INLÄGGET SOM JAG FÖRSÖKTE LADDA UPP IGÅR: (men internet på båten var för kasst!)
 
Kärlek kommer oxh går till oss i många skepnader, storlekar och olika tidspunkter genom livet. Idag ska jag iväg till Estland för att äntligen få se min underbaraste och bästa pojkvän som jag längtat efter i runt 8 veckor nu! Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan honom: ett liv utan pirriga känslan av fjärilar i magen så fort jag fortfarande nu efter 3 år ser på honom, eller hur hans välbefinnande nästan känns viktigare än mitt egna..., hur jag inte kan gå en dag utan att tänka på honom eller fundera på vad han gör/mår eller så, hur jag älskar att klä upp mig och göra iordning mig för honom som för ingen annan, hur alla mina bekymmer och all oro försvinner så fort jag är i hans famn... listan är evig. Nu ska jag äntligen tillbaka till denna himmelska värld som är ångestfri, lyckan själv och livet helt enkelt. Så idag har jag packat lite och förberett mig inför resan (även om vi redan är tillbaka på måndag:D). 
 
Igår var jag förresten myyyycket nära att nå till min 2000 kcal/dag mål... om det inte vore för den saken att min syster åt upp allt mitt godis jag köpt (300g!) att ha till filmkvällen medan jag var på stallet.... jahapp... mamma var irriterad då hon var så glad att jag äntligen skulle få i mig en massa kalorier i godis... men INTE VAR DET MITT FEL DENNA GÅNGEN! Men tanken att jag tänkte äta dem var ju bra i alla fall :D! Så jag fick nöja mig med en fruktsallad istället.... 
 
Ps. mina banan-ägg plättar till lunch var HELT fantastiska!! (hittat nya favorit fusna bären: körsbär!!!)
 
 (internet är fortfarande för segt att ladda upp bilder, SÅ BILDER KOMMER IMORGON!) :)
 
Måste bara också nämna hur totalt absurbt det är med hunger/mättnadskänslorna?! Nu älskar jag att tillfredställa mig och bli mätt men samtidigt har man en enorm rädsla för att inte vara hungrig till nästa mål...? Det är såååå konstigt....!?
 
Tänkte även mycket på det när jag var på stallet idag. Hon med ponnyn bredvid vår häst hade med sig sina 3 barn där. De sprang alla omkring, skrattade och lekte runt! Tänk var med energi det tar att ta hand om sina egna barn! Det är rena slit jobbet att springa runt och hålla koll på dem alla. Och jag som tillslut sedan kommer vilja vara en mamma måste kunna klara av att ha all den orken och energin för att kunna se över dem 24/7! Inte kan man då bara sega och lata sig. Det är ett fulltids jobb. Så för att någonsin komma kunna ha barn måste jag ju först och främst hormon/fysiskt sätt kunna det igen, men sedan även bygga upp en kondition, muskler och energi för att kunna det!!!
 
Jag har även spenderat stor del av dagen med att försöka tänka ut saker och ting jag önskar mig från mina släktingar (som ringer omgående för att få veta...) men det är såååå svårt! Jag har verkligen allt jag behöver...Så mamma föreslog att jag eventuellt kanske kunde titta ut några fina vinglas eller kanske servis sett eller så jag tycker om (som jag kommer få användning av i framtiden när jag flyttar ut)! Så det kan ju vara en ide! 
 
Juste, köpte också SÅÅÅ SNYGGA SOLGLASÖGON IGÅR (får ta och fotta och visa på måndag när jag kommer hem!) men även 2 par ballerina skor till min sol resa nu ;) hihi!
 
Denna vecka har verkligen varit pest. Att sitta och räkna kalorier för att försöka äta 2000/dag har varit katastrof. Det har bara gjort allt värreÅngesten över att jag är ständigt misslyckas och är en "failure/loser" som inte ens kan klara av detta gör mig bara deppig, frustrerad och besviken på mig själv. Inte hjälper det då att mamma ständigt säger: men där finns inga kalorier, ta det här!!! Eller att det måste ske en förrändring nu annars läggs jag in... 

Nu ska jag till Estland på Lördag och hämta pojkvännen (JIPPIE!) och sedan på solsemester om 12 dagar! Så jag kan verkligen inte må så här dåligt. Jag känner hur jag ännu en gång tappat ork till att göra saker, umgås, plugga, ens kolla på film!!!Och det värsta av allt är att jag känner hur mitt humör har börjat svänga igen och jag blir mer lätt retad, irriterad och tar ut det mer på mamma när hon kommenterar och bara försöker göra det bästa för mig. Dessutom blir jag mer nere och deppig, vilket bara gör det hela ännu värre, och jag blir ännu mindre inspirerad att anta nya utmaningar och pusha mig själv.
 
Varför har det hela kalori-räknandet även lett till att jag verkar utesluta vissa saker som jag äntligen lyckats börja äta igen? FY! Jag blir så ledsen och besviken på mig själv... Kanske är jag inte redo att bli fullt frisk? MEN JAG VILL JU DET!! Har ni också haft dessa "dippar" och motgångar i tillfrisknandet?
 
Jag vet att det kommer bli bra igen så fort jag träffar pojkvännen och spenderar runt 3 veckor med honom (så är det alltid), men just nu har jag panik. Panik att träffa psykologen på Torsdag... hon kommer bli så besviken när jag inte klarat av 2000 kcal/dag som jag skulle i en hel veckas tid... sist sade jag att jag haft runt 1400/dag, men jag hade legat på runt 1200 bara insåg jag sedan. Och nu har jag haft en HEMSK vecka och verkligen varit dålig. Jag tror ärligt talat jag tappat vikt. Det känns verkligen så.... !!! Tänk om jag måste läggas in? Ska jag ljuga för henne om jag gått ner och säga att jag stått stilla? Det känns som jag nästan måste det...? Men jag vet som sagt att pojkvännen sedan kommer, vilket kommer underlätta ALLT. 
 
