20 Mar

20:48

Ångest,...?

3kommentarer
Ush, ångesten kommer verkligen i alla former och färger och omständigheter. Ikväll lämnade mamma och pappa till Österike och det var jag, H (pojkvännen), min syster och hennes pojkvän. Vi bjöd hem vår närmsta killkompis (till H) och hade middag. Nu sitter de och snackar i rummet bredvid och här sitter man själv med ångest över att man druckit 2.5 glas rött vin..... ?! Jag har även haft sådan himla ångest över plugget. Har ju tenta på Fredag på Zoologi... riktigt stor kurs och såååå mycket detalj... Jag har varit så himla stressad att jag inte kunnat sova ordentligt på ett par nätter. Försöker trösta mig själv med att jag tack och lov nu pluggar i Sverige i år och man kan ta omtentor! (som inte existerar annars!!!) Så i värsta fall får jag bara göra en omtenta ju! Det är ju inte hela världen? Eller?! 
 
Ena sekunden är jag så stressad att jag sitter och skakar och andra sekunden bryr jag mig inte?! Ibland känns det verkligen som om att jag måste fokusera mer på min hälsa och stress beteende och INTE plugget, men samtidigt är jag såååå snart FÄRDIG MED UNIVERSITETET JU! Bara 1 år kvar!! 
 
Jag saknar verkligen skolan/gymnasiet med våran underbara klass som var så "tajta" och vi hade lunch pauser, raster och allt ihop. Men på universitetet blir det aldrig detsamma. Man drar ju efter föroläsningnen är klar, äter ensam. Man förblir aldrig den enheten man var en gång i tiden. Jag saknar verkligen den. Är det även ett skäl till att man blev sjuk? Att kunna vara ung för evigt? Vara så liten som man en gång i tiden var som tonnåring? Då man inte hade några ansvar och måsten?
 
Inte vet jag. Men ibland känns det så. 
 
Om 2 veckor typ fyller jag 21. Det är helt ofattbart. Jag vill inte vara så gammal. Det känns verkligen som livet bara susat förbi och jag inte "hunnit" vara ung och njutit av livet tillräckligt ännu.
 
Är jag helt galen? Eller håller ni med ibland?
 
Allmänt anorexia diskussion kompisar umgänge ätstörning ångest
Kommentera

19 Mar

10:09

Lyckan i livet

0kommentarer
Vad skulle ni kvalificera som lycka i era liv? 
Kom precis hem från Estland igår och det var en rolig resa! :D Inte nog med att vi hade en massa kul men jag vann även choklad och en gratis resa/kryssning när jag vill när vi spelade BINGO hahah!!!
 
Mysigt café :D
 
Favorit resturangen!
 
 
Imorse var jag hos doktorn för att äntligen bestämma vilka blodprover jag ska ta... (ska in och ta dem på torsdag morgon :S) och jag fick även göra ett EKG test (läskigt!) men som tur var sade de att mitt hjärta var alldeles normalt! :) så det var bra och en enorm lättnad! Däremot var det jobbigt att snacka med läkaren då hon började ställa en miljard frågor angående min anorexia.... och OM MIN PSYKOLOG?! (det angår väl ändå inte henne?) sedan ville hon bara "se min vikt" och tittade på mig som att jag ljög till henne när jag berättade! (Hon satte sig riktigt nära mig och lutade hennes ansikte in mot mitt och stirrade/blängde lite med ögonen när hon pratade om det... ? Lite läskigt... Det jobbiga var också sedan att klä av sig helt för EKG-testet... speciellt när de bara stirrar på ens avmagrade beniga kropp.... 
 
Jag fick ett sådant fint email från min bästa kompis på facebook! Åhh vad jag saknar henne. Ni vet den bätisen man växt upp med, gjort allt med, alla "first experiences" med, den som alltid förstår en, hon som man satt uppe med hela kvällar och bara snackade och glömde helt bort tiden och helt plötsligt var det soluppgång!! Måste verkligen se henne ASAP! Har gått alldeles för lång tid och det visar sig att hon har haft det så otroligt tufft den senaste tiden med! 
 
