thelongjourney.blogg.se

INLÄGGET SOM JAG FÖRSÖKTE LADDA UPP IGÅR: (men internet på båten var för kasst!)

 

Kärlek kommer oxh går till oss i många skepnader, storlekar och olika tidspunkter genom livet. Idag ska jag iväg till Estland för att äntligen få se min underbaraste och bästa pojkvän som jag längtat efter i runt 8 veckor nu! Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan honom: ett liv utan pirriga känslan av fjärilar i magen så fort jag fortfarande nu efter 3 år ser på honom, eller hur hans välbefinnande nästan känns viktigare än mitt egna..., hur jag inte kan gå en dag utan att tänka på honom eller fundera på vad han gör/mår eller så, hur jag älskar att klä upp mig och göra iordning mig för honom som för ingen annan, hur alla mina bekymmer och all oro försvinner så fort jag är i hans famn... listan är evig. Nu ska jag äntligen tillbaka till denna himmelska värld som är ångestfri, lyckan själv och livet helt enkelt. Så idag har jag packat lite och förberett mig inför resan (även om vi redan är tillbaka på måndag:D). 

 

Igår var jag förresten myyyycket nära att nå till min 2000 kcal/dag mål... om det inte vore för den saken att min syster åt upp allt mitt godis jag köpt (300g!) att ha till filmkvällen medan jag var på stallet.... jahapp... mamma var irriterad då hon var så glad att jag äntligen skulle få i mig en massa kalorier i godis... men INTE VAR DET MITT FEL DENNA GÅNGEN! Men tanken att jag tänkte äta dem var ju bra i alla fall :D! Så jag fick nöja mig med en fruktsallad istället.... 

 

Ps. mina banan-ägg plättar till lunch var HELT fantastiska!! (hittat nya favorit fusna bären: körsbär!!!)

 

 (internet är fortfarande för segt att ladda upp bilder, SÅ BILDER KOMMER IMORGON!) :)

 

Måste bara också nämna hur totalt absurbt det är med hunger/mättnadskänslorna?! Nu älskar jag att tillfredställa mig och bli mätt men samtidigt har man en enorm rädsla för att inte vara hungrig till nästa mål...? Det är såååå konstigt....!?

 

Tänkte även mycket på det när jag var på stallet idag. Hon med ponnyn bredvid vår häst hade med sig sina 3 barn där. De sprang alla omkring, skrattade och lekte runt! Tänk var med energi det tar att ta hand om sina egna barn! Det är rena slit jobbet att springa runt och hålla koll på dem alla. Och jag som tillslut sedan kommer vilja vara en mamma måste kunna klara av att ha all den orken och energin för att kunna se över dem 24/7! Inte kan man då bara sega och lata sig. Det är ett fulltids jobb. Så för att någonsin komma kunna ha barn måste jag ju först och främst hormon/fysiskt sätt kunna det igen, men sedan även bygga upp en kondition, muskler och energi för att kunna det!!!

 

Jag har även spenderat stor del av dagen med att försöka tänka ut saker och ting jag önskar mig från mina släktingar (som ringer omgående för att få veta...) men det är såååå svårt! Jag har verkligen allt jag behöver...Så mamma föreslog att jag eventuellt kanske kunde titta ut några fina vinglas eller kanske servis sett eller så jag tycker om (som jag kommer få användning av i framtiden när jag flyttar ut)! Så det kan ju vara en ide! 

 

Juste, köpte också SÅÅÅ SNYGGA SOLGLASÖGON IGÅR (får ta och fotta och visa på måndag när jag kommer hem!) men även 2 par ballerina skor till min sol resa nu ;) hihi!

 

Hej igen kära, trogna, otroliga läsare!

 

Först och främst vill jag tacka för de fina pepande kommentarerna! De fick mig att le inbords även om jag hade en hemsk vecka!

 

Jag vill sedan ursäkta mig för att jag inte skrivit inlägg på ett par dagar! Men jag har först och främst inte mått så bra och sedan har jag haft fullt upp (presentationer/redovisningar och labrapporter i skolan, plugg, ridit  och gått på kings of tennis matcher)!

