Inte bara är jag sjuk, men jag fuskade lite idag! Jag har haft det mycket lättare än jag trott med att släppa på kaloriräknandet, men däremot... vägandet är svårare. Jag ska ju bara väga mig 1 gång i veckan (torsdagar) men nu gjorde jag det imorse! 3 dagar för tidigt! Men skillnaden är faktiskt att jag var rädd att jag gått ner i vikt imorse så jag var tvungen att kolla! För jag måste gå upp tills på torsdag! Jag var rädd att jag gått ner i vikt eftersom jag igårkväll åt min näringsdryck runt 22:00, men stannade uppe tills efter midnatt och jag blev faktiskt sugen på något mer, men tillät inte mig själv ta det så sent så jag somnade hungrig och på morgonen var jag sjuk, kände mig helt tom i magen och var bara tvungen att väga mig. Men eftersom jag trappat upp med maten denna vecka trodde jag verkligen att jag säkert stannat i vikt fortfarande (vilket INTE HELLER ÄR BRA ALLS) eftersom mat mängden fortfarande är alldeles för lite för min stackars kropp. Men nej.... till min förskräckelse visade vågen -0,6 kg AJ! Det sved till! NÄÄE! NU! Åh vad arg jag blir på mig själv. Min kropp måste ha anpassat sig till att jag sakta börjat öka mina portioner, vilket i början ledde till att min vikt blev stadig, men nu börjar den gå neråt! NEJ!! Så nu får jag riktigt ta i denna vecka tills på torsdag!
 
 
Jag har en annan fråga till er. Känner ni någonsin känslan av att man känner någon över en blogg för att man följer deras liv så detaljerat? Så kan jag känna. Och det känns som en "vänn" på något vis. Och det känns som man ibland själv var med dem i det dom gjorde... lite läskigt? Men det skulle vara kul att någongång faktiskt kunna träffa någon vars blogg man följer i verkligheten, eller även en läsare. Är jag helt ute och cyklar eller håller ni med på något plan?
 
 
 
Igår hade jag som sagt en bra dag, som sedan avslutades med popcorn och choklad framför tv:n med två tjej kompisar:D! Däremot hade jag lite midnre till middag... kyckling med kokta rotfrukter, och fick inte i mig såsen riktigt... 
Men idag är en ny dag med nya tag! Fast jag vaknade i morse och mådde inte så bra, kroppen darrade och jag var lite yr. Så jag fick direkt fixa ett ägg och hårdmackor och te med socker... 
Men det gick sedan över tack och lov! Stackars kropp igentligen...
 
Jag ska även testa att frysa in mina näringsdrycker som Soelas gjort förr! De kanske blir godare då när de är som glass? :)
 
Min bästis kommer över idag igen så ska vi fortsätta måla :D! Det ser jag verkligen fram emot!! Men först måste jag på lång promenad med hunden, dusha och åka till Panduro i täby centrum för att köpa lite verktyg som behövs ;)! 
Jag har lite ångest över att jag verkligen måste börja plugga för min tenta som är på onsdag däremot! 
 
Jag tänkte även skriva en liten lista över mat jag vill kunna äta igen eller testa:
 
Vill kunna äta igen:
 
Vit choklad (håller mig mest till riktigt mörk choklad, fast det är ju också gott!)
Avokado
Tårta (Ja... min födelsedag är ju om 7 veckor...)
Mitt bröd (Bakade faktiskt mina egna tunnbröd i morse till familjen... men själv skulle jag nog inte klara det riktigt ännu...)
Krämiga, gräddiga soppor
Yoghurt med müseli
Oboy
Tunnbrödsrulle på en korvmoj med räksallad, potatismos, sallad, korvar, rostad lök etc!
Pankakor och våfflor
Banan kaka eller bröd
Chips
Dippar
Saft
Morotskaka
Chai Latte
Varm choklad med vispgrädde och kanel
Milkshakes
Smoothies
Is-latte (dem med en kula vaniljglass i)
Amerikanska "floater" (läsk med en kula vaniljglass i)
Root beer
Dricka apelsin juice
Korvstroganoff
Sushi!
Pasta, ris och couscous
Bröd med smör 
Baguetter och croissants
Digestive kex
Paj
Pasta sallad
 
Sånt jag skulle vilja prova:
 
Andra grötsorter
Gröt med PÅLÄGG som typ bär, nötter, sylt etc!
Nya efterätter
Tiramisu
Panacotta
Crème brûlé
Mocca kaffe (sån med typ grädde och choklad)
Bulgur, matvete, quinoa, andra nudelsorter (äggnudlar, risnudlar etc), pärl couscous etc.
Surdegs bröd! (Kan ni fatta att jag aldrig smakat det?)
 