Jag har också insett att om man äter utöver det kroppen "behöver" så betyder det inte att man går upp i vikt alla gånger, utan bara att man då faktiskt har mer energi att göra av med och förmedla sig på andra människor runt omkring!!! Eller hur? 
Allmänt
Kommentera

18 Mar

14:28

Lite bilder :D

0kommentarer
Det blir ett inlägg senare ikväll, kom precis hem! ;)
 
 
Mina undebart goda banan plättar :D
 
 
Min gullegris och ögonsten som jag hoppade för första gången! :D
Allmänt
Kommentera

17 Mar

08:12

Vad vore livet utan kärlek?!

0kommentarer
INLÄGGET SOM JAG FÖRSÖKTE LADDA UPP IGÅR: (men internet på båten var för kasst!)
 
Kärlek kommer oxh går till oss i många skepnader, storlekar och olika tidspunkter genom livet. Idag ska jag iväg till Estland för att äntligen få se min underbaraste och bästa pojkvän som jag längtat efter i runt 8 veckor nu! Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan honom: ett liv utan pirriga känslan av fjärilar i magen så fort jag fortfarande nu efter 3 år ser på honom, eller hur hans välbefinnande nästan känns viktigare än mitt egna..., hur jag inte kan gå en dag utan att tänka på honom eller fundera på vad han gör/mår eller så, hur jag älskar att klä upp mig och göra iordning mig för honom som för ingen annan, hur alla mina bekymmer och all oro försvinner så fort jag är i hans famn... listan är evig. Nu ska jag äntligen tillbaka till denna himmelska värld som är ångestfri, lyckan själv och livet helt enkelt. Så idag har jag packat lite och förberett mig inför resan (även om vi redan är tillbaka på måndag:D). 
 
Igår var jag förresten myyyycket nära att nå till min 2000 kcal/dag mål... om det inte vore för den saken att min syster åt upp allt mitt godis jag köpt (300g!) att ha till filmkvällen medan jag var på stallet.... jahapp... mamma var irriterad då hon var så glad att jag äntligen skulle få i mig en massa kalorier i godis... men INTE VAR DET MITT FEL DENNA GÅNGEN! Men tanken att jag tänkte äta dem var ju bra i alla fall :D! Så jag fick nöja mig med en fruktsallad istället.... 
 
Ps. mina banan-ägg plättar till lunch var HELT fantastiska!! (hittat nya favorit fusna bären: körsbär!!!)
 
 (internet är fortfarande för segt att ladda upp bilder, SÅ BILDER KOMMER IMORGON!) :)
 
Måste bara också nämna hur totalt absurbt det är med hunger/mättnadskänslorna?! Nu älskar jag att tillfredställa mig och bli mätt men samtidigt har man en enorm rädsla för att inte vara hungrig till nästa mål...? Det är såååå konstigt....!?
 
Tänkte även mycket på det när jag var på stallet idag. Hon med ponnyn bredvid vår häst hade med sig sina 3 barn där. De sprang alla omkring, skrattade och lekte runt! Tänk var med energi det tar att ta hand om sina egna barn! Det är rena slit jobbet att springa runt och hålla koll på dem alla. Och jag som tillslut sedan kommer vilja vara en mamma måste kunna klara av att ha all den orken och energin för att kunna se över dem 24/7! Inte kan man då bara sega och lata sig. Det är ett fulltids jobb. Så för att någonsin komma kunna ha barn måste jag ju först och främst hormon/fysiskt sätt kunna det igen, men sedan även bygga upp en kondition, muskler och energi för att kunna det!!!
 
Jag har även spenderat stor del av dagen med att försöka tänka ut saker och ting jag önskar mig från mina släktingar (som ringer omgående för att få veta...) men det är såååå svårt! Jag har verkligen allt jag behöver...Så mamma föreslog att jag eventuellt kanske kunde titta ut några fina vinglas eller kanske servis sett eller så jag tycker om (som jag kommer få användning av i framtiden när jag flyttar ut)! Så det kan ju vara en ide! 
 
Juste, köpte också SÅÅÅ SNYGGA SOLGLASÖGON IGÅR (får ta och fotta och visa på måndag när jag kommer hem!) men även 2 par ballerina skor till min sol resa nu ;) hihi!
 
