thelongjourney.blogg.se

Igår satt jag lite uttråkat på tv:n och det visade sig vara Top Model Sverige på. Jag såg inte hele då jag tycker den är rätt så ”skräpig” och tråkig (ursäkta mig om det är någon som inte instämmer…) men hur som helst insåg jag ju till min skräck att man är smalare än de ”blivande modelerna”. Hur läskigt är inte det? De må va riktigt smala och slanka men jag är mager. Urhålkad. Deras magar putar ut en aning, de har kurvor, de är vältränade. Min mage går ”inåt”, jag har inga kurvor och jag är långt ifrån vältränad (alla muskler är nedbrutna för energi). Det är verkligen läskigt att tänka så! Idag var jag även inne i stan ett tag med mamma och systern. Skyltdockorna är också mycket större än mig!? Och jag som alltid brukade tycka att de var så magra! Men vad är jag nu då? Helt sjukt igentligen. Jag skulle sedan prova ridbyxor att köpa och de ända som passade runt midjan (barn byxor) var på tok för korta så klart (då jag är 174 cm) så det blev inget köp i slutändan. Jag får helt enkelt vänta tills våren eller sommaren (mest troligt).

Lite andra tankar jag haft idag:

Ibland känner jag dock att det blir för mycket snack och för lite gjort. Men visst är det så att de flesta utmaningarna och tankarna man har är lättare sagt än gjort. När det väl kommer till kritan så smyger anorexian och ångesten in… ibland vågar man trotsa henne och ibland inte.

Jag har också tänkt tillbaka till en av de största skälen till att jag verkligen vill bli frisk: Jag vill leva ett friskt FAMILJE LIV. Hur ska jag kunna få barn nu? Och jag skulle aldrig vilja att anorexian skulle bli sedd och på så vis överföras till mina framtida barn! Hur ska jag kunna äta min egen bröllopstårta? INGENTING funkar ju! Plus, för vissa verkar det ju som att även när de väl börjat äta normalt och gått upp till normalvikt får vänta flera månader och till och med upp till ett par år innan mensen kommer tillbaka. Tänk om jag vill ha barn innan dess? Vem vet vad framtiden bär på? 

Mitt liv om 10 år kan se väldigt annorlunda ut beroende på vilken rutt jag väljer. Antingen ser man en pigg, glad, social, framgångsrik familje-mamma eller en ensam, deprimerad, svag, grå, trött liten kvinna för sig själv. Vem väljer jag? Det är väl rätt så uppenbart! Men såklart måste jag ändra mitt liv NU. Inte sedan, inte om några månader eller ens några veckor. NU eller aldrig. Nu gäller det. Man vet aldrig vad som kommer hända en i framtiden.

Visst måste man leva i nuet oftast, njuta av allt livet har att ge, men ibland måste man också leva för framtiden. Det är i alla fall min åsikt. 

Funderar ni någonsin över hur era liv kommer se ut om 10 års tid?