 
"Sometimes when things are falling apart they may actually be falling into place"
 

Jag önskar att saker och ting verkligen vore så

Jag bestämde mig för att ”måla upp” ätstörnings skalan jag nämnde här. Jag började fundera på vilka steg jag behövde klara av för att klättra och ta mig neråt i skalan ännu en gång tillbaka till var jag var innan jag blev sjuk.

Innan ätstörningen ägde rum så tror jag (om jag minns rätt!) att jag låg på mellan en 2:a och 3:a i skalan. Jag fick ingen ångest med maten, men jag var väl medveten vad jag stoppade i mig (fast jag INTE brydde mig ett dugg!). Visst motionerade jag för att få ”snyggare kropp” men det gick inte ut över matintaget på ett sådant vis (undantag att jag kanske valde nyttigare alternativ efter jag tränat). Det är väl hit jag skulle vilja komma tillbaka till igen, om inte ännu lägre ner på skalan. Nu har jag ju verkligen insikten och ett annat perspektiv och vill verkligen helt och hållet släppa all kontrollbehov, ångest, kompensation och bara njuta av maten och livet och allt det har att ge oss, speciellt då livet inte får slösas bort på detta viset, vi har ju bara 1 liv.

 

Så som ni ser på bilden ovan så är mitt första mål att klara av att lita på min kropp att den kommer klara av att bli hungrig igen även om jag ätit mig själv mätt på måltiden/mellisen innan. Det är en stor oro fortfarande inom mig. Att äta utan att vara hungrig!

 

Vad har ni för mål och trappsteg att besegra för att uppnå dem?

Precis som titeln beskriver: I want to live where soul meets body. Det är mitt ultimata mål. Dit ska jag nå!
 
Och idag, som Neil Armstrong en gång i tiden sade: "One small step for man, one giant leap for mankind" (or my soul in this case). Kanske var det ett litet steg att klara ta en mjuk-vit-macka till frukost för de flesta, men för mig, mitt psyke och min själ var det ett jätte framsteg.
 
Vet ni förresten vad mer jag gjort idag? Köpt godis! Hade lite panik på hemköp med mamma när hon plockade godis till resten av familjen. Då jag aldrig äter godis bestämde jag mig för att ta min egna plock påse och sedan kolla på kvittot för att se hur många gram det blev... (Vet att jag inte ska hålla på att väga och mäta och så, men å andra sidan äter jag aldrig godis, så det var ett lite extra kontrollbehov jag kände här, och sedan var det inte bara kalori mässigt heller, jag ville bara helt enkelt veta hur mycket jag hade tagit!). Men så klart tog kassörskan och vägde båda påsarna tillsammans!! Så det blev inget mer med det. Det känns ju lite jobbigt just nu, men samtidigt kanske bara bra? Plus, jag måste jämt och ständigt påminna mig själv att jag ändå ska upp i vikt... den tycks glömma bort det rätt så ofta känner jag!!! Tänk att man kan bli så stressad av desserter. Som det på engelska lyder: "Stressed is desserts spelled backwards" ! Ironiskt? :D
 
 Nu ska jag snart iväg och njuta av mitt godis, men jag tänkte lägga upp lite rolig/interessant fakta åt er:D!
 
  • Medellängden en människa spenderar på sin telefon i sin livstid är 2 år! (Tänk att man spenderar och slösar 2 hela år av sitt liv)!
  • Visste ni att -40°C är samma temperatur som 40°F?!
  • När man dör fortsätter ens hår att växa i ett antal månader till! (äckligt tycker jag!)
  • Nummer "57" på Heinz ketchup flaskor representerar antalet olika varianter syltgurkor företaget hade en gång i tiden! (Hade jag ingen aning om)
  • Att panta bara 1 glas flaska eller glas burk sparar tillräckligt med energi för att kunna se på TV i 3 timmar! (SÅ PANTA :D)
  • Om man ser på alla ord i Engelskan så har ordet "set" de flesta definitioner av dem alla
  • På 1200-talet så döpte ("baptised", tror det är att döpa på svenska?) man barn med öl istället för vatten!!! (HELT SJUKT!)
  • Om man jämför kr/kg så kostar hamburgare mer än en ny bil!!
Ska jag vara helt ärlig var gårdagen inte så lyckad. Var hemma själv då min lilla syster drog ut på krogen som vanligt. Jag kände mig helt värdelös, hopplös, ensam och nere i botten. Varför kunde inte bara jag kunna njuta av livet med? Speiellt efter alla tankar jag hade den kvällen (förra inlägget)? De satt och drack vin och åt chips innan de drog. Men icke sa nicke... inga chips till mig... Jag saknade min pojkvän så innerligt igår kväll och det är väl också ett skäl till att jag var så nere. Men jag måste ju inse att jag ser honom om bara 2 veckor nu! Jag måste stå ut!
 
Denna morgon har jag velat fram och tillbaka över vad jag ska ha till frukost. Jag är sugen på gröt, på yoghurt med bär men även på en ägg och mack frukost... Jag överväger om jag kanske skulle klara utmana mig med ett runt polarbröd idag. Jag har faktiskt inte ätit en mjuk macka på över 2 års tid. Vad tror ni? Yoghurten kan jag ju ta sedan till en mellis faktiskt! Då skulle jag bli så stolt över mig själv om jag skulle klara detta! Det skulle verkligen vara en vinst mot annorexian! Hm... Jag tror det blir så!
 