 

Som sagt har det varit jobbigt att räkna kalorier denna veckan och insett att det just nu är så jobbigt att inte klara 2000 kcal/dag! Samtidigt har jag ätit spagetti denna veckan!!! (sjukt)!! 

Men imorse var nog värsta helvetes-dagen någonsin. Jag var extremt trött, sedan stressad över att jag hade redovisningen imorse och hungrig. Jag går upp för att fixa i ordning min frukost, men innan jag ens hinner smaka kommer mamma utspringandes med vågen (eftersom torsdagar är min vägnings-dag). För typ fjärde veckan i sträck: ± 0.00 kg......Mamma började nästan skrika av besvikelse och började bara anklaga mig och säga att detta inte går längre och att jag måste bli inlagd nu!! Tårarna pressade bakom mina ögonlock och jag blev helt skakis, illamående, magen knöt sig och jag tappade helt och hållet all aptit. Jag sprang ner, tog en dusch och gjorde iordning mig så länge. Kom sedan tillbaka upp och åt min frukost medan mamma var ute med hunden. Så fort hon kom tillbaka var det redan dags att köra mig till tunnelbanan. Men såklart beslöt hon sig för att skjutsa mig hela vägen dit så vi kunde snacka... Det gjorde mig bara ännu mer stressad eftersom jag skulle ha min redovisning om 10 minuter framför en hel publik och jag var helt tårögd! 

Sedan ringde hon mig på väg hem från universitetet och började babla om hur de är så oroliga för mig och vad jag tycker de kan göra till mig för att hjälpa mig (vård på nått hem eller vad som helst...?). Just då bubblade det av besvikelse, sorg, ilska och allt inom mig så jag orkade inte prata om det då). Jag kommer hem och så ringer min psykolog!! Då har mamma sms:at henne om mig (såklart....) och frågat om vi kunde ha ett extra-möte imorgon. Hon kunde tyvärr inte sade hon och jag berättade att jag inte ens visste om att mamma ville ha ett möte.... Jag berättade sedan att jag inte mått så bra denna vecka och hur jag varit en besvikelse som inte klarat 2000 kcal/dag denna vecka och som inte gått upp i vikt. Otrolig som hon är så snurrade hon runt på det hela och påminde mig om alla framsteg:

 

• Jag ätit pasta och njutit denna vecka (och även lyckats och vågat prova en massa nya saker)
• Jag inte tappat vikt
• Jag ändå har utökat mina kcal/dag denna vecka! (även om det inte varit 2000/dag)
• Jag motionerat (ridit etc) och lyckats bihehålla vikten
• Jag faktiskt gått upp i vikt sedan jag först träffade henne förra hösten (drygt 2 kg)
• Jag berättade sanningen för mina föräldrar (ljög ej om vikten!)
• Jag har de senaste veckorna verkligen velat gå upp i vikt och inte varit rädd att skalan skulle visa +
• Med mera... som jag inte kommer på exakt nu

Som Hanna skrev, tog jag hennes OTROLIGT goda tips och satt in tunna äppelskivor i ugnen idag! Det blev riktigt gott som snacks! :D

Jag har också fixat (delvis, inte klart... men en början i alla fall) ideer på matscheman till mig själv som innehåller 2000 kcal/dag (runt 400 per stora måltiderna och 800 för 3 mellisar):

Ps. matschemana fortsätter på andra sidor med, men jag tog bara med första sidorna på dem... (därför blev vissa mål beskurna i mitten på slutet av sidorna). 

Jag måste klara detta nu, så snart som möjligt... en vanlig dag...det är ALLT jag begär av mig själv!! Så varför kan jag inte bara unna min kropp och själ det?! Varför måste jag hela tiden skjuta på det och tänka "imorgon..."

Denna vecka har verkligen varit pest. Att sitta och räkna kalorier för att försöka äta 2000/dag har varit katastrof. Det har bara gjort allt värre. Ångesten över att jag är ständigt misslyckas och är en "failure/loser" som inte ens kan klara av detta gör mig bara deppig, frustrerad och besviken på mig själv. Inte hjälper det då att mamma ständigt säger: men där finns inga kalorier, ta det här!!! Eller att det måste ske en förrändring nu annars läggs jag in... 