 

Det finns en massa mer, men detta kom först till mig just nu :)
Kom precis hem från att ha fikat på Cafe 60 i stan med 3 tjej kompisar! Riktigt kul faktiskt! Jag är så lycklig när jag väl får komma ut och umgås med friska människor, glömmer nästan bort att jag är "sjuk". Hoppas vi hittar nån kör eller dans pass att gå på :D jag blev riktigt sugen när vi snackade om det ikväll! Nån som har några att tipsa om i Stockholm?
 
Blev också så glad från inlägget jag fick från "S" precis. Just som hon sade "tillsammans" håller jag helt med om. För det är tillsammans som vi är som starkast (och det gäller ju för de mesta andra saker i livet med) men det är just nu som man behöver som mest stöd. Och även den där lilla kommentaren fick mitt hjärta att hoppa till lite! :) 
 
Jag hittade ett litet citat som jag tänkt avsluta kvällen med:
 
 
"Du föddes som ett orginal. Dö inte som en kopia" av John Mason. 
 
Komentarer? :)
Onsdagen den 6:e Februari 2013:
 
Jag minns då jag läste vägen från 37kg bloggen och hon jämt nämnde att man skulle "ha en prov vecka, ät precis som du skulle önskat om du inte hade en ätstörning. Du kan ju alltid gå tillbaka till ätstörningen efteråt om du hellre vill det sedan"... I boken mattillåtet jag sedan köpte stog det samma sak och att man "är ju proffs på att svälta, så du kan ju sedan gå tillbaka till det om du så vill" och min psykolog använder fortfarande det sista citatet till mig med utmaningar och att jag är ju proffs på att svälta, så varför inte försöka gå upp till normal vikt och bestämma mig då, eftersom jag inte förlorar något på att testa
 
Allt detta låter suveränt och det är klart det ger en lite lugn med det  hela att man alltid kan återgå till ätstörningen i fall man mår sämre... men:
 
 
1. För min del skulle inte det fysiska och psykiska hänga med tillsammans hand i hand om jag bara helt plötsligt gjorde sådana radikala förrändringar. Jag önskar att jag skulle klara det, men för min del passar det bättre med "baby steps" så jag hinner vänja mig och bli bekväm i den positionen först innan jag antar nästa utmaning... vad tycker ni? Hur funkar det för er? 
 
 
(eller är det möjligtvis som när man är badkruka och ska in i vattnet antingen tar en hel evighet på sig att känna på vattnet med tån, sedan väntar man ett tag innan man stoppar i hela kroppen, sedan vänjer den delen av kroppen vid kylan innan man tar nästa etc... eller är det kanske bara bäst att hoppa direkt i utan att först känns på vattnet? Möjligtvis är det kanske lite av en trygghet för anorexia delen av mig att ta den långsamma vägen...eller? Jag vet faktiskt inte. Men vad jag faktiskt vet är att jag förbättras och går mot rätt håll även om det tar sin tid!)
 
 
2. Min psykolog säger att min kropp aldrig kommer glömma hur man svälter. Det ända som skiljer sig är min vilja, om jag då senare i livet kommer göra det valet eller inte. Visst visste jag (och fortfarande gör jag det men inte till samma utsträckning som förr) hur man svälter, men nu skulle jag tex. aldrig klara mig på att inte äta på 5 dagar som jag som värst gjorde i England... ALDRIG. Jag skulle  av hunger! Så på ett vis gör det mig ännu mer orolig att jag aldrig kan falla tillbaka på det (fast det är ju en jätte positiv tanke i och för sig! Ush aldrig vill jag tillbaka dit). Ledsen för en snurrig paragraf, jag vet inte om ni förljer mina ologiska tankar riktigt här!! 
 