Allmänt Mat schema Motgångar anorexia diskussion familjen häst kontrollbehov livet mat tips mat. motivation tankar umgänge utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

14 Mar

22:02

Mummssi

0kommentarer
Fruksot: Gröt (grynblandning) med en mjukmacka med philadelphia ost, gurka och tomat
Lunch: Ägg, räkor, kvarg (med chili-lime krydda), sallad med morötter, majs, jalapeno, gurka, selleri och lök
Mellis: Lättfil med jordgubbar, banan och granatäpple! :D
Allmänt
Kommentera

14 Mar

16:52

Ledsen!

0kommentarer
Hej igen kära, trogna, otroliga läsare!
 
Först och främst vill jag tacka för de fina pepande kommentarerna! De fick mig att le inbords även om jag hade en hemsk vecka!
 
Jag vill sedan ursäkta mig för att jag inte skrivit inlägg på ett par dagar! Men jag har först och främst inte mått så bra och sedan har jag haft fullt upp (presentationer/redovisningar och labrapporter i skolan, plugg, ridit  och gått på kings of tennis matcher)!
 
Som sagt har det varit jobbigt att räkna kalorier denna veckan och insett att det just nu är så jobbigt att inte klara 2000 kcal/dag! Samtidigt har jag ätit spagetti denna veckan!!! (sjukt)!! 
Men imorse var nog värsta helvetes-dagen någonsin. Jag var extremt trött, sedan stressad över att jag hade redovisningen imorse och hungrig. Jag går upp för att fixa i ordning min frukost, men innan jag ens hinner smaka kommer mamma utspringandes med vågen (eftersom torsdagar är min vägnings-dag). För typ fjärde veckan i sträck: ± 0.00 kg......Mamma började nästan skrika av besvikelse och började bara anklaga mig och säga att detta inte går längre och att jag måste bli inlagd nu!! Tårarna pressade bakom mina ögonlock och jag blev helt skakis, illamående, magen knöt sig och jag tappade helt och hållet all aptit. Jag sprang ner, tog en dusch och gjorde iordning mig så länge. Kom sedan tillbaka upp och åt min frukost medan mamma var ute med hunden. Så fort hon kom tillbaka var det redan dags att köra mig till tunnelbanan. Men såklart beslöt hon sig för att skjutsa mig hela vägen dit så vi kunde snacka... Det gjorde mig bara ännu mer stressad eftersom jag skulle ha min redovisning om 10 minuter framför en hel publik och jag var helt tårögd! 
Sedan ringde hon mig på väg hem från universitetet och började babla om hur de är så oroliga för mig och vad jag tycker de kan göra till mig för att hjälpa mig (vård på nått hem eller vad som helst...?). Just då bubblade det av besvikelse, sorg, ilska och allt inom mig så jag orkade inte prata om det då). Jag kommer hem och så ringer min psykolog!! Då har mamma sms:at henne om mig (såklart....) och frågat om vi kunde ha ett extra-möte imorgon. Hon kunde tyvärr inte sade hon och jag berättade att jag inte ens visste om att mamma ville ha ett möte.... Jag berättade sedan att jag inte mått så bra denna vecka och hur jag varit en besvikelse som inte klarat 2000 kcal/dag denna vecka och som inte gått upp i vikt. Otrolig som hon är så snurrade hon runt på det hela och påminde mig om alla framsteg:
 
  • Jag ätit pasta och njutit denna vecka (och även lyckats och vågat prova en massa nya saker)
  • Jag inte tappat vikt
  • Jag ändå har utökat mina kcal/dag denna vecka! (även om det inte varit 2000/dag)
  • Jag motionerat (ridit etc) och lyckats bihehålla vikten
  • Jag faktiskt gått upp i vikt sedan jag först träffade henne förra hösten (drygt 2 kg)
  • Jag berättade sanningen för mina föräldrar (ljög ej om vikten!)
  • Jag har de senaste veckorna verkligen velat gå upp i vikt och inte varit rädd att skalan skulle visa +
  • Med mera... som jag inte kommer på exakt nu
 
Tack och lov spenderade jag också över en timma med pojkvännen på skype och kunde snacka av mig en massa, och han sade ju själv hur stolt han är över mig och hur bra han vet att jag kämpat på sistonde! Tänk att jag redan ska träffa honom på Lördag!!! 
 
Allmänt Motgångar anorexia diskussion familjen livet mat. motivation om mig utmaningar vikt ätstörning
Kommentera

11 Mar

17:41

Matschema utlagd!!!