Nu ska jag till Estland på Lördag och hämta pojkvännen (JIPPIE!) och sedan på solsemester om 12 dagar! Så jag kan verkligen inte må så här dåligt. Jag känner hur jag ännu en gång tappat ork till att göra saker, umgås, plugga, ens kolla på film!!!Och det värsta av allt är att jag känner hur mitt humör har börjat svänga igen och jag blir mer lätt retad, irriterad och tar ut det mer på mamma när hon kommenterar och bara försöker göra det bästa för mig. Dessutom blir jag mer nere och deppig, vilket bara gör det hela ännu värre, och jag blir ännu mindre inspirerad att anta nya utmaningar och pusha mig själv.

 

Varför har det hela kalori-räknandet även lett till att jag verkar utesluta vissa saker som jag äntligen lyckats börja äta igen? FY! Jag blir så ledsen och besviken på mig själv... Kanske är jag inte redo att bli fullt frisk? MEN JAG VILL JU DET!! Har ni också haft dessa "dippar" och motgångar i tillfrisknandet?

 

Jag vet att det kommer bli bra igen så fort jag träffar pojkvännen och spenderar runt 3 veckor med honom (så är det alltid), men just nu har jag panik. Panik att träffa psykologen på Torsdag... hon kommer bli så besviken när jag inte klarat av 2000 kcal/dag som jag skulle i en hel veckas tid... sist sade jag att jag haft runt 1400/dag, men jag hade legat på runt 1200 bara insåg jag sedan. Och nu har jag haft en HEMSK vecka och verkligen varit dålig. Jag tror ärligt talat jag tappat vikt. Det känns verkligen så.... !!! Tänk om jag måste läggas in? Ska jag ljuga för henne om jag gått ner och säga att jag stått stilla? Det känns som jag nästan måste det...? Men jag vet som sagt att pojkvännen sedan kommer, vilket kommer underlätta ALLT. 

 

 

Jag önskar att saker och ting verkligen vore så

Visst har jag haft bakslag  men jag får ju inte glömma alla framsteg och utmaningar jag har klarat av senaste veckan heller.

• Jag åt till och med 2 dubbel mackor idag, och jag kan faktiskt njuta mer och mer av bröd, med noll ångest nu!
• Jag klarar även av att lägga på helt valfritt pålägg och tjockare lager av smör/phildelphia ost!
• Jag har också börjat dricka saft igen!! (och det ni, det var länge sedan!!!)
• Jag tar nu alltid en mjukmacka till min gröt! (det klarade jag inte för 1 vecka sedan!)
• Jag vågade äta mig "illamående" på godis i mitten av veckan!

 

 

 

Det tråkiga är ju att jag verkligen känt mig mer irriterad och osocial de senaste par dagarna. Vilket jag som sagt inte behövt om jag bara lyckats äta normalt... Jag har sett att mamma verkligen försökt de senaste dagarna med allt för att få mig på bättre humör och att äta mer. Hon köper hem vad som helst jag vill ha... men jag kan aldrig komma på något typ...Jag ser hur hon är orolig och det verkligen sårar henna att hon känner sig så maktlös. Jag mår verkligen dåligt av att se henne vara så orolig, bekymrad och försöka vara förstående. Inte klagar hon på det jag väljer att äta. Mest rädd är hon nog då att det skulle göra bakslag och bara göra saken värre. Om hon bara visste hur mycket jag älskar henne och mår dåligt av att hon inte mår bra på grund av mig! Jag vill ju inget annat än att göra henne stolt och glad!

Livet är precis som en tåg resa. En tågresa utan retur. Alla stiger på och av vid olika tillfällen och tåg stationer (föds och dör). Man sitter närmare vissa människor än andra (relation och släktmässigt) och ibland byter man platser efter ett tag och pratar/samtalar mer (och bli närmare) med någon annan individ (relationer kan växa eller glida isär). Man vet aldrig sin slutliga destination och hur länge man förblir på tåget, alla har sin tid. Det finns även ändlöst med olika banor/vägar/leder att ta och de beror på beslut man tar längst med vägen (till exempel på diagrammet nedan – om man vill till F måste man först välja väg C och sedan F, man kan inte först välja B, och så vidare…).

