26

TGI fridays och lite ångest

0kommentarer
Keso? Aldrig smakat! Vill det! Så jag har nu äntligen köpt hem det, men måste lista ut vad jag ska göra med den! Några goda tips? :D Hade tänkt med frusna bär kanske...?
 
 
Igår kväll var jag på TGI Fridays i Kungsträdgården med familjen på middag. Det var rätt jobbigt i början då jag fick sådan beslutsångest och jag vet att alla rätterna och salladerna är enorma. I början ville mamma att vi alla tre tjejer skulle ta en drink var.... KALORI BOMB skrek det inom mig... men tillslut tog jag en av mina favoriter: en june bug (söt och sur smak med: coconut rum, banan likör, melon likör, sweet & sour, annanas juice).
 
Min june bug, syrrans strawberry daquiry, mammas mojito
 
Först bestämde sig jag och syrran för att dela en kyckling fajitas (perfekt tänkte jag!) men SÅKLART var de slut igår??!! Fattar inte hur det är möjligt... så då fick jag lite panik...Jag får ju sådan ångest när en jätte tallrik ställs framför mig då jag känner att jag måste äta allt. Och salladen jag tänkte ta är enorm (mediteranean sallad). Så mamma var jätte gullig och tog 3 appetizers och tog min sallad och sedan fick jag ett mindre fat och lade upp det jag ville ha på. Tack och lov för mamma! <3
 
Jag var också väldigt stressad igår då det blev en sådan sen middag. Jag får oftast ångest då eftersom jag inte klarar av en kvälls fika då. Vi var ju inte hemma förren kl 22.00 och då var jag trött och mätt.. Men när jag berättade det för mamma och pappa att jag får ångest över att jag ätit för lite när jag äter för sen middag för jag då inte orkar en kvälls fika förstod de äntligen och bara: oj, nämen lilla gumman, det hade vi INGEN aning om! Nu förstår vi! Men du åt sååå bra ikväll, du var jätte duktig!  Så det kändes skönt i alla fall!
 
Sedan har jag varit mycket dålig i magen igår natt och var uppe flera gånger. Tror att jag tappat vikt därför :( dumma mage!! Men får vänta tills på Torsdag att se...
 
Ps. Min favorit gröt: !!!
 
 
Ps. ska på bio ikväll. Någon som sett Ego och rekomenderar den? :D
 
Allmänt BMI Motgångar Resturang T.G.I Fridays anorexia diskussion hjälp kontrollbehov mat tips mat. motivation om mig utmaningar vikt ätstörning ångest
Kommentera

23 Feb

10:16

Uppblåst mage...

1kommentarer
Jag har nu börjat inse att min mage "sticker ut" lite mer och är väldigt vätske fylld. Det får jag lite panik av att se ibland. Men som alla säger så kommer denna att förvinna så småningom, det är när man bryter svälten som magen drar åt sig en massa vätska och sväller lite extra (det blir ju ovant för tarmarna att börja arbeta så hårt igen) och man kan bli lite mer gas-fylld och upp svälld. Men jag hoppas det snart kommer jämna ut sig, för ibland lyckas hon inbilla mig att jag börjar bli nästan lite smått tjock! Och det vet jag ju själv är rena skitsnacket! Men det hade ändå varit skönt att få bort den...
Men ibland när annorexian får för sig dessa dumma ideer så brukar jag ta något extra att äta, bara för att irritera henne. JAG HAR KONTROLLEN VILL JAG BEVISA. Hon ska inte få styra mitt liv! 
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion motivation ätstörning ångest
Kommentera

23 Feb

10:08

Förlåt!

0kommentarer
Jag har verkligen varit upptagen på senaste tiden, speciellt igår! Ledsen att det inte blev ett inlägg! Men idag blir det fler:D!
 