Och så här såg frukosten då ut...!!!! (Tyvärr taget med min mobil, så ingen bra bild)! Men jag var riktigt stolt att jag åt mackan! Men jag måste säga att jag var lite besviken... den var inte lika god som jag minns den! Så nästa gång får det bli en annan mjuk smörgås! Ps. SMÖR tog jag på den!!! :D Löjligt glad och stolt! Och ingen ångest än så länge!! Fantastiskt! :D
 
 
 
Snart börjar man ju undra om inte alla i samhället idag har någon form av åtminstonde "lättare" ätstörning. Om man skulle gradera sig själv med en siffra mellan 1-10 om hur mycket man låter maten styra ens liv (var 10 är totalt och 1 är inget), var jag på en 9-9.5 när jag var som värst och djupast inne i ätstörningen och gissar på att jag ligger på runt en 7:a nu skulle jag tippa på. Jag tror faktiskt att de flesta tjejer/kvinnor i 15-25 års åldern som skulle vara HELT ärliga nog skulle svara runt en 3-4:a. I vårat samhälle är det idag lite skrämmande ibland kan jag tycka, hur mycket vikt som läggs på mat, hälsa, kost, träning med mera. De flesta skulle inte klassificera sig själva som ätstörda, men en ätstörning behöver inte vara så allvarlig, den kan vara av en slags mer "mild" variant varav man bara kanske känner att man måste kompensera för att man ätit mindre bra en dag, eller att man inte kan äta si och så eftersom man just tränat etc... Men jag vill verkligen bli fri fårn ALLT det där,.. Visst kan man vara nyttig som person, men det får inte gå i överstyr och ta över ens vardag. Tänk bara hur runt 60% av alla tidningar nu för tiden handlar om hur man ska bli "nyttigare", tappa vikt, träna hårdare etc...? Inte för att tala om hur modeller bara blir smalare och smalare... jag menar, titta på modellerna som fanns på 1990-talet bara. De var ju helt normal viktiga ju! Dessa är i alla fall bara mina åsikter om saker och ting. Håller ni med? Eller kanske inte alls?
 
 
Jag hade en lång diskussion med en av mina universitets kompisar häromdagen angående frihet. När är man fri? Vad är fritt för dig? Att bara leva på en ö ute i havet och njuta, måla, äta, sova och ALLT när man vill? Tänk att slippa ansvaret, tids-passningar och pengar nån gång? Vilken känsla det skulle vara! Visst hade det varit absoluta friheten ett tag, men för tillfället tror jag att friheten för mig skulle vara en dag som var helt fri från mat, kalorier, ångest och förbränning och kompensations tänk. Det är allt jag ber om. Jag vet att det finns inom räckhåll, bara jag sträcker mig efter det, men samtidigt finns det så långt ifrån mig och mitt psyke. Många kvällar kan jag bara sitta och fundera och intala mig själv att imorgon ska jag ha en helt frisk dag. Men det verkar aldrig bli så. Tanken och hoppet lever inuti mig, men jag har inte lyckats vara stark nog ännu att ta mig dit. Men då kan jag inte hjälpa att nu tänka, varför sedanvarför alltid sjuta upp saker och ting. Man ska inte alltid leva i framtiden eller då tiden, man ska leva i nuet. Vem vet vad som kommer inträffa mig imorgon, eller om kanske bara 1 timmas tid? Varför ödsla bort dessa dyrbara år, månader, dagar, timmar och minuter på att inte leva livet fullt ut? Livet är ju faktiskt en tickande tids bomb... man har tyvärr inte en oändlig tid på jorden, så man måste ta vara på den! Så varför kunde jag bara inte det idag? Fy! Jag blir så besviken på mig själv! 
 
Blev lite inspirerad av Soelas blogg idag, om hur varje dag bär något positivt även om det ibland kan kännas som en helt hopplös och värdelös dag. Man måste alltid se ljuset i slutet av tunneln, alltså se och fokusera på det påsitiva och inte bara det negativa i ens liv och ens dag. Idag kan jag känna mig lite misslyckad: sitter ensam en fredags kväll då resten av familjen är ute med vänner. Jag har inte vågat unna mig något gott på förmiddagen även om jag var sugen. Blev sedan sugen på en läsk (som jag inte druckit på runt 2 månader) och köpte då en cola light... VARFÖR LIGHT?! Jaa ni.. men till det positiva: Jag har ätit bra frukost, mellis, lunch, verkligen njutit av en riktigt skoj föroläsning (reproduktion!!) på universitetet idag, jag har haft tankar som dessa ovan vilket tyder på att jag VILL UT OCH BLI FRI! Allt detta var inte ens på kartan för bara nån månad sedan! Så visst är inte allt hopplöst! Jag har även en otrolig familj, pojkvän (BÄSTA) och underbara kompisar som bryr sig om mig! Dessutom har jag en GRYM systemkamera nu, och jag ska på sol semester om redan 3 veckor!!! JAG HAR TUR. Punkt slut.
 
Keso? Aldrig smakat! Vill det! Så jag har nu äntligen köpt hem det, men måste lista ut vad jag ska göra med den! Några goda tips? :D Hade tänkt med frusna bär kanske...?
 
 
Igår kväll var jag på TGI Fridays i Kungsträdgården med familjen på middag. Det var rätt jobbigt i början då jag fick sådan beslutsångest och jag vet att alla rätterna och salladerna är enorma. I början ville mamma att vi alla tre tjejer skulle ta en drink var.... KALORI BOMB skrek det inom mig... men tillslut tog jag en av mina favoriter: en june bug (söt och sur smak med: coconut rum, banan likör, melon likör, sweet & sour, annanas juice).
 
Min june bug, syrrans strawberry daquiry, mammas mojito
 
Först bestämde sig jag och syrran för att dela en kyckling fajitas (perfekt tänkte jag!) men SÅKLART var de slut igår??!! Fattar inte hur det är möjligt... så då fick jag lite panik...Jag får ju sådan ångest när en jätte tallrik ställs framför mig då jag känner att jag måste äta allt. Och salladen jag tänkte ta är enorm (mediteranean sallad). Så mamma var jätte gullig och tog 3 appetizers och tog min sallad och sedan fick jag ett mindre fat och lade upp det jag ville ha på. Tack och lov för mamma! <3
 
Jag var också väldigt stressad igår då det blev en sådan sen middag. Jag får oftast ångest då eftersom jag inte klarar av en kvälls fika då. Vi var ju inte hemma förren kl 22.00 och då var jag trött och mätt.. Men när jag berättade det för mamma och pappa att jag får ångest över att jag ätit för lite när jag äter för sen middag för jag då inte orkar en kvälls fika förstod de äntligen och bara: oj, nämen lilla gumman, det hade vi INGEN aning om! Nu förstår vi! Men du åt sååå bra ikväll, du var jätte duktig!  Så det kändes skönt i alla fall!
 