 

 

Ps. Igår var jag på bio och såg filmen Flight med Denzel Washington. Den var faktiskt förvånansvärt bra. Jag hade inga höga förhoppningar, men den visade sig vara djup, lite sorglig men bra! Jag rekommenderar den. Den är definitivt sevärd! J

 

OCH idag åt jag en ljus surdegsmacka till lunch med PHILADELPHIA OST (INTE LIGHT!). Den var sååå god faktiskt! Tänk att man nu mera klara äta bröd utan ångest! Det är helt fantastiskt! :D (det var 3:e gången bara en så länge, men tänk att ångesten har kunnat släppa och försvunnit så snabbt, bara jag vågade släppa den kontrollen och utmana mig själv gång på gång för en av mina fobier!)

Igår var jag lite upptagen tyvärr, MEN MED STORA FRAMSTEG! Vänta ni bara! 

 

Först gick jag upp, åt en god frukost med mamma och pappa runt 08:00 sedan åkte vi iväg till farmor och farfar vid 10:00, men på vägen stannade vi förbi ett undebart gulligt litet cafe på Odengatan som heter Lindqvists (varmt att rekomendera!!!). Här köpte mamma olka kakor, bakelser och smörgås frallor att ta med. Det vra meningen att vi skulle hinna hem till lunch runt 12:30, så jag var lite stressad när det inte fanns några frukter hemma hos dem som jag kunde ta till mellis. Men det visade sig sedan att vi stannade betydligt längre och jag kände hur kroppen började darra lite halvt p.g.a. mitt låga blod socker. SÅ JAG TOG EN STOR FRALLA!! MED SMÖR OCH SKINKA! Visst hade jag ett tunnbröd dagen innan till frukost (första på 2 år), men detta var en stor fralla! Men på något sätt eftersom det var andra gången jag vågat utsätta mig själv för denna utmaning så var ångesten mycket mindre och frallan var ingen besvikelse som mjukbrödet dagen innan utan SÅÅÅÅ GOD! Vilken njutning! Tänk vad jag gått miste om!!! 

 

 

 

Jag tog sedan en massa bilder med nya kameran på alla hos farmor och farfar, åkte sedan till stallet och red, gjorde läxor, åkte till affären och köpte lite lösgodis och sedan kom bästisen C över! :D Vi hade det verkligen så otroligt mysigt och jag fick i mig en massa godis!!! Lite ångest, kändes som jag hade "hetsätit"  i typ 1 minut efteråt, men sedan insåg jag att när man får i sig 100g godis har man INTE hetsätit!

 

Min söta lilla vovve hemma hos farmor och farfar!

 

Det ända problemet när C lämnade igår var att efter allt socker från godiset blev jag HELT galet pigg och fick Världens energi-kick och även om jag skulle upp om 6.5-7 timmar så kunde jag omöjligt sova och hade "spring i benen". Så jag satte på lite musik och hoppade och skuttade runt rummet i runt 30 minuter, sedan var jag nöjd och sov som en sten! :D

 

Jag snackade länge med C igår att vi verkligen måste ta tag i vår vänskap. Den som vi hade en gång i tiden: vi kunde ringa varandra när som helst bara för att berätta de löjligaste sakerna, spendera timmar och bara måla ihop, käka picknikar, grilla på klipporna vid mig, ha övernattningar, tjejsnack- och tjejfilm-kvällar, ta lååånga promenader längst med vattnet, ta fåniga patetiska och fula bilder som ingen annan någonsin får se och MED MERA! 

Tyvärr gled vi isär delvis, men nu är vi påväg tillbaka! Tack och lov! Någon som man kan berätta vad som helst för, som förstår, lyssnar, känner en lika bra som man själv känner en själv. Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan henne så pass länge!! 

 

 

Precis som titeln beskriver: I want to live where soul meets body. Det är mitt ultimata mål. Dit ska jag nå!

 

Och idag, som Neil Armstrong en gång i tiden sade: "One small step for man, one giant leap for mankind" (or my soul in this case). Kanske var det ett litet steg att klara ta en mjuk-vit-macka till frukost för de flesta, men för mig, mitt psyke och min själ var det ett jätte framsteg.