3kommentarer

Som Hanna skrev, tog jag hennes OTROLIGT goda tips och satt in tunna äppelskivor i ugnen idag! Det blev riktigt gott som snacks! :D

Jag har också fixat (delvis, inte klart... men en början i alla fall) ideer på matscheman till mig själv som innehåller 2000 kcal/dag (runt 400 per stora måltiderna och 800 för 3 mellisar):

(Frukost, lunch och middag förslag till mig själv... utökade portioner av lite saker jag brukar äta...)
(Mellis förslag, först indelade i 3 separata sedan 1 lista med mellis kombinerade, tex. om det blir en dag med färre mellis tillfällen etc.)

Ps. matschemana fortsätter på andra sidor med, men jag tog bara med första sidorna på dem... (därför blev vissa mål beskurna i mitten på slutet av sidorna). 

Jag måste klara detta nu, så snart som möjligt... en vanlig dag...det är ALLT jag begär av mig själv!! Så varför kan jag inte bara unna min kropp och själ det?! Varför måste jag hela tiden skjuta på det och tänka "imorgon..."

Allmänt Mat schema Motgångar anorexia bloglovin kreativ livet mat tips mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

11 Mar

15:42

...?

1kommentarer
Denna vecka har verkligen varit pest. Att sitta och räkna kalorier för att försöka äta 2000/dag har varit katastrof. Det har bara gjort allt värre. Ångesten över att jag är ständigt misslyckas och är en "failure/loser" som inte ens kan klara av detta gör mig bara deppig, frustrerad och besviken på mig själv. Inte hjälper det då att mamma ständigt säger: men där finns inga kalorier, ta det här!!! Eller att det måste ske en förrändring nu annars läggs jag in... 

Nu ska jag till Estland på Lördag och hämta pojkvännen (JIPPIE!) och sedan på solsemester om 12 dagar! Så jag kan verkligen inte må så här dåligt. Jag känner hur jag ännu en gång tappat ork till att göra saker, umgås, plugga, ens kolla på film!!!Och det värsta av allt är att jag känner hur mitt humör har börjat svänga igen och jag blir mer lätt retad, irriterad och tar ut det mer på mamma när hon kommenterar och bara försöker göra det bästa för mig. Dessutom blir jag mer nere och deppig, vilket bara gör det hela ännu värre, och jag blir ännu mindre inspirerad att anta nya utmaningar och pusha mig själv.
 
Varför har det hela kalori-räknandet även lett till att jag verkar utesluta vissa saker som jag äntligen lyckats börja äta igen? FY! Jag blir så ledsen och besviken på mig själv... Kanske är jag inte redo att bli fullt frisk? MEN JAG VILL JU DET!! Har ni också haft dessa "dippar" och motgångar i tillfrisknandet?
 
Jag vet att det kommer bli bra igen så fort jag träffar pojkvännen och spenderar runt 3 veckor med honom (så är det alltid), men just nu har jag panik. Panik att träffa psykologen på Torsdag... hon kommer bli så besviken när jag inte klarat av 2000 kcal/dag som jag skulle i en hel veckas tid... sist sade jag att jag haft runt 1400/dag, men jag hade legat på runt 1200 bara insåg jag sedan. Och nu har jag haft en HEMSK vecka och verkligen varit dålig. Jag tror ärligt talat jag tappat vikt. Det känns verkligen så.... !!! Tänk om jag måste läggas in? Ska jag ljuga för henne om jag gått ner och säga att jag stått stilla? Det känns som jag nästan måste det...? Men jag vet som sagt att pojkvännen sedan kommer, vilket kommer underlätta ALLT. 
 
 
"Sometimes when things are falling apart they may actually be falling into place"
 

Jag önskar att saker och ting verkligen vore så
Allmänt Motgångar anorexia dagen citat diskussion familjen hjälp kontrollbehov livet mat. om mig tankar umgänge utmaningar vikt ätstörning ångest
Kommentera

09 Mar

21:00

Nu får det vara slut på pessimismen!