Sedan har jag varit mycket dålig i magen igår natt och var uppe flera gånger. Tror att jag tappat vikt därför :( dumma mage!! Men får vänta tills på Torsdag att se...
 
Ps. Min favorit gröt: !!!
 
 
Ps. ska på bio ikväll. Någon som sett Ego och rekomenderar den? :D
 
Jag börjar verkligen fundera om jag ändå inte borde göra ett matschema till mig själv?! Då slipper jag beslutsångesten av vad jag ska köpa och/eller äta, och tvingas följa tider så min kropp kanske lär sig hunger och mättnads signalerna bättre. Men sedan är det ju svårt när jag bor hemma och inte kan bestämma middagarna och tiden de blir av. Det som också tar emot lite är att man ändå vill kunna äta normalt spontant...? Jag oroar mig även att det där med scheman är min sjuka sida som vill ha kontrollen på intaget, eftersom när man planerar maten kan hon få lite av sin vilja igenom. Byta ut något jag kanske mer spontant hade känt mig för till något "nyttigare" alternativ. Men samtidigt tänker jag att det kan gå motsatta hållet med: Att den sjuka delen får "sista-minuten" ångest och tar spontant något kalori-snålt alternativ om jag inte gör ett schema att följa. Så jag tror i slut ändan att ett matschema skulle vara en bra ide, för om jag skriver den när jag är i ett "motiverat och positivt tillstånd" så väljer jag troligtvis de bättre alternativen.
 
 
Jag vet inte. Vad tycker ni?
 
 
Jag har verkligen försökt tänka ut hur en "normal/vanlig" dag såg ut för 2 år sedan av mitt liv. Vet ni vad det skrämmande är? Jag minns inte. Inte alls!
 
Visst minns jag enstaka saker man åt då som fortfarande är förbjudna nu, men inte hur en hel dag samansatt såg ut, mat mässigt! Vad brukade jag ha som mellanmål? Hur många och hur stora portioner åt jag per måltid? Det känns riktigt jobbigt då jag inte vet vad/hur mycket jag borde sträva efter, då jag åt så som frisk. Därför antar jag att det är viktigt att i början följa andra friska människor i omgivningens matvanor, och sådana man blivit given av psykologen... och tillsist när man är "frisk nog" börja lyssna på sina egna känslor hunger/mättnads mässigt.
 
Med tanke på alla funderingar igår på vitaminbrister kom jag att tänka på det faktum att jag nu för tiden inte äter någon mjölk produkt! Det måste väl ge några brister här och var? Eller hur? Calcium? Men det ända som jag tror "räddar" mig på den fronten just nu är att jag tar näringsdrycker varje dag. Men tillslut måste jag ju klara mig utan dem. Jag har aldrig gillat ost eller mjölk (bara mozzarella och feta ost i SMÅ mängder!). Men däremot har jag alltid älskat yoghurt!! Varför ska det vara så svårt att åter igen börja äta fil med start eller müseli?! Det måste jag börja med igen! Jag tyckte så mycket om start att jag brukade tycka mer om att äta dem än godis framför tv:n!
Det samma gäller för havredryck. Jag som aldrig tyckt om mjölk (förutom i oboy/varm choklad) brukade älska att dricka antingen havredryck eller mandelmjölk. Men även om de är så "nyttiga" så har jag även svårt med dem nu! Varför? Där kan jag ju också faktiskt få i mig viktiga ämnen. 
 
Eftersom jag åt så mycket mindre bra igår har jag verkligen försökt öka intaget idag från igår (även om jag inte varit så värst hungrig i dag faktiskt!). Jag började dagen med min "standard frukost".
 
9:00 Frukost: 1 ägg MED KAVIAR (aldrig provat, men alltid velat) och 1.5 knäckebröd med skinka och gurka och mitt te me socker så klart! 
 
Sedan åkte jag till stallet och red, vilket gjorde mig lite hungrig tills jag kom hem
 
11:30 Mellis 1: 1 frusen näringsdryck 
 
12:30 Lunch/Mellis: 1 ägg och rå blomkål med gräddfil-dipp (med pommes frites krydda, RIKTIGT GOTT! något att starkt rekomendera, alla kompisar jag har älskar det när jag gör det som morot, blomkål och selleri dipp!) och Te
 
 
Frukost. Må säga att jag tror kaviar är en vane-sak med... inte riktigt min grej ännu! Men jag provade på ägget! Bonus poäng för det!!
 
 
Mellis 1, frusen näringsdryck!
 
 
Lunch/Mellis 2! Det är mitt egna fel att jag fortfarande äter för lite att jag sedan lyckades skeda i mig hela dippen i slutändan... jag kunde ju lika gärna ätit en skål med gröt ju! Så ångesten fick skylla sig själv!
 
Ska jag vara ärlig tycker jag det ska bli lite jobbigt att typ hela släkten kommer över för tidig middag hem till oss ikväll. Hade det bara varit farmor, farfar och mormor hade det varit ok. Men sedan kommer farfars syster och man med, som jag inte sett på runt 4-5 år. Vad kommer dom tycka och säga om mig? Pinsamt för mig?
 Pinsamt för mamma och pappa? Pinsamt för farmor och farfar? Pinsamt för alla? Därför måste jag försöka äta så bra som möjligt ikväll! Bevisa att jag verkligen försöker!
Jag är så trött på att vara sjuk
 
Varför? Kan det inte bara försvinna genom att man knäpper fingrarna? Jag önskar det. Men när jag sa det till min pojkvän påminde han mig, klokt nog, att om det skulle vara så lätt hade det inte heller varit bra för då skulle anorexia kunna återvända i samma takt med att man igen knäppte på fingrarna. Psyket måste ju också kunna få chans att hinna ikapp med alla nya förrändringar. 
 
