Ätstörnings skalan diskussion
1kommentarer
Jag bestämde mig för att ”måla upp” ätstörnings skalan jag nämnde här. Jag började fundera på vilka steg jag behövde klara av för att klättra och ta mig neråt i skalan ännu en gång tillbaka till var jag var innan jag blev sjuk.
Innan ätstörningen ägde rum så tror jag (om jag minns rätt!) att jag låg på mellan en 2:a och 3:a i skalan. Jag fick ingen ångest med maten, men jag var väl medveten vad jag stoppade i mig (fast jag INTE brydde mig ett dugg!). Visst motionerade jag för att få ”snyggare kropp” men det gick inte ut över matintaget på ett sådant vis (undantag att jag kanske valde nyttigare alternativ efter jag tränat). Det är väl hit jag skulle vilja komma tillbaka till igen, om inte ännu lägre ner på skalan. Nu har jag ju verkligen insikten och ett annat perspektiv och vill verkligen helt och hållet släppa all kontrollbehov, ångest, kompensation och bara njuta av maten och livet och allt det har att ge oss, speciellt då livet inte får slösas bort på detta viset, vi har ju bara 1 liv.
Så som ni ser på bilden ovan så är mitt första mål att klara av att lita på min kropp att den kommer klara av att bli hungrig igen även om jag ätit mig själv mätt på måltiden/mellisen innan. Det är en stor oro fortfarande inom mig. Att äta utan att vara hungrig!
Vad har ni för mål och trappsteg att besegra för att uppnå dem?
1 kommentarer
Dannis
05 Mar 2013 22:26
Jag har faktiskt exakt samma mål som dig, att äta mellanmål utan att vara orolig för att inte vara hungrig nästa mål (tex lunch eller middag). Jag tycker det är extremt jobbigt att äta en huvudmåltid utan att vara hungrig. Då känns det liksom som att man "bygger på" eller så känns det onödigt. Men längst inne så vet jag att det är bara kroppen som måste vänja sig vid regelbundenheten och att man måste inte vara vrålhungrig varje gång man ska äta! Men vad säger du, ska vi våga lite mer tillsammans?
Kommentera