1kommentarer
Visst har jag haft bakslag  men jag får ju inte glömma alla framsteg och utmaningar jag har klarat av senaste veckan heller.
  • Jag åt till och med 2 dubbel mackor idag, och jag kan faktiskt njuta mer och mer av bröd, med noll ångest nu!
  • Jag klarar även av att lägga på helt valfritt pålägg och tjockare lager av smör/phildelphia ost!
  • Jag har också börjat dricka saft igen!! (och det ni, det var länge sedan!!!)
  • Jag tar nu alltid en mjukmacka till min gröt! (det klarade jag inte för 1 vecka sedan!)
  • Jag vågade äta mig "illamående" på godis i mitten av veckan!
Varför ska det vara så himla svårt att bli frisk?! Speciellt när det verkligen känns som jag har motivationen. Men jag antar att när det väl kommer till kritan är det svårare. Jag måste även påpeka att äta 2000 kcal/dag är för mig svårt. Det känns som hur mycket mat som helst även om det INTE är det. Men det är väl lite av mitt egna fel med. Hade jag käkat "fetare" produkter och råvaror hade jag inte behövt gå upp i sådana stora mängder (tex. pizza, hamburgare, majonäs, läsk, juicer, feta såser, ost, grädde, bakelser och tårtor och kakor, sötsaker etc). Men jag har verkligen INGET som helst sug för de sakerna. Mitt sug finns bara ibland för choklad eller möjligtvis salt lakrits... men aldrig ovanstående...
 
 
 
Det tråkiga är ju att jag verkligen känt mig mer irriterad och osocial de senaste par dagarna. Vilket jag som sagt inte behövt om jag bara lyckats äta normalt... Jag har sett att mamma verkligen försökt de senaste dagarna med allt för att få mig på bättre humör och att äta mer. Hon köper hem vad som helst jag vill ha... men jag kan aldrig komma på något typ...Jag ser hur hon är orolig och det verkligen sårar henna att hon känner sig så maktlös. Jag mår verkligen dåligt av att se henne vara så orolig, bekymrad och försöka vara förstående. Inte klagar hon på det jag väljer att äta. Mest rädd är hon nog då att det skulle göra bakslag och bara göra saken värre. Om hon bara visste hur mycket jag älskar henne och mår dåligt av att hon inte mår bra på grund av mig! Jag vill ju inget annat än att göra henne stolt och glad!
Allmänt Motgångar anorexia diskussion hjälp mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera

09 Mar

20:24

Jobbiga dagar

0kommentarer
Ända sedan torsdags kväll då jag träffade min psykolog har saker och ting inte riktigt gott som planerat. Motgångar och bakslag har det varit. Men alla har väl sådana perioder i tillfrisknandet?
 
Hos psykologen diskuterade vi att när jag inte räknat kalorier har det visat sig att jag låg på TOK FÖR LITE (altså att jag verkligen har överskattat mängden)... runt 1200-1400 kcal/dag!!! Och ändå tycker jag att jag ätit sååå mycket på senaste tiden (choklad, godis, bröd, smör...). Så vi kom tillsist fram till att jag skulle räkna och äta 2000kcal/dag nu i en vecka... och sedan trappa upp till 2500 veckan därpå. Men redan fredagen (ännu en hektisk dag) lyckades jag bara ha fått i mig 700 fram till middagen, och då fick jag såååådan ångest att jag verkligen ätit för lite och att det var omöjligt att få i sig 1300 på middagen.... så då mådde jag inte bra. Det gjorde hela saken ännu värre och jag kände mig helt misslyckad och värdelös som inte kunde klara det. Då tapade jag helt min aptit till middagen och fick då i mig ännu mindre än vanligt.... När jag mår dåligt blir det jämt så! Jag får panik, magen knyter sig och jag får kväljningar... inte bra. 
 
Idag gick jag sedan upp 5:30 på morgonen då min syster hade hopptävling!! Det blev 2 dubbelmackor och 2 äpplen ned packade, (frukost, mellis, lunch och mellis, men FÖR LITE IGEN) men det var allt vi hade hemma, och vad mamma packade till mig. Sedan kom vi hem sååå mycket senare än vi trodde (eftersom det gick så bra för min syster:D) och då var klockan redan 7 och det var dags att laga middag (mamma och jag gjorde en tonfisk sallad med tonfisk, avokado, bönor, oliver, tomater, paprika, lök, sallad, etc...). Men ännu en gång... ingen stor middag. Så nu ligger jag här med enorm ångest och har panik att jag 1. gått ner i vikt och 2. att jag är så misslyckad och hur besviken min behandlare kommer vara (och jag själv är så besviken på mig själv). 
 