Men jag vet så mycket väl att jag ätit sämre idag än igår. Inte bra. 
 
Frukost: 1 ägg, 1.5 knäckebröd med skinka och gurka och Te
 
Mellis 1: 1 frusen näringsdryck + 1 äpple
 
Lunch: 1 lite större sallad än vanligt, men ingen protein bara grönsaker (INTE BRA)
 
Mellis 2: 1 frusen näringsdryck
 
Middag: nån slags asiatisk soppa med champinjoner och broccoli (ännu en gång... inga riktiga proteiner här heller!)
 
Nu inser jag hur dåligt jag ätit idag... inga kolhydrater (förrutom knäckebrödet) och typ inga proteiner (bara de i näringsdryckerna). Plus, dessa näringsdrycker är bara 200 kcal styck, då jag blev för rädd när de beställdes för typ 2 månader sedan för att ta de mer kaloririka (300 eller 400 kcal). Plus, nu velar jag fram och tillbaka över att ta en till frusen än... jag är ju sugen och det är dags för lite kvällsmys... men ikväll är den onda delen av mig starkare än hon varit på länge. Lite skrämmande faktiskt. USH! Skärpning imorgon! Jag kan ju inte fått i mig mer än 1000 kcal, OCH DET ÄR INGENTING OCH ABSOLUT INTE BRA!
 
Det jobbigaste av allt är att det alltid verkar bli 2 steg framåt i rätt riktning men sedan 1 steg tillbaka. Så visst förflyttar jag mig mot ett friskare liv, men det kommer ofast alltid med några konsekvenser. Som att det gick sååå bra igår, men sååå mycket värre idag! Och det börjar kännas jobbigare och jobbigare att uppskatta, imponeras och vara stolt över dem ensam. Jag behöver verkligen att min pojkvän kommer hit om 4 veckor! Även om jag har min familj runt om och så, så blir det en annan slags bekräftelse som bara han kan ge. han påminner mig om allt det goda i livet, allt livet faktiskt kan ge om man bara tillåter den att göra det. Han får mig att känna mig älskad, uppskattad och vacker vad jag än gör och hur jag än ser ut. Det går bara inte att beskriva.
Så därför måste jag verkligen bättra mig på 4 veckor nu så att jag kommer kunna njuta ännu mer av resan och hans närvaro under 2 veckors tid; ha mer energi. 
 

Hur svårt ska det igentligen vara?! Jag är helt enkelt less. Igår var jag ju så stolt över mig själv... inte bara en frusen näringsdryck blev det till filmen utan ÄVEN 7 MARIANNE godis bitar (kvar från påsen mamma gett mig till alla hjärtans dag)! Men idag så skulle jag givetvis komma att tänka allt för negativa tankar. Jag måste ju faktiskt se mina framgångar dessa senaste dagarna, inte bara misslyckanden! Plus, det viktiga är också att jag vet att det jag gör är fel. Jag vet att jag måste äta mer. Så oftast lyckas jag då göra det! Men idag var det ett stort motstånd. Men jag antar att om jag har 1 dag som är jobbig av 10 så får det väl vara så. Bättre att 9/10 är bra i alla fall! Och imorgon är en ny dag, och DÅ NI blir det hårda tag!!!
 
 
Vilken dag!! Jag vaknade imorse med värsta hungern och denna hungern varade HELA dagen. Kändes som om att jag skulle kunnat äta en hel ko! Och vet ni vad? Jag åt faktiskt mer OCH Det gav inte lika mycket ångest  
Sedan var det ju så att jag jobbade som sagt i 4.5 timmar och sprang runt, så visst behövde jag mer mat! Plus galet stolt över att jag för första gången åt på jobbet och med resten av de anställda!Jag har nu jobbat där i 2 sommrar (2011 och 2012 och båda gångerna har jag inte ätit, då jag varit sjuk i annorexia-land)... 
 
 
Jag blev så stolt över mig själv idag att jag bara måste skriva ned det jag åt! Jag vet att det fortfarande är på tok för lite men samtidigt så grymt mycket bättre än jag ätit till lunch innan!!
 
 
7:30 Frukost: 1 ägg, 1.5 knäckebröd med skinka och gurka och Te (med massa socker såklart :D)
 
Men blev snabbt super hungrig... (såklart då man SKA äta mer än det jag gjorde!)
 
8:30 Mellis 1: 1 ägg till och en frusen näringsdryck (yumm!)
 
Men vet ni vad? Blev strax hungrig igen! 
 
9:30 Mellis 2: Ett stort äpple och en choklad bit!!!
 
Sedan började jag jobba 10:30 - 15:00
 
13:30 Lunch: Koljafilé med wokade grönsaker och en till tallrik med en vild sallad! (med allt från bönor till majs till allt!) OCH NÅN POTATIS BIT!! (Fanns i woken!)
 
Var hungrig när jag kom hem igen...
 
16:00 Mellis 3: Ett äpple och te
 
Blev riktigt hungrig IGEN! Längtade till middagen!
 
18:30 Middag: Kyckling filé med stor sallad (med avokado, majs, fetaost, lök, tomat, gurka, paprika, oliver ALLT!) och ett glas vitt vin! :)
 
20:00 Mellis 4: Längtar till jag nu ska gå och ta en frusen näringsdryck eller Ben & Jerry's glass jag just köpte idag (Half-baked, god? :D)
 
Det låter helt sjukt men kan man redan längta till frukost imorgon? VAD HÄNDER MED MIN KROPP IGENTLIGEN IDAG?!
 
