De senaste 2 åren har "att vara sjuk" varit en ursäkt att slippa umgås med människor, när hon, mrs. onda anorexia inom mig, lyckats dra med mig in i hennes helvete igen. Där umgänge bara sker på hennes vilkor (vilket mesta dels bara innebär ensamhet med henne). Men idag är jag faktiskt verkligen sjuk. Och ovanpå det börjar jag nu vid lunch tid känna darrningar i kroppen igen, som tyder på extrem kolhydrat brist. Så nu har jag bestämt mig:
 
IKVÄLL blir det kolhydrater till kycklingen. Såg att vi har fullkorns bulgur hemma. Jag har aldrig provat bulgur, men det har alltid varit något jag velat prova, även innan jag blev sjuk, men det blev aldrig av då vi aldrig tidigare haft det hemma. Och jag tror att det kommer vara en enklare typ av kolhydrat att börja med/prova! Jag medelar er sedan :D
 
Ush, jag vill inte bli tagen, kidnappad, bort rövad av henne. Men ibland växer hon så stor och stark. Jag vill inget annat än att någon ska hålla om mig. Hålla mig fast vart jag är. Jag vill inte med henne in i hennes värld igen! Det är just därför som ikväll blir bra. Kolhydrater är hennes största oro. Jag ska vinna denna kamp i alla fall! Jag ska återställa en bättre balans i vår relation, för just nu är den helt i obalans och kaos. 
Jag har verkligen försökt tänka ut hur en "normal/vanlig" dag såg ut för 2 år sedan av mitt liv. Vet ni vad det skrämmande är? Jag minns inte. Inte alls!
 
Visst minns jag enstaka saker man åt då som fortfarande är förbjudna nu, men inte hur en hel dag samansatt såg ut, mat mässigt! Vad brukade jag ha som mellanmål? Hur många och hur stora portioner åt jag per måltid? Det känns riktigt jobbigt då jag inte vet vad/hur mycket jag borde sträva efter, då jag åt så som frisk. Därför antar jag att det är viktigt att i början följa andra friska människor i omgivningens matvanor, och sådana man blivit given av psykologen... och tillsist när man är "frisk nog" börja lyssna på sina egna känslor hunger/mättnads mässigt.
 
Med tanke på alla funderingar igår på vitaminbrister kom jag att tänka på det faktum att jag nu för tiden inte äter någon mjölk produkt! Det måste väl ge några brister här och var? Eller hur? Calcium? Men det ända som jag tror "räddar" mig på den fronten just nu är att jag tar näringsdrycker varje dag. Men tillslut måste jag ju klara mig utan dem. Jag har aldrig gillat ost eller mjölk (bara mozzarella och feta ost i SMÅ mängder!). Men däremot har jag alltid älskat yoghurt!! Varför ska det vara så svårt att åter igen börja äta fil med start eller müseli?! Det måste jag börja med igen! Jag tyckte så mycket om start att jag brukade tycka mer om att äta dem än godis framför tv:n!
Det samma gäller för havredryck. Jag som aldrig tyckt om mjölk (förutom i oboy/varm choklad) brukade älska att dricka antingen havredryck eller mandelmjölk. Men även om de är så "nyttiga" så har jag även svårt med dem nu! Varför? Där kan jag ju också faktiskt få i mig viktiga ämnen. 
 
Eftersom jag åt så mycket mindre bra igår har jag verkligen försökt öka intaget idag från igår (även om jag inte varit så värst hungrig i dag faktiskt!). Jag började dagen med min "standard frukost".
 
9:00 Frukost: 1 ägg MED KAVIAR (aldrig provat, men alltid velat) och 1.5 knäckebröd med skinka och gurka och mitt te me socker så klart! 
 
Sedan åkte jag till stallet och red, vilket gjorde mig lite hungrig tills jag kom hem
 
11:30 Mellis 1: 1 frusen näringsdryck 
 
12:30 Lunch/Mellis: 1 ägg och rå blomkål med gräddfil-dipp (med pommes frites krydda, RIKTIGT GOTT! något att starkt rekomendera, alla kompisar jag har älskar det när jag gör det som morot, blomkål och selleri dipp!) och Te
 
 
Frukost. Må säga att jag tror kaviar är en vane-sak med... inte riktigt min grej ännu! Men jag provade på ägget! Bonus poäng för det!!
 
 
Mellis 1, frusen näringsdryck!
 
 
Lunch/Mellis 2! Det är mitt egna fel att jag fortfarande äter för lite att jag sedan lyckades skeda i mig hela dippen i slutändan... jag kunde ju lika gärna ätit en skål med gröt ju! Så ångesten fick skylla sig själv!
 
Ska jag vara ärlig tycker jag det ska bli lite jobbigt att typ hela släkten kommer över för tidig middag hem till oss ikväll. Hade det bara varit farmor, farfar och mormor hade det varit ok. Men sedan kommer farfars syster och man med, som jag inte sett på runt 4-5 år. Vad kommer dom tycka och säga om mig? Pinsamt för mig?
 Pinsamt för mamma och pappa? Pinsamt för farmor och farfar? Pinsamt för alla? Därför måste jag försöka äta så bra som möjligt ikväll! Bevisa att jag verkligen försöker!