Visst har mamma köpt hem choklad till mig ikväll... men inte alls nån jag gillar... och hon vill ju sååå gärna jag ska ta, men jag är VERKLIGEN inte sugen på den... :( och när jag mår så dåligt med ångest blir jag lixom illamående och magen knyter sig och krampar... ! 
 
Nu måste jag ju ta tag i detta! Jag blir såååå galen på mig själv!
 
Vackraste ekipaget!!
Allmänt Motgångar anorexia familjen hjälp häst mat. om mig sjuk tankar vikt ätstörning ångest
Kommentera

07 Mar

16:02

Magsår? Stress? Vägning?

0kommentarer
Idag har varit/är en helt galet stressig dag. Jag har haft magproblem och ont i magen efter att ha varit så stressad på sistonde. För att visa er ser min dag idag ut såhär:
 
 
7:45 Upp, dusha, göra iordning mig
8:30 Frukost
9:00-10:00 Hund promenad
10:30-11:30 Köra mamma till jobbet, åka och handla mat
11:45-12:10 Laga banan pankakor och hinna äta dem med en massa frusna bär med saft
12:15 Hund promenad
12:25 Gå 15 minuter till tunnelbanan 
13:00-15:00 Universitet (lab)
15:30 gå 15 minuter hem från tunnelbanan
15:45 Hund promenad
16:00 ÄNTLIGEN en mellis (te och frusen näringsdryck)
 
(nu) 16:00-16:45 Blogga och Plugg tid möjligt nu kanske?!?
 
16:45 Laga middag
17:10 Hämta mamma från jobbet
17:20-17:30 Hinna äta min middag (hur vet jag INTE?!)
17:30 Bli körd till tunnelbanan för att åka till stan och träffa psykologen
18:00-19:00 Psykologen
19:15 Bli körd direkt till stallet var jag ska mocka, mata, fixa vatten och hjälpa syrran att bygga hinder då hon ska hoppa (så rätt så fysisk träning!!)
21:30 Äntligen hemma!!!
 
Som sagt kanske det inte är så konstigt trots allt att jag är stressad! Jag hinner ju knappt äta eller sitta still en minut ju! Så inte så konstigt att vågen ännu en gång stod stilla denna morgonen (±0.00 kg)... nääe när jag faktiskt kämpat så hårt denna vecka :(. Käkat godis 3 gånger, minst 1 dubbelmacka varje dag (inte gjort sedan 2 år tillbaka). Igår hade jag faktiskt mer ångest än jag haft på länge. Jag och syrran tittade på film och åt godis... jag åt hela 250g.... det blev en illamående känsla efter (vet inte varför jag bara åt och åt...även när jag var nöjd). Men sedan vaknade jag som sagt imorse och magen var samma storlek som dagen innan... och ingen vikt uppgång...?! Jag tror stressen, knappt tid att äta (så mellisar har blivit skippade hit och dit, speciellt då man INTE får äta under laborationerna i skolan...). Så det är ju lite jobbigt. Jag ville verkligen ha gått upp! Mamma var lika förvånad som jag, då jag ätit så mycket mer. Men det är fortfarande alldeles för lite altså...
 
Så jag längtar nu ännu mer efter min sol semester om 2 veckor! Det har jag varit väl förtjänt av tycker jag!! :)
 
Allmänt
Kommentera

05 Mar

21:43

Ätstörnings skalan diskussion

1kommentarer

Jag bestämde mig för att ”måla upp” ätstörnings skalan jag nämnde här. Jag började fundera på vilka steg jag behövde klara av för att klättra och ta mig neråt i skalan ännu en gång tillbaka till var jag var innan jag blev sjuk.

Innan ätstörningen ägde rum så tror jag (om jag minns rätt!) att jag låg på mellan en 2:a och 3:a i skalan. Jag fick ingen ångest med maten, men jag var väl medveten vad jag stoppade i mig (fast jag INTE brydde mig ett dugg!). Visst motionerade jag för att få ”snyggare kropp” men det gick inte ut över matintaget på ett sådant vis (undantag att jag kanske valde nyttigare alternativ efter jag tränat). Det är väl hit jag skulle vilja komma tillbaka till igen, om inte ännu lägre ner på skalan. Nu har jag ju verkligen insikten och ett annat perspektiv och vill verkligen helt och hållet släppa all kontrollbehov, ångest, kompensation och bara njuta av maten och livet och allt det har att ge oss, speciellt då livet inte får slösas bort på detta viset, vi har ju bara 1 liv.