 

Vet ni förresten vad mer jag gjort idag? Köpt godis! Hade lite panik på hemköp med mamma när hon plockade godis till resten av familjen. Då jag aldrig äter godis bestämde jag mig för att ta min egna plock påse och sedan kolla på kvittot för att se hur många gram det blev... (Vet att jag inte ska hålla på att väga och mäta och så, men å andra sidan äter jag aldrig godis, så det var ett lite extra kontrollbehov jag kände här, och sedan var det inte bara kalori mässigt heller, jag ville bara helt enkelt veta hur mycket jag hade tagit!). Men så klart tog kassörskan och vägde båda påsarna tillsammans!! Så det blev inget mer med det. Det känns ju lite jobbigt just nu, men samtidigt kanske bara bra? Plus, jag måste jämt och ständigt påminna mig själv att jag ändå ska upp i vikt... den tycks glömma bort det rätt så ofta känner jag!!! Tänk att man kan bli så stressad av desserter. Som det på engelska lyder: "Stressed is desserts spelled backwards" ! Ironiskt? :D

 

 Nu ska jag snart iväg och njuta av mitt godis, men jag tänkte lägga upp lite rolig/interessant fakta åt er:D!

 

• Medellängden en människa spenderar på sin telefon i sin livstid är 2 år! (Tänk att man spenderar och slösar 2 hela år av sitt liv)!
• Visste ni att -40°C är samma temperatur som 40°F?!
• När man dör fortsätter ens hår att växa i ett antal månader till! (äckligt tycker jag!)
• Nummer "57" på Heinz ketchup flaskor representerar antalet olika varianter syltgurkor företaget hade en gång i tiden! (Hade jag ingen aning om)
• Att panta bara 1 glas flaska eller glas burk sparar tillräckligt med energi för att kunna se på TV i 3 timmar! (SÅ PANTA :D)
• Om man ser på alla ord i Engelskan så har ordet "set" de flesta definitioner av dem alla
• På 1200-talet så döpte ("baptised", tror det är att döpa på svenska?) man barn med öl istället för vatten!!! (HELT SJUKT!)
• Om man jämför kr/kg så kostar hamburgare mer än en ny bil!!

Ska jag vara helt ärlig var gårdagen inte så lyckad. Var hemma själv då min lilla syster drog ut på krogen som vanligt. Jag kände mig helt värdelös, hopplös, ensam och nere i botten. Varför kunde inte bara jag kunna njuta av livet med? Speiellt efter alla tankar jag hade den kvällen (förra inlägget)? De satt och drack vin och åt chips innan de drog. Men icke sa nicke... inga chips till mig... Jag saknade min pojkvän så innerligt igår kväll och det är väl också ett skäl till att jag var så nere. Men jag måste ju inse att jag ser honom om bara 2 veckor nu! Jag måste stå ut!

 

Denna morgon har jag velat fram och tillbaka över vad jag ska ha till frukost. Jag är sugen på gröt, på yoghurt med bär men även på en ägg och mack frukost... Jag överväger om jag kanske skulle klara utmana mig med ett runt polarbröd idag. Jag har faktiskt inte ätit en mjuk macka på över 2 års tid. Vad tror ni? Yoghurten kan jag ju ta sedan till en mellis faktiskt! Då skulle jag bli så stolt över mig själv om jag skulle klara detta! Det skulle verkligen vara en vinst mot annorexian! Hm... Jag tror det blir så!

 

Och så här såg frukosten då ut...!!!! (Tyvärr taget med min mobil, så ingen bra bild)! Men jag var riktigt stolt att jag åt mackan! Men jag måste säga att jag var lite besviken... den var inte lika god som jag minns den! Så nästa gång får det bli en annan mjuk smörgås! Ps. SMÖR tog jag på den!!! :D Löjligt glad och stolt! Och ingen ångest än så länge!! Fantastiskt! :D

 

 

Keso? Aldrig smakat! Vill det! Så jag har nu äntligen köpt hem det, men måste lista ut vad jag ska göra med den! Några goda tips? :D Hade tänkt med frusna bär kanske...?

 

Jag har verkligen varit upptagen på senaste tiden, speciellt igår! Ledsen att det inte blev ett inlägg! Men idag blir det fler:D!

