13 Feb

22:26

Positiva tankar!

0kommentarer
Jag var faktiskt ute ikväll :D! Otroligt, jag vet! Och det var riktigt trevligt. Vi var på söder (vilket jag aldrig brukar vara). Men jag måste rekomendera denna bar: Vampire Lounge. Riktigt mysigt och OTROLIGA cocktails!
 
Sedan tänkte jag diskutera lite som jag nämnde tidigare i ett inlägg idag om att jag är stressad över att vägas imorgonbitti att jag inte gått upp. Jag bara måste dela med mig av en bra förklaring till varför det ibland är svårt att gå upp i vikt i början (som ger mig lite tröst med känner jag, i fall inget har hänt). Detta är att precis som om en privat person har skulder till en bank, så fort de får sin lön kommer de betala tillbaka skulderna och inte istället börja spara dem. Kroppen gör det samma i början: börjar betala av till alla reparationer av organ etc som behövs INNAN den börjar lagra på sig extra reserver... och ibland kan detta ta längre tid än andra, beroende på hur mycket "extra kalorier" man äter. 
 
Sedan ville jag också passa på att påminna mig själv ännu en gång varför olika livsmedel är så viktiga för olika funktioner inom våra kroppar:
 
Fett: Få bättre närminne, bättre reflexer, bättre sårläkning, bättre tankeförmåga och logik igen, bättre mörkerseende, bättre smaksinne, bli mer kreativ
 
Kolhydrater: För att kunna bilda Serotonin (som gör att vi blir "glada" och inte deppiga), för att inte få "darrningar/skakningar" av för lågt blodsocker eller frånvarokänslor.
 
Proteiner: Tänk allt i våra kroppar som består av proteiner - hormoner, enzymer, antikroppar, transportörer, hur de behövs i muskler, i blodet, i håret och en massa andra celler och vävnader. Så tjockare hår kommer jag få, ingen mer muskelnedbrytning och magen kommer inte svullna till lika mycket!
 
Järn: Få bort min frusen- och blekhet, min dåliga ämnesomsättning (som äntligen börjar bli bättre dock!), få bättre koncentration igen, vara mindre trött, irriterad och rastlös.
 
Allt detta låter väl toppen? Äta från de olika grupperna kommer bara göra mig gott! Inget skadligt ju!
 
 
Allmänt Mat schema anorexia diskussion hjälp kompisar mat tips mat. mattillåtet motivation om mig umgänge ätstörning
Kommentera

06 Feb

08:15

Prov vecka? En bra sak?

2kommentarer
Onsdagen den 6:e Februari 2013:
 
Jag minns då jag läste vägen från 37kg bloggen och hon jämt nämnde att man skulle "ha en prov vecka, ät precis som du skulle önskat om du inte hade en ätstörning. Du kan ju alltid gå tillbaka till ätstörningen efteråt om du hellre vill det sedan"... I boken mattillåtet jag sedan köpte stog det samma sak och att man "är ju proffs på att svälta, så du kan ju sedan gå tillbaka till det om du så vill" och min psykolog använder fortfarande det sista citatet till mig med utmaningar och att jag är ju proffs på att svälta, så varför inte försöka gå upp till normal vikt och bestämma mig då, eftersom jag inte förlorar något på att testa. 
 
Allt detta låter suveränt och det är klart det ger en lite lugn med det  hela att man alltid kan återgå till ätstörningen i fall man mår sämre... men:
 
 
1. För min del skulle inte det fysiska och psykiska hänga med tillsammans hand i hand om jag bara helt plötsligt gjorde sådana radikala förrändringar. Jag önskar att jag skulle klara det, men för min del passar det bättre med "baby steps" så jag hinner vänja mig och bli bekväm i den positionen först innan jag antar nästa utmaning... vad tycker ni? Hur funkar det för er? 
 
 
(eller är det möjligtvis som när man är badkruka och ska in i vattnet antingen tar en hel evighet på sig att känna på vattnet med tån, sedan väntar man ett tag innan man stoppar i hela kroppen, sedan vänjer den delen av kroppen vid kylan innan man tar nästa etc... eller är det kanske bara bäst att hoppa direkt i utan att först känns på vattnet? Möjligtvis är det kanske lite av en trygghet för anorexia delen av mig att ta den långsamma vägen...eller? Jag vet faktiskt inte. Men vad jag faktiskt vet är att jag förbättras och går mot rätt håll även om det tar sin tid!)
 
 
2. Min psykolog säger att min kropp aldrig kommer glömma hur man svälter. Det ända som skiljer sig är min vilja, om jag då senare i livet kommer göra det valet eller inte. Visst visste jag (och fortfarande gör jag det men inte till samma utsträckning som förr) hur man svälter, men nu skulle jag tex. aldrig klara mig på att inte äta på 5 dagar som jag som värst gjorde i England... ALDRIG. Jag skulle dö av hunger! Så på ett vis gör det mig ännu mer orolig att jag aldrig kan falla tillbaka på det (fast det är ju en jätte positiv tanke i och för sig! Ush aldrig vill jag tillbaka dit). Ledsen för en snurrig paragraf, jag vet inte om ni förljer mina ologiska tankar riktigt här!! 
 