 

Så som ni ser på bilden ovan så är mitt första mål att klara av att lita på min kropp att den kommer klara av att bli hungrig igen även om jag ätit mig själv mätt på måltiden/mellisen innan. Det är en stor oro fortfarande inom mig. Att äta utan att vara hungrig!

 

Vad har ni för mål och trappsteg att besegra för att uppnå dem?

Allmänt Hur anorexia diskussion framtiden kontrollbehov livet mat. motivation om mig tankar utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

05 Mar

21:42

Hur jag ser på livet

0kommentarer

Livet är precis som en tåg resa. En tågresa utan retur. Alla stiger på och av vid olika tillfällen och tåg stationer (föds och dör). Man sitter närmare vissa människor än andra (relation och släktmässigt) och ibland byter man platser efter ett tag och pratar/samtalar mer (och bli närmare) med någon annan individ (relationer kan växa eller glida isär). Man vet aldrig sin slutliga destination och hur länge man förblir på tåget, alla har sin tid. Det finns även ändlöst med olika banor/vägar/leder att ta och de beror på beslut man tar längst med vägen (till exempel på diagrammet nedan – om man vill till F måste man först välja väg C och sedan F, man kan inte först välja B, och så vidare…).

 

 

Ps. Igår var jag på bio och såg filmen Flight med Denzel Washington. Den var faktiskt förvånansvärt bra. Jag hade inga höga förhoppningar, men den visade sig vara djup, lite sorglig men bra! Jag rekommenderar den. Den är definitivt sevärd! J

 

OCH idag åt jag en ljus surdegsmacka till lunch med PHILADELPHIA OST (INTE LIGHT!). Den var sååå god faktiskt! Tänk att man nu mera klara äta bröd utan ångest! Det är helt fantastiskt! :D (det var 3:e gången bara en så länge, men tänk att ångesten har kunnat släppa och försvunnit så snabbt, bara jag vågade släppa den kontrollen och utmana mig själv gång på gång för en av mina fobier!)

Allmänt anorexia diskussion film framtiden livet mat. motivation om mig utmaningar ätstörning
Kommentera

04 Mar

08:10

Förlåt för sen update!

0kommentarer
Igår var jag lite upptagen tyvärr, MEN MED STORA FRAMSTEG! Vänta ni bara! 
 
Först gick jag upp, åt en god frukost med mamma och pappa runt 08:00 sedan åkte vi iväg till farmor och farfar vid 10:00, men på vägen stannade vi förbi ett undebart gulligt litet cafe på Odengatan som heter Lindqvists (varmt att rekomendera!!!). Här köpte mamma olka kakor, bakelser och smörgås frallor att ta med. Det vra meningen att vi skulle hinna hem till lunch runt 12:30, så jag var lite stressad när det inte fanns några frukter hemma hos dem som jag kunde ta till mellis. Men det visade sig sedan att vi stannade betydligt längre och jag kände hur kroppen började darra lite halvt p.g.a. mitt låga blod socker. SÅ JAG TOG EN STOR FRALLA!! MED SMÖR OCH SKINKA! Visst hade jag ett tunnbröd dagen innan till frukost (första på 2 år), men detta var en stor fralla! Men på något sätt eftersom det var andra gången jag vågat utsätta mig själv för denna utmaning så var ångesten mycket mindre och frallan var ingen besvikelse som mjukbrödet dagen innan utan SÅÅÅÅ GOD! Vilken njutning! Tänk vad jag gått miste om!!! 
 
 
 
Jag tog sedan en massa bilder med nya kameran på alla hos farmor och farfar, åkte sedan till stallet och red, gjorde läxor, åkte till affären och köpte lite lösgodis och sedan kom bästisen C över! :D Vi hade det verkligen så otroligt mysigt och jag fick i mig en massa godis!!! Lite ångest, kändes som jag hade "hetsätit"  i typ 1 minut efteråt, men sedan insåg jag att när man får i sig 100g godis har man INTE hetsätit!
OCH I HELGEN SKA VI UT! :D (det var över 1 år sedan jag var ute typ)! Så det är lite nervöst men det ser jag ändå fram emot! Något att sikta och längta till!
 