Men för att slippa jobbig ångest över allt jag fått i mig idag (mer än vanligt) så tänker jag såhär: 
 
Det är helt omöjligt att kunna veta exakt hur mycket energi ens kropp behöver på en specifik dag. Visst behöver man äta mer de dagar man tränar, MEN, hur vet man exakt vilka reparations- eller produktions-jobb kroppen gör den dagen? För sånt tar definitift mycket energi också! Kanske min kropp till exempel reparerade delar av min lever idag? Eller producerade en massa nya röda blodkroppar? Eller kämpade för att bli av med några patogena bakterier som idag lyckats smita sig in i min kropp så jag slipper bli sjuk? Vad vet jag. Allt jag vet är att min kropp hade mycket större behov av energi idag. Precis som om man är super törstig eller att det kliar någonstans på kroppen? Det är ju också kroppens sätt att signalera. Och visst dricker du om du är törstig? Eller kliar där det kliar för att få bort den jobbiga känslan? Så varför skulle kroppen lura mig att jag är hungrig om jag inte var det? Det är ju också bara en signal från kroppen att den saknar till exempel byggsmaterial!
 
Måste bara medela att de 2 sommrarna jag jobbat på resturangen innan har jag verkligen drömt om att kunna äta vad jag velat från sallads buffén (som är sååå god och varierar från dag till dag!). Så idag gjorde jag det!! Jag tog till exempel min favorit grönsak, blomkålen, som alltid varit förbjuden där då den är marinerad i någon slags chili sås med olja. FY vad gott! Jag hittade allt mellan himmel och jord där idag! :D
 
 
Min lunch!!!:
 
Och fina rensade tallrikar efter:
 
 

Plus, det jag tyckte för en stund sedan kändes som hur mycket mat som helst, inser jag nu när jag skrivit ner det att det faktiskt inte är så mycket! Så varför äter jag inte MINST så här mycket varje dag?!! Det kan man ju fråga sig! Inte undra på att jag var så hungrig, nu när min ämnesomsättning har kört igång med! 
Låt se om denna hungern håller i sig imorgon med! Vad tror ni? :D
Så preliminärt inför nästa vecka:
 
  1. Jag SKA äta kolhydrater till en måltid! (INGA MEN. Punkt slut).
  2. Jag ska fortsätta med 2 näringsdrycker om dan (tar oftast 1, men ibland 2 nu - oftast frysta till efterätt)
  3. Jag ska ta en "tupplur" på typ 15-20 minuter efter universitetet om jag så känner för det! Det får man ju faktiskt göra.
  4. Ta en chai latte igen, och njut. Sist jag hade en så fick jag sån ångest att jag kompenserade genom att inte äta resten av dagen...
  5. Aldrig gå och lägga mig hungrig...
Igår gav jag mig själv en rejäl spark i baken efter att ha slarvat, så jag fick tillslut i mig 2 näringsddrycker (frusna som glass, faktiskt riktigt goda då!) men även mer middag än vanligt (såg att mamma och pappa var mer belåtna till och med). Jag har därför tagit en extra näringsdryck idag med! 
 
Men jag har ändå så himla svårt att bryta gamla dumma vanor och faller lätt in i luckor lite här och var, speciellt de senaste dagarna (och jag vet inte varför!) :(
 
Det har varit lite extra illa tror jag med tanke på att jag varit mycket mera själv då jag inte haft universitet de senaste dagarna eftersom vi imorgon har en tenta (och jag har absolut INTE pluggar tillräckligt alls!). Och som sagt är ensamhet ingen hit för den friska sidan av mig! 
 
Jag har även haft lite "darrningar" och "skakningar" i kroppen imorse... vet inte helt vad det beror på... kan omöjligt vara salt brist med all salt jag äter! (helt sjukt igentligen!) Möjligtvis brist på kolhydrater?
 
Som sagt längtar jag bara tills jag får se min pojkvänn igen om bara 4.5 veckor, känner att jag verkligen behöver honom och hans stöd just nu. Innan jag "dippar" nedåt igen!
 
På sätt och vis är jag stressad inför både läkarbesöket imorgon och tentan, men med tanke på tentan försöker jag bara intala mig själv att just flör tillfället nu så är min hälsa så mycket viktigare, så det är den första prioriteringen! 
 
Idag var jag som sagt arg på mig själv och för att jag slarvat och har faktiskt kollat in lite på kliniker i stockholm. Jag är rädd för att bli inlagd, men samtidigt kanske det är just det man behöver för att få hjälp i början? Men jag har ju mina studier och så... så det skulle ju inte heller riktigt fungera, och jag kanske blir helt deppig av att ligga där och blir ännu värre när jag sedan kommer tillbaka igen? 
Ibland blir jag bara så ledsen och besviken på mig själv! Att jag kan vara så dum. Den ända som förlorar någonting på detta är jag själv, så varför straffa mig själv
 
Jag har slarvat med både näringsdrycker och även mina kvällsmål innan jag lägger mig. Vad tror jag igentligen kommer hända? Jag kommer bara må sämre psykiskt och fysiskt!
 
Nu blev jag så besviken på mig själv att jag faktiskt tog en näringsdryck även om jag inte riktigt ville eller hade lust. 
 
Tänk om jag inte kommer ha gått upp i vikt tills på torsdag?! Jag ska ju faktiskt till Teneriffa nu redan om 5 veckor! 
 
Men samtidigt måste man ändå tänka lite positivt: Jag har inte räknat kalorier på 4 dagar nu! Jag har målat en tavla och har redan ideer till nästa, käkat popcorn och snacks på tjej kvällen denna helg, jag åt mer sås än vanligt igår kväll...
Igår hade jag som sagt en bra dag, som sedan avslutades med popcorn och choklad framför tv:n med två tjej kompisar:D! Däremot hade jag lite midnre till middag... kyckling med kokta rotfrukter, och fick inte i mig såsen riktigt... 
Men idag är en ny dag med nya tag! Fast jag vaknade i morse och mådde inte så bra, kroppen darrade och jag var lite yr. Så jag fick direkt fixa ett ägg och hårdmackor och te med socker... 
Men det gick sedan över tack och lov! Stackars kropp igentligen...
 