 

Igår hade vi en lab om ämnesomsättningen hos individer och ens kondition och hur mycket energi man bränner per dag!! Det var nog inte så bra för min sjuka sida tror jag. Det visade sig att jag hade EXTREM låg puls i mitt vilo tillstånd: mellan 35-40!!! Så läraren tittade nog lite snett på mig... Sedan räknade jag ut att jag bränner runt 1229 kcal/dag i vilo tillstånd... Lägre än typ alla (eftersom jag har låg vikt i jämförelse till min längd såklart)! Men då tänkte hon innom mig: men då räcker det med att äta max 1229 kcal/dag, bra! Nu vet vi det. Men då tänkte mig friska sida att: NEJ! Tänk vad mycket energi jag använder till att plugga och tänka, rida, gå omkring hela dagarna, göra hemma sysslor etc! Det bränner också! Men som sagt... det var rätt pinsamt att sedan ställa sig på vågen framför läraren och några andra människor då denna våg visade: vikt, %fett, % muskler, % vatten, % benstomme vikt... Först påpekade hon "oj vilken låg vikt".... pinsamt? (tack och lov var det efter lunchen och då jag druckit en massa vatten) och sedan hade jag en rätt hög % fett emot alla andra..? Så hon bara "det kan ju inte stämma... du som är så smal"... och annorexian i min skalle fick nog lite panik när det visade sig att jag var 27% fett!! Var finns fettet? Inte har jag underhudsfett, fett som skyddar mina organ längre... Så var då någonstans?? (måste brännas bort tänkte hon...) Men jag tänkte att som hon sade måste det vara något fel... Plus så visade vågen att jag hade mer muskler än en "normal" individ har enligt tabeller. Det kan ju inte stämma heller då jag är hur klen som helst och min kropp typ brutit ner alla mina muskler! ?

Det var också lite pinsamt då min vikt inte ens fanns med i någon tabell...alla började på 50 kg... 5 kg upp? Visst var det en spännande lab dag men samtidigt lite stärkande för annorexian inom mig, hon tyckte nog det var mest spännande att få reda på hur många kcal jag bränner per dag i vila etc...

 

Sedan på kvällen var mamma och jag bort bjuden på "tjej-middag" med alla mammas närmaste tjej kompisar och deras döttrar. Jag var så himla nervös och stressad mat-mässigt vad som skulle finnas etc. Detta var en utmaning! Det visade sig vara boeuf bourguignon med ris och sallad. Men jag såg henne göra salladen tyvärr... dränkte den i olja. Så jag fick lite panik imbords men hittade sedan lite sallad i köket från en "sallads mix" påse och tog det lite snabbt i smyg... så slap jag ångesten. Jag tog inget ris tyvärr, men 2 portioner med grytan! Sedan hade vi det faktiskt riktigt trevligt, mycket roligare än jag trodde det skulle vara. Vi var 4 tjejer mellan 20-25 (jag är yngst) och det visade sig att de hade alla möjliga livskriser och depressioner... jag sade inget om mig såklart men det fick mig att inse att alla verkar ha tvångstankar hit och dit och problem med saker i livet. Även om de alltid varit så självsäkra personer så visar det sig att de också kan ha riktigt svåra perioder och ser nu också psykologer..? Sedan var det efterrätt... det blev jag jätte rädd för eftersom jag inte hade någon aning om vad det skulle bli. TACK OCH LOV var det en fruktsallad med sorbet glass och rostade kokosflingor! Jag tog frukt med kokosflingorna! Det var mycket gott :)! Det var också så skönt att se hur mycket de alla åt, med tanke på att de är så smala! (och de har de alltid varit, jag var alltid "den större" förr, inte längre såklart, men skönt att se att de kan äta så mycket mat och glass!) Så varför skulle inte jag kunna få det?!

 

Sedan ringde min syster mig halv två på natten då hon var ute i stan och var super ledsen och tunnelbanan gick inte förren om 45 min från centralen, så jag åkte in och hämtade henne mitt på natten! 

 

Har även börjat älska fil igen, brukar nu lägga in frusna banan skivor, frusna bär, linfrön och lite müseli! Så gott! Tänk vad man har gått miste om?!

Tänk vad skönt det är att vara mätt igentligen? Förrut var det en mardrömskänsla men nu på senare tid inser jag hur härligt det igentligen är! Varför gå runt hungrig om man kan vara mätt?! Jag förstår mig inte på denna ologiska sjukdommen ibland!