 
 
Min söta lilla vovve hemma hos farmor och farfar!
 
Det ända problemet när C lämnade igår var att efter allt socker från godiset blev jag HELT galet pigg och fick Världens energi-kick och även om jag skulle upp om 6.5-7 timmar så kunde jag omöjligt sova och hade "spring i benen". Så jag satte på lite musik och hoppade och skuttade runt rummet i runt 30 minuter, sedan var jag nöjd och sov som en sten! :D
 
Jag snackade länge med C igår att vi verkligen måste ta tag i vår vänskap. Den som vi hade en gång i tiden: vi kunde ringa varandra när som helst bara för att berätta de löjligaste sakerna, spendera timmar och bara måla ihop, käka picknikar, grilla på klipporna vid mig, ha övernattningar, tjejsnack- och tjejfilm-kvällar, ta lååånga promenader längst med vattnet, ta fåniga patetiska och fula bilder som ingen annan någonsin får se och MED MERA! 
Tyvärr gled vi isär delvis, men nu är vi påväg tillbaka! Tack och lov! Någon som man kan berätta vad som helst för, som förstår, lyssnar, känner en lika bra som man själv känner en själv. Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan henne så pass länge!! 
 
 
Allmänt anorexia cafe familjen kompisar mat. motivation umgänge utmaningar ätstörning ångest
Kommentera

02 Mar

19:04

I want to live where soul meets body

0kommentarer
Precis som titeln beskriver: I want to live where soul meets body. Det är mitt ultimata mål. Dit ska jag nå!
 
Och idag, som Neil Armstrong en gång i tiden sade: "One small step for man, one giant leap for mankind" (or my soul in this case). Kanske var det ett litet steg att klara ta en mjuk-vit-macka till frukost för de flesta, men för mig, mitt psyke och min själ var det ett jätte framsteg.
 
Vet ni förresten vad mer jag gjort idag? Köpt godis! Hade lite panik på hemköp med mamma när hon plockade godis till resten av familjen. Då jag aldrig äter godis bestämde jag mig för att ta min egna plock påse och sedan kolla på kvittot för att se hur många gram det blev... (Vet att jag inte ska hålla på att väga och mäta och så, men å andra sidan äter jag aldrig godis, så det var ett lite extra kontrollbehov jag kände här, och sedan var det inte bara kalori mässigt heller, jag ville bara helt enkelt veta hur mycket jag hade tagit!). Men så klart tog kassörskan och vägde båda påsarna tillsammans!! Så det blev inget mer med det. Det känns ju lite jobbigt just nu, men samtidigt kanske bara bra? Plus, jag måste jämt och ständigt påminna mig själv att jag ändå ska upp i vikt... den tycks glömma bort det rätt så ofta känner jag!!! Tänk att man kan bli så stressad av desserter. Som det på engelska lyder: "Stressed is desserts spelled backwards" ! Ironiskt? :D
 
 Nu ska jag snart iväg och njuta av mitt godis, men jag tänkte lägga upp lite rolig/interessant fakta åt er:D!
 
  • Medellängden en människa spenderar på sin telefon i sin livstid är 2 år! (Tänk att man spenderar och slösar 2 hela år av sitt liv)!
  • Visste ni att -40°C är samma temperatur som 40°F?!
  • När man dör fortsätter ens hår att växa i ett antal månader till! (äckligt tycker jag!)
  • Nummer "57" på Heinz ketchup flaskor representerar antalet olika varianter syltgurkor företaget hade en gång i tiden! (Hade jag ingen aning om)
  • Att panta bara 1 glas flaska eller glas burk sparar tillräckligt med energi för att kunna se på TV i 3 timmar! (SÅ PANTA :D)
  • Om man ser på alla ord i Engelskan så har ordet "set" de flesta definitioner av dem alla
  • På 1200-talet så döpte ("baptised", tror det är att döpa på svenska?) man barn med öl istället för vatten!!! (HELT SJUKT!)
  • Om man jämför kr/kg så kostar hamburgare mer än en ny bil!!
Allmänt anorexia diskussion fakta kontrollbehov motivation om mig tankar utmaningar ätstörning
Kommentera