Jag ska även testa att frysa in mina näringsdrycker som Soelas gjort förr! De kanske blir godare då när de är som glass? :)
 
Min bästis kommer över idag igen så ska vi fortsätta måla :D! Det ser jag verkligen fram emot!! Men först måste jag på lång promenad med hunden, dusha och åka till Panduro i täby centrum för att köpa lite verktyg som behövs ;)! 
Jag har lite ångest över att jag verkligen måste börja plugga för min tenta som är på onsdag däremot! 
 
Jag tänkte även skriva en liten lista över mat jag vill kunna äta igen eller testa:
 
Vill kunna äta igen:
 
Vit choklad (håller mig mest till riktigt mörk choklad, fast det är ju också gott!)
Avokado
Tårta (Ja... min födelsedag är ju om 7 veckor...)
Mitt bröd (Bakade faktiskt mina egna tunnbröd i morse till familjen... men själv skulle jag nog inte klara det riktigt ännu...)
Krämiga, gräddiga soppor
Yoghurt med müseli
Oboy
Tunnbrödsrulle på en korvmoj med räksallad, potatismos, sallad, korvar, rostad lök etc!
Pankakor och våfflor
Banan kaka eller bröd
Chips
Dippar
Saft
Morotskaka
Chai Latte
Varm choklad med vispgrädde och kanel
Milkshakes
Smoothies
Is-latte (dem med en kula vaniljglass i)
Amerikanska "floater" (läsk med en kula vaniljglass i)
Root beer
Dricka apelsin juice
Korvstroganoff
Sushi!
Pasta, ris och couscous
Bröd med smör 
Baguetter och croissants
Digestive kex
Paj
Pasta sallad
 
Sånt jag skulle vilja prova:
 
Andra grötsorter
Gröt med PÅLÄGG som typ bär, nötter, sylt etc!
Nya efterätter
Tiramisu
Panacotta
Crème brûlé
Mocca kaffe (sån med typ grädde och choklad)
Bulgur, matvete, quinoa, andra nudelsorter (äggnudlar, risnudlar etc), pärl couscous etc.
Surdegs bröd! (Kan ni fatta att jag aldrig smakat det?)
 
 

Det finns en massa mer, men detta kom först till mig just nu :)
God morgon:D
 
Gårdagens succér: 
 
1. Lyckades käka massor av fett till middagen (massor av oliv olja!!) Men gott var det (och jag försökte tänka att lite fett är bra för min hjärna och mitt logiska tänkande!)
 
2. Ingen ångest över middagen!
 
3. Lyckades äta nästan en halv Ben & Jerry's glass!!! OCH NÅGRA FÅ GODIS BITAR! Riktigt impad på mig själv (men här kickade ångesten in lite....måste jag erkänna)
 
4. Räknade inga kalorier igår!!!
 
5. Har påbörjat min nya målning! :D
 
 
Gårdagens mindre-bra-saker/fusk:
 
1. Jag skippade hård mackorna till snack... hade ett äpple istället....
 
2. Jag glömde min näringsdryck...
 
3. Vägde mig i morse... och hade inte gått upp nått... (lite rädd för vad min psykolog kommer säga om jag inte gått upp tills nästa torsdag!!)
 
 
(Typ halva faktiskt!!!)

Ps. vilken är er favorit smak? Vad borde jag köpa nästa gång?
 
 
Vet ni vad dessa är??! Det är faktiskt friterade äggplants-skivor (skit gott även om det inte ser ut att vara det!) Man skär dem i skivor, saltar båda sidorna... väntar några minuter så de får "svettas ut lite vätska" sedan doppar man dem i mjöl ordentligt och steker/friterar dem med massa olja på en stekpanna tills de fått färg! Faktiskt riktigt gott. Jag älskar salt och saltar lite extra. Min pojkvänn gör alltid en majonäs eller creme fraiche dressing till med en pressad vitlöksklyfta i)!
 
 
 
 
Heejjj mina motiverande, stödjande och inspirerande läsare!
 
Denna dag började mycket bra (med avsikt på mina mål jag skrev igår för veckan): 
 
1. Jag deletade kalori-appen på mobilen så nu har jag inte längre någon stenhård koll!
 
2. Åt ett extra knäckebröd till frukost med skinka i morse utöver!
 
3. Har precis fått i mig en liten påse nötter (1 timma senare:D)
 
4. Har inte vägt mig imorse!
 
Jag var ju hos min psykolog igår. Det var ett bra möte. Men vi diskuterade mycket att det är verkligen dags nu för mig att gå upp i vikt! Min själ och kropp kommer inte må bra så mycket längre till på denna vikt. Nu är mitt psyke med mig på ett helt annat sätt än när jag först träffade henne i början av Oktober, så nu kommer jag KLARA DET. Därför har jag fått i "hemläxa" att fortsätta med:
 
Frukost: Gröt/2 ägg, näringsdryck, 1.5-2 knäckebrödsmackor med skinka på
 
Mellis 1: Frukt
 
Lunch: sallad MED ett protein tillägg (kött, fisk etc...)
 
Mellis 2: nått jag hittade hemma
 
Middag: kött/fisk med sallad och 1dl sås
 
Mellis 3: frukt?
 
 
MEN nu ska jag ötöka detta med mer till mellis 1 (nötter helst), 2 knäckebröds mackor med skinka till mellis 2 och 1/2 Ben & Jerry's till mellis 3!! (det blir lite av en utmaning men det ska jag väl kunna klara?!
 
Så nu ska vi väl se! Det borde ge resultat tycker jag:D spänningen lider faktiskt....
 