Igår hade vi en lab om ämnesomsättningen hos individer och ens kondition och hur mycket energi man bränner per dag!! Det var nog inte så bra för min sjuka sida tror jag. Det visade sig att jag hade EXTREM låg puls i mitt vilo tillstånd: mellan 35-40!!! Så läraren tittade nog lite snett på mig... Sedan räknade jag ut att jag bränner runt 1229 kcal/dag i vilo tillstånd... Lägre än typ alla (eftersom jag har låg vikt i jämförelse till min längd såklart)! Men då tänkte hon innom mig: men då räcker det med att äta max 1229 kcal/dag, bra! Nu vet vi det. Men då tänkte mig friska sida att: NEJ! Tänk vad mycket energi jag använder till att plugga och tänka, rida, gå omkring hela dagarna, göra hemma sysslor etc! Det bränner också! Men som sagt... det var rätt pinsamt att sedan ställa sig på vågen framför läraren och några andra människor då denna våg visade: vikt, %fett, % muskler, % vatten, % benstomme vikt... Först påpekade hon "oj vilken låg vikt".... pinsamt? (tack och lov var det efter lunchen och då jag druckit en massa vatten) och sedan hade jag en rätt hög % fett emot alla andra..? Så hon bara "det kan ju inte stämma... du som är så smal"... och annorexian i min skalle fick nog lite panik när det visade sig att jag var 27% fett!! Var finns fettet? Inte har jag underhudsfett, fett som skyddar mina organ längre... Så var då någonstans?? (måste brännas bort tänkte hon...) Men jag tänkte att som hon sade måste det vara något fel... Plus så visade vågen att jag hade mer muskler än en "normal" individ har enligt tabeller. Det kan ju inte stämma heller då jag är hur klen som helst och min kropp typ brutit ner alla mina muskler! ?
Det var också lite pinsamt då min vikt inte ens fanns med i någon tabell...alla började på 50 kg... 5 kg upp? Visst var det en spännande lab dag men samtidigt lite stärkande för annorexian inom mig, hon tyckte nog det var mest spännande att få reda på hur många kcal jag bränner per dag i vila etc...
 
 
Sedan på kvällen var mamma och jag bort bjuden på "tjej-middag" med alla mammas närmaste tjej kompisar och deras döttrar. Jag var så himla nervös och stressad mat-mässigt vad som skulle finnas etc. Detta var en utmaning! Det visade sig vara boeuf bourguignon med ris och sallad. Men jag såg henne göra salladen tyvärr... dränkte den i olja. Så jag fick lite panik imbords men hittade sedan lite sallad i köket från en "sallads mix" påse och tog det lite snabbt i smyg... så slap jag ångesten. Jag tog inget ris tyvärr, men 2 portioner med grytan! Sedan hade vi det faktiskt riktigt trevligt, mycket roligare än jag trodde det skulle vara. Vi var 4 tjejer mellan 20-25 (jag är yngst) och det visade sig att de hade alla möjliga livskriser och depressioner... jag sade inget om mig såklart men det fick mig att inse att alla verkar ha tvångstankar hit och dit och problem med saker i livet. Även om de alltid varit så självsäkra personer så visar det sig att de också kan ha riktigt svåra perioder och ser nu också psykologer..? Sedan var det efterrätt... det blev jag jätte rädd för eftersom jag inte hade någon aning om vad det skulle bli. TACK OCH LOV var det en fruktsallad med sorbet glass och rostade kokosflingor! Jag tog frukt med kokosflingorna! Det var mycket gott :)! Det var också så skönt att se hur mycket de alla åt, med tanke på att de är så smala! (och de har de alltid varit, jag var alltid "den större" förr, inte längre såklart, men skönt att se att de kan äta så mycket mat och glass!) Så varför skulle inte jag kunna få det?!
 
Sedan ringde min syster mig halv två på natten då hon var ute i stan och var super ledsen och tunnelbanan gick inte förren om 45 min från centralen, så jag åkte in och hämtade henne mitt på natten! 
 
Har även börjat älska fil igen, brukar nu lägga in frusna banan skivor, frusna bär, linfrön och lite müseli! Så gott! Tänk vad man har gått miste om?!
Tänk vad skönt det är att vara mätt igentligen? Förrut var det en mardrömskänsla men nu på senare tid inser jag hur härligt det igentligen är! Varför gå runt hungrig om man kan vara mätt?! Jag förstår mig inte på denna ologiska sjukdommen ibland!
 
Nu ska jag snart iväg och ha en dressyr lektion på hästen!! Ville inte först när mamma skrev upp mig: känner att jag inte riktigt har orken ännu, det är ju så fysiskt krävande. Men det förstår hon inte riktigt... Det är lite svårt att förklara med. Men det ska nog gå bra i alla fall! Jag ska äta en bra lunch innan!!
Allmänt Motgångar anorexia diskussion familjen mat. utmaningar vikt ätstörning ångest
Kommentera

20 Feb

21:39

Positiv!