Vad har ni för synpunkter på det hela?
 
 

Måndagen den 4:e Februari 2013:

Det är så tråkigt att veta att jag verkligen inte använder hela min intellektuella kapacitet mest på grund av fettbrist. Jag är seg i många avseenden tankemässigt, beslutsångest ofta, koncentrationen lider och att man tappar sitt humör och VÄRST AV ALLT: sin humor. Tänkte på igår när jag spenderade kvällen med min syster, hon är så himla energisk, skrattar jämt och är så vansinnigt ROLIG att umgås med. Jag brukade ju också vara det!?

Hjärnan har lixom inte plats för det ovanpå allt annat knas som försiggår där inne! 

 

NU TILL DET POSITIVA MED IGÅR KVÄLL/DENNA DAG:


1. Jag sov mycket bättre i natt än länge (förrutom att jag vaknade av att jag hade mat-drömmar så klart.... hungrig kropp?! MEN, detta var inte negativt som vanligt - ibland har jag vaknat av svettningar och ångest då jag proppat i mig typ 1 hel resturang i drömmen, sedan när jag inser att det bara var en dröm har jag lugnat ner mig... - utan det var positivt överraskande nog denna morgon, vilket leder mig till punkt 2:)

 

2. Jag blev så inspirerad och på glatt humör igår både från den underbara Les Miserables som jag såg på bio men även från Soelas blogg att jag bara tänkte: Idag är en kanon dag och jag känner mig redo för nästa utmaning! så jag.... ÅT EN KNÄCKEBRÖDSMACKA MED SKINKA PÅ till mitt vanliga ägg (som jag i runt 2 års tid levt på till frukost)!!! Det låter kanske helt löjligt för er, men det var en stor grej för mig och jag blev sååå innerligt stolt... och utan att ens tänka på det gick jag glatt ner till mitt rum och började sjunga med till musiken som spelade! Snacka om att det Soelas kommenterade igår hände på en mindre skala här: att äta mer denna morgon blev som en medecin och gav mig värsta kicken!!!

 

3. Sedan måste jag bara nämna att JAG ÅT 100g GODIS PÅ BION IGÅR :D! något som länge stått på min lista över "saker jag ser fram emot att kunna göra"!!! Och vet ni vad? Min helt friska, normalviktiga kompis hade inte en enda karamell! Jag satt lixom och smaskade helt nöjt själv!! Blev nästan hög av alla dessa positiva tankar imorse!

 

4. Jag har även lyckats proppa i mig lite extra snacks idag än vanligt (massa nötter), bara för att jag var sugen! Jag hoppas detta verkligen kommer att hålla i sig, för idag har jag verkligen känt mig toppen, motiverad och bara allmänt glad! Blev till och med sugen att skriva en låt nu på mitt piano! Kan ni fatta? :D LIVET LEKER MED MIG IDAG!

 

Har ni också sådana hära upplyftande dagar? Och i så fall, håller de i sig? :)

 

 

Söndagen den 3:e Februari 2013:
 
Nej ush! Jag blir så otroligt trött på att vara så trött hela tiden! Klart att det beror på energi brist, men även på att jag vaknar typ 5 på morgonen så inte är det väl så konstigt att jag vid typ 9 är trött? 
Jag känner mig så dum att eftersom jag lägger mig så tidigt inte ens har hunnit vara uppe, kolla på film, och ätit den dära bananen jag som jag skulle. När jag har bestämt mig så somnar jag ju till och med med kläderna på i sängen ibland! HELT SJUKT JAG VET. Så idag har jag bestämt mig för att ta en liten tupplur si sådär på eftermiddagen i typ 1 timma så att jag sedan ändrar på dessa knäppa sov-rutiner jag har en gång för alla!
 
Men jag bara måste tacka och gratulera min kropp för att den verkligen är så smart som den är, väcker mig tidigt på morgonen för att vara ute och "leta mat", jag har inte tid att lata mig och sova, jag ska ÄTA.
 