 
 
Här är ett citat för att lyfta upp dagen:
 

Det är först när vi är vilse som vi börjar hitta oss själva. ~ Henry David Thoreau

 
 
 
Onsdagen den 6:e Februari 2013:
 
Jag minns då jag läste vägen från 37kg bloggen och hon jämt nämnde att man skulle "ha en prov vecka, ät precis som du skulle önskat om du inte hade en ätstörning. Du kan ju alltid gå tillbaka till ätstörningen efteråt om du hellre vill det sedan"... I boken mattillåtet jag sedan köpte stog det samma sak och att man "är ju proffs på att svälta, så du kan ju sedan gå tillbaka till det om du så vill" och min psykolog använder fortfarande det sista citatet till mig med utmaningar och att jag är ju proffs på att svälta, så varför inte försöka gå upp till normal vikt och bestämma mig då, eftersom jag inte förlorar något på att testa
 
Allt detta låter suveränt och det är klart det ger en lite lugn med det  hela att man alltid kan återgå till ätstörningen i fall man mår sämre... men:
 
 
1. För min del skulle inte det fysiska och psykiska hänga med tillsammans hand i hand om jag bara helt plötsligt gjorde sådana radikala förrändringar. Jag önskar att jag skulle klara det, men för min del passar det bättre med "baby steps" så jag hinner vänja mig och bli bekväm i den positionen först innan jag antar nästa utmaning... vad tycker ni? Hur funkar det för er? 
 
 
(eller är det möjligtvis som när man är badkruka och ska in i vattnet antingen tar en hel evighet på sig att känna på vattnet med tån, sedan väntar man ett tag innan man stoppar i hela kroppen, sedan vänjer den delen av kroppen vid kylan innan man tar nästa etc... eller är det kanske bara bäst att hoppa direkt i utan att först känns på vattnet? Möjligtvis är det kanske lite av en trygghet för anorexia delen av mig att ta den långsamma vägen...eller? Jag vet faktiskt inte. Men vad jag faktiskt vet är att jag förbättras och går mot rätt håll även om det tar sin tid!)
 
 
2. Min psykolog säger att min kropp aldrig kommer glömma hur man svälter. Det ända som skiljer sig är min vilja, om jag då senare i livet kommer göra det valet eller inte. Visst visste jag (och fortfarande gör jag det men inte till samma utsträckning som förr) hur man svälter, men nu skulle jag tex. aldrig klara mig på att inte äta på 5 dagar som jag som värst gjorde i England... ALDRIG. Jag skulle  av hunger! Så på ett vis gör det mig ännu mer orolig att jag aldrig kan falla tillbaka på det (fast det är ju en jätte positiv tanke i och för sig! Ush aldrig vill jag tillbaka dit). Ledsen för en snurrig paragraf, jag vet inte om ni förljer mina ologiska tankar riktigt här!! 
 
Vad har ni för synpunkter på det hela?
 
 

OJ! Förlåt för alla inlägg idag! Antar att jag har haft många tankar i skallen och eftersom jag slarvat 2 dagar med bloggen får ni en massa idag :D!

 

Nu tycker jag att det är dags att diskutera kontrollbehov. Inte bara för att det är en viktig del av sjukdomen och om det finns någon som läser min blogg som själv inte har erfarenhet av ätstörningar kanske det är intressant men även för att påminna mig själv om att jag måste bli av med den!

 

Det är en livsstil man väljer att ty sig till, den blir del av en själv och att släppa den kan därför kännas som att man tappar en del av sig själv och sitt identitet (i mitt fall i alla fall). Det är en slags trygghet man alltid kan gömma sig bakom och detta utnyttjar anorexi monstret snabbt och smart och hjärntvättar en, viskar i ens öra att tänk om du skulle förlora denna kontroll, vem förblir du då? När ens liv är så fullständigt rörigt, kaos och uppochner inom sig så är kontrollen en slags mekanism som på något vis skapar någon ordning i ens liv. Vikten utsätts ofta eftersom det är så svårt att kontrollera andra aspekter inom sitt egna liv, men detta är lätt att dra in på, kontrollera och man ser resultat och kan då känna ett slags ”kick” ifrån detta och en tillfredsställande/nöjd känsla.

 

Men frågan är igentligen: varför måste jag vara så rädd att släppa lite på kontrollen? Vad är det värsta som kan hända? Vad är det som är så farligt med att äta på andra tider än ”tillåtna” eller att äta mer än igår eller att sova lite längre eller att inte alltid leva i en sådan stressad och perfektionistisk värld som igentligen inte existerar?

 

Det är frågor jag ständigt kämpar med. Som till exempel då jag för drygt 3 veckor sedan bestämde mig för att äta en portion gröt på morgonen istället för det jag alltid har: 1 ägg. OJ vilken ångest bomb som sprängdes inuti mig sedan! Det var inte lätt att bryta min vanliga rutin. Men sedan efter att ha brutit den ett par gånger var det sedan inget problem att variera mina frukostar med gröt och ägg beroende på hur jag känner mig på morgonen. Ibland måste man verkligen våga gå emot och tänja på gränserna av det som är förbjudet eller tillåtet. Och mod krävs det, det vet jag. Men det jobbigaste här för min del i alla fall är nog att dessa små men EXTREMT viktiga stegen är om osynliga framsteg bland folk runt omkring mig eftersom de inte kan identifiera sig med min situation och förstår inte vilket mod detta krävde och hur ångest laddat det var. Detta tycker jag är så himla frustrerande. Ett annat exempel är som sagt den dagen jag vågade ta lite sås med min pannbiff på kvällen! Fy vad stolt jag var över mig själv. Men inte var det någon annan runt omkring mig som förstod vilken ”big deal” det var.

 
Är det personer som normalt är lite mer av ”perfektionister”och som allmänt har lite mer kontrollbehov som lättare får ätstörningar? Jag vet inte, men jag tror nog det. Vad tror ni? För det krävs enorm styrka och kraft att kunna svälta. Det är nog inte alla som klarar det tror jag? Alltså tror jag att de som är ambitiösa lättare faller in i denna grop.

Vad tycker ni kring allt detta?



Jag avslutar denna dag med ett bra citat:
 
 
Du kan inte nå något nytt om dina händer fortfarande är fulla av gårdagens skräp. (Louise Smith) Håller ni med? Jag vet att jag måste borsta bort alla gårdagens tankar och fixeringar för att helt kunna lossa lite på kontrollen nästa dag och våga tänja på gränserna. Börjar jag då tänka tillbaka på gårdagen och till exempel allt jag då åt, blir jag oftast skrämd och tyr mig tillbaka till min säkra kontroll.