Jag önskar att saker och ting verkligen vore så
Jag bestämde mig för att ”måla upp” ätstörnings skalan jag nämnde här. Jag började fundera på vilka steg jag behövde klara av för att klättra och ta mig neråt i skalan ännu en gång tillbaka till var jag var innan jag blev sjuk.
Innan ätstörningen ägde rum så tror jag (om jag minns rätt!) att jag låg på mellan en 2:a och 3:a i skalan. Jag fick ingen ångest med maten, men jag var väl medveten vad jag stoppade i mig (fast jag INTE brydde mig ett dugg!). Visst motionerade jag för att få ”snyggare kropp” men det gick inte ut över matintaget på ett sådant vis (undantag att jag kanske valde nyttigare alternativ efter jag tränat). Det är väl hit jag skulle vilja komma tillbaka till igen, om inte ännu lägre ner på skalan. Nu har jag ju verkligen insikten och ett annat perspektiv och vill verkligen helt och hållet släppa all kontrollbehov, ångest, kompensation och bara njuta av maten och livet och allt det har att ge oss, speciellt då livet inte får slösas bort på detta viset, vi har ju bara 1 liv.

Så som ni ser på bilden ovan så är mitt första mål att klara av att lita på min kropp att den kommer klara av att bli hungrig igen även om jag ätit mig själv mätt på måltiden/mellisen innan. Det är en stor oro fortfarande inom mig. Att äta utan att vara hungrig!
Vad har ni för mål och trappsteg att besegra för att uppnå dem?

- Medellängden en människa spenderar på sin telefon i sin livstid är 2 år! (Tänk att man spenderar och slösar 2 hela år av sitt liv)!
- Visste ni att -40°C är samma temperatur som 40°F?!
- När man dör fortsätter ens hår att växa i ett antal månader till! (äckligt tycker jag!)
- Nummer "57" på Heinz ketchup flaskor representerar antalet olika varianter syltgurkor företaget hade en gång i tiden! (Hade jag ingen aning om)
- Att panta bara 1 glas flaska eller glas burk sparar tillräckligt med energi för att kunna se på TV i 3 timmar! (SÅ PANTA :D)
- Om man ser på alla ord i Engelskan så har ordet "set" de flesta definitioner av dem alla
- På 1200-talet så döpte ("baptised", tror det är att döpa på svenska?) man barn med öl istället för vatten!!! (HELT SJUKT!)
- Om man jämför kr/kg så kostar hamburgare mer än en ny bil!!









Hur svårt ska det igentligen vara?! Jag är helt enkelt less. Igår var jag ju så stolt över mig själv... inte bara en frusen näringsdryck blev det till filmen utan ÄVEN 7 MARIANNE godis bitar (kvar från påsen mamma gett mig till alla hjärtans dag)! Men idag så skulle jag givetvis komma att tänka allt för negativa tankar. Jag måste ju faktiskt se mina framgångar dessa senaste dagarna, inte bara misslyckanden! Plus, det viktiga är också att jag vet att det jag gör är fel. Jag vet att jag måste äta mer. Så oftast lyckas jag då göra det! Men idag var det ett stort motstånd. Men jag antar att om jag har 1 dag som är jobbig av 10 så får det väl vara så. Bättre att 9/10 är bra i alla fall! Och imorgon är en ny dag, och DÅ NI blir det hårda tag!!!




- Jag SKA äta kolhydrater till en måltid! (INGA MEN. Punkt slut).
- Jag ska fortsätta med 2 näringsdrycker om dan (tar oftast 1, men ibland 2 nu - oftast frysta till efterätt)
- Jag ska ta en "tupplur" på typ 15-20 minuter efter universitetet om jag så känner för det! Det får man ju faktiskt göra.
- Ta en chai latte igen, och njut. Sist jag hade en så fick jag sån ångest att jag kompenserade genom att inte äta resten av dagen...
- Aldrig gå och lägga mig hungrig...
Det finns en massa mer, men detta kom först till mig just nu :)



Det är först när vi är vilse som vi börjar hitta oss själva. ~ Henry David Thoreau

OJ! Förlåt för alla inlägg idag! Antar att jag har haft många tankar i skallen och eftersom jag slarvat 2 dagar med bloggen får ni en massa idag :D!
Nu tycker jag att det är dags att diskutera kontrollbehov. Inte bara för att det är en viktig del av sjukdomen och om det finns någon som läser min blogg som själv inte har erfarenhet av ätstörningar kanske det är intressant men även för att påminna mig själv om att jag måste bli av med den!
Det är en livsstil man väljer att ty sig till, den blir del av en själv och att släppa den kan därför kännas som att man tappar en del av sig själv och sitt identitet (i mitt fall i alla fall). Det är en slags trygghet man alltid kan gömma sig bakom och detta utnyttjar anorexi monstret snabbt och smart och hjärntvättar en, viskar i ens öra att tänk om du skulle förlora denna kontroll, vem förblir du då? När ens liv är så fullständigt rörigt, kaos och uppochner inom sig så är kontrollen en slags mekanism som på något vis skapar någon ordning i ens liv. Vikten utsätts ofta eftersom det är så svårt att kontrollera andra aspekter inom sitt egna liv, men detta är lätt att dra in på, kontrollera och man ser resultat och kan då känna ett slags ”kick” ifrån detta och en tillfredsställande/nöjd känsla.
Men frågan är igentligen: varför måste jag vara så rädd att släppa lite på kontrollen? Vad är det värsta som kan hända? Vad är det som är så farligt med att äta på andra tider än ”tillåtna” eller att äta mer än igår eller att sova lite längre eller att inte alltid leva i en sådan stressad och perfektionistisk värld som igentligen inte existerar?
Det är frågor jag ständigt kämpar med. Som till exempel då jag för drygt 3 veckor sedan bestämde mig för att äta en portion gröt på morgonen istället för det jag alltid har: 1 ägg. OJ vilken ångest bomb som sprängdes inuti mig sedan! Det var inte lätt att bryta min vanliga rutin. Men sedan efter att ha brutit den ett par gånger var det sedan inget problem att variera mina frukostar med gröt och ägg beroende på hur jag känner mig på morgonen. Ibland måste man verkligen våga gå emot och tänja på gränserna av det som är förbjudet eller tillåtet. Och mod krävs det, det vet jag. Men det jobbigaste här för min del i alla fall är nog att dessa små men EXTREMT viktiga stegen är om osynliga framsteg bland folk runt omkring mig eftersom de inte kan identifiera sig med min situation och förstår inte vilket mod detta krävde och hur ångest laddat det var. Detta tycker jag är så himla frustrerande. Ett annat exempel är som sagt den dagen jag vågade ta lite sås med min pannbiff på kvällen! Fy vad stolt jag var över mig själv. Men inte var det någon annan runt omkring mig som förstod vilken ”big deal” det var.