Igår var jag och handlade på ordning & reda som ska byta ägare tydligen som dom hade utförsäljning på allt på NK, SÅ BILLIGT. Se vad jag hittat :D :
 
 
 
Imorse var jag även på en super mysig hund promenad vid solupgången, men månen var fortfarande uppe! Det är verkligen det bästa jag vet med att vara uppe så tidigt: se soluppgången och vara helt ensam ute (det är så tyst och fridfult). 
 
 
Nu till dagens dilemma: Jag har lovat min psykolog att jag ska, för mitt eget bästa, gå och ta blodprover hos min läkare för att bara stämma av och se mina värden (är ganska säker på att jag har lite brister här och var!).
Problemet är att det är bara så läskigt knäppt nog... barnsligt va? Det visar sig att om mina värden är dåliga kommer jag få ångest över att jag gjort så här mot min stackars kropp och att tänk om jag tvingas läggas in? Men och andra sidan, är värderna bra tror jag mitt undermedvetna kommer känna att "men jag är ju frisk så varför ska jag kämpa med ätandet?". Jag vet att det låter knasigt, men som sagt, detta är verkligen den mest ologiska sjukdommen! Därför ska jag försöka ta med mig mamma, så kanske det inte kommer kännas lika jobbigt i alla fall. 
 
Måste också bara nämna att jag är så tacksam för att jag hittat till en annan grymt bra blogg, då jag var så upprörd när vägen från 37kg var över... det är Soelas blogg! Hon har också en otrolig förmåga att uttrycka sig och inspirera. Och inte nog med det, jag lär mig en massa från henne! Så Ett stort tack! :) 

Lördagen den 26:e Januari 2013

Jag har nog legat och grubblat över hur jag skulle börja denna blogg hela natten. Jag har även nu stirrat blankt på dator skärmen ett bra tag. Tillslut beslöt jag mig bara för att börja skriva och se vart det skulle leda mig!

Det var för drygt 3 månader sedan som jag började läsa bloggen vagenfran37kg. Det var faktiskt en slump att jag hamnade där då jag blivit rekomenderad att läsa Gisela Van Der Sters bok Mattillåtet av min psykolog och när jag då sökte upp boken på google kom jag plötsligt dit! den bloggen var en enorm inspirationskälla till mig och fick mig nu att inse att det kanske inte vore så dumt att starta min egna blogg för att hjälpa mig själv, inspirera andra med mina erfarenheter men även att ge lite insikter och inblickar för andra som själva inte har en ätstörning men som kanske är närastående till någon eller rent av sagt bara är interesserad.

Precis som hennes blogg tänker jag vara försiktigt med att inte nämna känsliga områden och sådant som möjligtvis skulle kunna utnyttjas negativt av ätstörningen eller uppmana, stödja och även ge mer styrka och makt till ätstörningsmonstret då jag själv vet och har erfarenhet att man gärna dras till sådana bloggar för kontrol, kraft och gämföra sig med andra (som en slags löjlig kapplöpning?!). Däremot ska vi verkligen framhäva det positiva och vår styrka, nämligen vår gemenskap, för visst är vi som allra starkast tillsammans? Jag vet mycket väl själv att ensam har jag inte klarat av att bryta många hemska mönster i min livsstil men däremot med hjälpen av mina nära och kära (speciellt min pojkvänn) så har jag lyckats sakta men säkert vågat släppa kontrollen under olika moment (även om det bara varit enbart en enskild gång det hänt spelar det ingen roll då jag i alla fall har vågat ta det steget att prova något helt farligt/förbjudet i minna ögon, och då hoppas jag kunna inse att det inte tog någon skada som helst och kunna upprepa detta snart igen). 

Jag ska även försöka göra denna blogg lite roligare och ha "dagens citat" eller "dagens interessanta fakta" och förhoppningsvis kommer vi tillsammans kunna diskutera frågor, åsikter och lära oss ifrån varandra kring dessa ämnen.

 

Jag vill också gärna belysa om att jag jätte gärna tar emot emails om det så skulle vara att ni har frågor, åsikter eller vad som helst! Jag vet själv att, som jag tidigare skrev, vi behöver varandras support och att jag själv har haft sådana underbara människor runt omkring mig (vilket jag verkligen inte alltid förtjänat) och känner att jag verkligen vill ge tillbaka till alla och samhället för det, så skriv på! ([email protected])