0kommentarer
Jag känner mig verkligen motiverad som sagt denna dag! Och stolt är jag! Mycket positiv dag:
 
  • Ingen ångest över allt "extra" jag lade till idag!
  • Ingen ångest över att magen varit så svullen och förstoppad, jag åt även om jag inte änns var hungrig då! För att bevisa för Ana att hon inte hade någon som helst makt över MIG och att hon inte hade den minsta chansen till att skippa en måltid!
  • Jag har skrattat mer än vanligt med systern (förr orkade man ju inte ens med att skratta... det tog för mycket kraft...hemskt igentligen!)
  • Jag klarade av att handla "spontant" i affären tills mamma kom idag, som: fil, start, halloumi etc till mig att äta! Utan att bli helt stressad, utan en massa beslutsångest och utan att kolla om och om igen på kalori-värderna! :D
  • Jag var så mycket mer koncentrerad på mina föroläsningar idag och orkade verkligen att vara på stallet och hjälpa systern ! :) Och jag kände mig generellt gladare! 
 
Orkade även vara ute med hunden och leka omkring mer än vanligt! :)
Allmänt anorexia mat. motivation om mig utmaningar ätstörning
Kommentera

20 Feb

21:10

Blandat inlägg :)

0kommentarer
Jag har tänkt mycket på det här med att dricka vatten. Jag har haft väldigt olika perioder. När jag var som värst och djupast i sjukdommen inbillade jag mig att vatten hade kalorier?! Så jag hade till och med svårt att dricka vatten och kände mig bara svullen av det. När jag berättade det för min pojkvän blev han såklart förskräckt!! Det har vi nu på senaste tid bara skrattat åt. Vilka dumma ideer man kan få för sig. Det är ju helt sjukt! Sedan gick jag förra hösten till att dricka nästa för mycket, bara för att stilla hungern...Ibland kan jag känna att jag gör så nu med: dricker en massa te för att fylla hungern delvis... men jag har börjat ändra på det sakta nu senaste dagarna sedan jag kom att tänka på det. 
 
Till resten av min dag idag: 
 
Jag ville faktiskt utmana mig själv med fil och start imorse... MEN VET NI VAD?! Vi brukar alltid ha det hemma då pappa alltid har det till frukost, MEN DET VAR SLUT... Så det fick bli det gamla vanliga. Men, när mamma och jag sedan varit och handlat på affären idag köpte jag hem det till imorgon!! Jag lääängtar faktiskt till vad som brukade vara min absolut standard och favorit frukost! (och mellis)!!! 
Sedan tog jag inte bara 1 äpple till mellanmål med mig till universitetet, utan även knäckebröd i bitar att mumsa på :D! Sedan hade jag ännu en gång gröt till lunch (för jag var bara så otroligt sugen på gröt)! 
Sedan kom det tråkiga som har förstört min goda dag lite... har fått världens mag problem. HELT FÖRSTOPPAD... och svullen! Men mest bara förstoppad. Brutalt. Mamma köpte en hel påse torkade katrin plommon och jag åt hela påsen (UTAN ÅNGEST måste jag medela! OTROLIGT, 200g faktiskt!!! :D)... men jag är fortfarande inte bättre :( vilket förstörde taccos middagen ikväll. Ville verkligen inte ha mat för att jag mådde så dåligt, men då tänkte jag att jag inte fick ge monstret "näring"  och en ursäkt att inte äta!! Så jag åt faktiskt i alla fall! STOLT! :D
 
 Jag tänkte på hur tur jag har som även har en så otrolig, vacker och supportande syster. Idag i bilen sade hon till mig: Mariel, jag har verkligen märkt hur du äter mer. Du ser även så mycket friskare ut och betydligt mycket gladare! Det är så kul att se! Jag svarade glatt med att jag känner mig mycket bättre med, men sedan jag vägde mig sist (måndags) hade jag ju inte gått upp något... Det är i alla fall så skönt att min familj helt plötsligt jämt komenterar på hur glada och stolta de är över att jag äter mer. Det är värmande och glädjande! :)
 
Jag är däremot stressad (som alltid på onsdag kvällar) över min invägning imorgonbitti. Speciellt med tanke på hur ledsen och besviken ja var förra veckan, och nu har jag kämpat ännu hårdare. Fy, jag kommer verkligen vara besviken om jag inte gått upp! Men vi får som sagt se imorgon vad vågen visar... Lite läskigt att tänka på just nu. Men som sagt, jag längtar till fil och flingor till frukost!!!
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion familjen mat. motivation sjuk utmaningar vikt ätstörning
Kommentera