 

Nu ska jag snart iväg och ha en dressyr lektion på hästen!! Ville inte först när mamma skrev upp mig: känner att jag inte riktigt har orken ännu, det är ju så fysiskt krävande. Men det förstår hon inte riktigt... Det är lite svårt att förklara med. Men det ska nog gå bra i alla fall! Jag ska äta en bra lunch innan!!

Jag känner mig verkligen motiverad som sagt denna dag! Och stolt är jag! Mycket positiv dag:

 

• Ingen ångest över allt "extra" jag lade till idag!
• Ingen ångest över att magen varit så svullen och förstoppad, jag åt även om jag inte änns var hungrig då! För att bevisa för Ana att hon inte hade någon som helst makt över MIG och att hon inte hade den minsta chansen till att skippa en måltid!
• Jag har skrattat mer än vanligt med systern (förr orkade man ju inte ens med att skratta... det tog för mycket kraft...hemskt igentligen!)
• Jag klarade av att handla "spontant" i affären tills mamma kom idag, som: fil, start, halloumi etc till mig att äta! Utan att bli helt stressad, utan en massa beslutsångest och utan att kolla om och om igen på kalori-värderna! :D
• Jag var så mycket mer koncentrerad på mina föroläsningar idag och orkade verkligen att vara på stallet och hjälpa systern ! :) Och jag kände mig generellt gladare! 

Blev mycket ångest igår kväll kan jag säga. Efter min första kolhydrat middag som var rätt så tidig (runt 18:00) så blev jag lite smått sugen snabbt och tog kanske runt 30g mandlar... sedan åkte vi till stallet och kom hem 20:30, då satte sig mamma och jag och kollade på vetenskapens värld med te... och en näringsdryck. Skulle slutat där... men sedan fick jag i mig 4 marianne godisar därinpå, och då sa anorexian inom mig till. ORDENTLIGT. Oj vad hon skrek. För mycket på en gång. 

 

Tack och lov skypade jag pojkvännen då, och han fick mig att inse att 4 marianne omöjligt kan ha någon effekt på min kropp! Efteråt insåg jag då själv hur ologisk den tanken var! Plus, ska man bli frisk MÅSTE man utmana anorexian och man bara MÅSTE sätta lite presspå sig själv och sina störst rädslor och fobier.

 

Därför blev idag ännu mer lyckad! Jag åt även kolhydrater till lunch! Visserligen inte mycket... men det är en början och mycket mer än en sallad som jag alltid har!! :D Jag åt gröt! :) Jag är "fånigt stolt" över detta!

 

 

 

 

Till middag vågade jag även pröva något jag aldrig smakat förut: Halloumi ost! Mamma hade stekt dem i pannan i olja med chili salt på. ÅÅH SÅ GOTT! Min nya ost favorit (då jag bara annars gillar mozzarella :D)!!! Mamma blev så glad att jag blev helt förälskad i det att hon nu tydligen ska köpa hem mer till imorgon! Varför inte!?! GO FOR IT! Alltid kul när man hittar nått nytt som man älskar! :)

 

 

Som vanligt inser jag efter jag börjat mumsa i maten att jag kanske borde dokumentera? Så jag hade redan hunnit käka upp 2 till halloumi bitar! Men lite chili con carne med sallad och halloumi blev det (kände att ris var lite för stor utmaning ikväll, för nån konstig anledning har jag lättare för fullkorns pasta tror jag. Nudlar och blugur slinker också ner mycket lättare än både ris och pasta...). Nu sitter jag framför tv:n med en andra frusen näringsdryck för idag, och är rätt så nöjd med mig själv :)!

 

Något annat som jag verkligen saknar är fil med start. Jag åt det jämt. Varje morgon innan jag blev sjuk. Jag hade det som mellanmål ibland men även som kvällsmål. Efter man bott utomlands mer än 80% av ens liv så saknade man fil med start så mycket att man blev aldrig trött på att äta det till frukost när man väl kom tillbaka!

Kanske fil imorgon? Vi har inte start hemma, men en massa flingor att välja på…? Vi får väl ta och se:D!