Vad har ni för synpunkter på det hela?
 
 
Allmänt BMI Hur anorexia bloggar diskussion hjälp kontrollbehov mattillåtet motivation om mig ätstörning
Kommentera

03 Feb

10:07

Hunger? Mättnad? Näringsbrister?

1kommentarer
Som jag tidigare skrev är jag ganska säker på att jag har många närings brister som till exempel:
 
Energi brist: Jag är mycket trött, har sömnsvårigheter (och vaknar mycket tidigt), Hemskt dålig blodcirkulation (fryser mycket), humörsvängningar (hatar verkligen det ibland, jag brukade aldrig ha det förrut!) och magproblem
 
Protein brist: Svullen mage, lite håravfall (jag har alltid haft tunnt hår, men jag tycker nog det blivit lite tunnare?)

Kolhydrat brist: Blodsockerfall tycker jag jag kan få, möjligtvis skakningar/darrar ibland..., jag känner mig tyvärr depremerad nån gång per dag åtminstonde (speciellt eftersom jag också vet att jag isolerar mig själv och drar mig undan), detta är mest troligt på grund av kolhydrat brist vilket innebär Serotoninbrist (naturliga "glad" hormonen), frånvarokänsla är tyvärr också del av min vardag
 
Fett brist: Mitt smaksinne har absolut försämrats och jag kryddar min mat extremt med chili etc., jag har dålig sårläkning (tar tid för alla sår att försvinna... eller tummen att sluta blöda efter jag skurit mig när jag hackat grönsaker), försämrade reflexer och försämrat minne är tyvärr också hemska tecken på att jag har fett brist. Man känner sig så dum helt plötsligt då man kommer på sig själv att ens minne blivit sämre?! Kan ni tänka er själva? Nääe, ush!
 
Järn brist: Frusenhet, blekhet, snabb menstruationsstörningar (tänk att man inte haft mens på över 1.5 år nu! OCH JAG VILL HA BARN SENARE I LIVET), låg ämnesomsättning, koncentrationssvårigheter, trötthet, irritation, rastlöshet, "ränder på naglarna" etc. Här är listan evig! Altså jag vet att jag har brister här så jag tar faktiskt järn tabletter varje dag! (Fast jag vet att det bara kan vara en tillfällig lösning, till sist måste jag bara kunna äta tillräckligt med järn var dag!)
 
Salt brist: Visst har jag huvudvärk ibland, men har inte alla det? Jag brukar främst ha det när jag vaknar eller på eftermiddagen? Svullnader, MÅSTE KISSA FÖR OFTA (tror ibland att jag har diabetes!), muskelsvagheter med domningar (oftast i händer och fötter...mycket obehagligt). Men det konstiga med alla dessa brister som jag har här (eller tycker att jag har) är att jag verkligen saltar min mat (speciellt smak-mässigt då jag tappat mycket av mitt smaksinne...). Så hur kan det komma sig? 
 
Vitamin brist: Många, alldeles för många, blåmärken, HJÄLP VAD JAG HAR snubblingstendenser och är klumpig? Jag känner mig även fumlig vid vissa tillfällen, har extrem torr hy med lite knottror på ben och armar...   
 
Det är som sagt lite roligt att anorexia nervosa betyder "aptitförlust av nervöst ursprung" eftersom (jag och alla de fall jag känner till i alla fall) INTE tappar aptiten, klart man blir HUNGRIG! Det är ju precis därför det blir som en hel tävling med sig själv, man ska ju kunna stå ut den dära hungern så länge som möjligt..? Hade det inte funnits någon hunger/aptit så skulle man ju inte känna sig så stolt och belåten med sig själv varje gång man skippat maten, eller hur? 
Däremot, vad jag hade tänkt nämna och ta upp är hela "mättnads känslorna". Jag har fortfarande mycket svårt för detta. Jag har verkligen försökt att tänka på mitt tuggande som det står i Mattillåtet eftersom jag vet att jag var extremt dålig på att tugga innan jag blev sjuk (hela min familj är det) men även för att jag vet att jag måste träna in det hela för att kunna lära känna mättnads känslor, specielt för framtiden! Jag vet att jag fortfarande äter för små portioner och därför blir jag inte alltid helt mätt, men ibland blir jag det jätte snabbt och ibland äter jag för mycket och då blir jag nästan illamående istället... så det är något jag verkligen måste jobba på! 
Allmänt BMI Hur Mat schema anorexia diskussion hjälp mat. mattillåtet min historia motivation om mig ätstörning
Kommentera

02 Feb

11:47

Staying alive!

0kommentarer
Lördagen den 2:a Februari 2013:

Förlåt för att jag inte skrev igår! Det var en riktigt hektisk dag och var kvar länge på universitetet med labbet och sedan var jag helt slut efter att ha handlat, lagat mat och varit på stallet!
 
Precis som Gisela Van Der Sters bok Mattillåtet nämner äter en normal individ runt 17 ton mat per år, MEN INTE GÅR DE VÄL UPP 17 TON PER ÅR!!??? Så hur i hela fridens namn trodde jag att mina 150g nötter efter frukosten idag ska göra en betydelse? HM. Värt att tänka på för min del! Snacka om att man är ologisk ibland!?
Jag har även haft mycket ångest tankar över hur grym jag kan vara mot min egna kropp. Jag menar allt den gör gör den för mitt eget bästa, för att hålla mig i liv: hjärtat slår, pumpar blodet runt min kropp, försvarar mig mot sjukdommar, andas etc och allt jag gör är försvårar allt detta och bara gör det jobbigare för min kropp att utföra alla dessa levnads processer? Men HALLÅ, vad tänker jag igentligen? Jag vill ju inte dö, så varför ska jag försvåra levnaden? 
 
Hittade denna bild för inte så länge sedan, jag tycker den är grym haha!
 
Som jag berättade innan hade jag i "läxa" att göra ett kollage med motivations grejer på. Nå, såhär ser den ut på min dörr än så länge efter 2 timmar med pyssel hihi :D!
 
 
(några saker är lite fåniga som typ att jag längtar att kunna ta en tunnbrödsrulle med pappa igen som vi alltid gjorde typ 1 gång om året när vi kom till Sverige då vi bodde utomlands, eller typ att kunna skratta riktigt från magen och hjärtat igen så där spontant som alla andra vanliga människor kan, eller att kunna resa ordentligt igen, eller ha energi till att vara kreativ etc...)
 
Allmänt BMI anorexia mat. mattillåtet motivation motiverande bilder om mig vikt ätstörning
Kommentera

26 Jan

10:25

Välkommen!

1kommentarer

Lördagen den 26:e Januari 2013

Jag har nog legat och grubblat över hur jag skulle börja denna blogg hela natten. Jag har även nu stirrat blankt på dator skärmen ett bra tag. Tillslut beslöt jag mig bara för att börja skriva och se vart det skulle leda mig!

Det var för drygt 3 månader sedan som jag började läsa bloggen vagenfran37kg. Det var faktiskt en slump att jag hamnade där då jag blivit rekomenderad att läsa Gisela Van Der Sters bok Mattillåtet av min psykolog och när jag då sökte upp boken på google kom jag plötsligt dit! den bloggen var en enorm inspirationskälla till mig och fick mig nu att inse att det kanske inte vore så dumt att starta min egna blogg för att hjälpa mig själv, inspirera andra med mina erfarenheter men även att ge lite insikter och inblickar för andra som själva inte har en ätstörning men som kanske är närastående till någon eller rent av sagt bara är interesserad.

Precis som hennes blogg tänker jag vara försiktigt med att inte nämna känsliga områden och sådant som möjligtvis skulle kunna utnyttjas negativt av ätstörningen eller uppmana, stödja och även ge mer styrka och makt till ätstörningsmonstret då jag själv vet och har erfarenhet att man gärna dras till sådana bloggar för kontrol, kraft och gämföra sig med andra (som en slags löjlig kapplöpning?!). Däremot ska vi verkligen framhäva det positiva och vår styrka, nämligen vår gemenskap, för visst är vi som allra starkast tillsammans? Jag vet mycket väl själv att ensam har jag inte klarat av att bryta många hemska mönster i min livsstil men däremot med hjälpen av mina nära och kära (speciellt min pojkvänn) så har jag lyckats sakta men säkert vågat släppa kontrollen under olika moment (även om det bara varit enbart en enskild gång det hänt spelar det ingen roll då jag i alla fall har vågat ta det steget att prova något helt farligt/förbjudet i minna ögon, och då hoppas jag kunna inse att det inte tog någon skada som helst och kunna upprepa detta snart igen). 

Jag ska även försöka göra denna blogg lite roligare och ha "dagens citat" eller "dagens interessanta fakta" och förhoppningsvis kommer vi tillsammans kunna diskutera frågor, åsikter och lära oss ifrån varandra kring dessa ämnen.

 

Jag vill också gärna belysa om att jag jätte gärna tar emot emails om det så skulle vara att ni har frågor, åsikter eller vad som helst! Jag vet själv att, som jag tidigare skrev, vi behöver varandras support och att jag själv har haft sådana underbara människor runt omkring mig (vilket jag verkligen inte alltid förtjänat) och känner att jag verkligen vill ge tillbaka till alla och samhället för det, så skriv på! ([email protected])

Allmänt anorexia bloggar januari mattillåtet om mig ätstörning
Kommentera